Reals nya lagbygge och försök att köpa till sig världsherravälde orkar jag knappt kommentera, men jag kan samtidigt erkänna att det tyvärr skall bli mycket intressant att följa detta spektakel från soffan.

Några som också har bytt tröja och som skall bli spännande att se i höst är:

3. Oguchi Onyewo

Vet inte om det är det svåruttalade namnet eller att han spelat i MLS som gjort denne best till en latebloomer. I Confederations Cup var han i alla fall strålande och det skall bli intressant och se honom stångas med Ibra i de kommande Milanoderbyna.

2. Diego Milito

Inter fyller på med en striker bredvid Zlatan som gjorde 24 mål förra säsongen. Även om den dealen innebär att Acquafresca inte blir blåsvartrandig så vill väl ändå Balotelli säga sitt innan Mourinho tar ut sin startelva, eller finns det plats för alla tre samtidigt?

1. Gabriel Obertan

Denna franske yngling med sina snabba fågelben lämnar Bordeaux för Sir Alex mannar. Gabriel har som många andra talanger från bag-in-boxlandet passerat via Le Centre Technique National Fernand Sastre, vilket borgar för att det är ett skolat yrväder som kliver in på Drömmarnas teater i höst.

Jag hade, tillsammans med många andra, stora förhoppningar på idrottåret 2008. Det var ju bland annat EM och OS på TV-tablån. Svenska framgångar har det väl varit si och så med, men på det hela taget så får den inbitne sportfånen ändå vara hyffsat nöjd. Här följer mina Topp-3 minnen från 2008:

3. Kalmar FF
Det svider ju egentligen i hjärtat att nämna ett lag som inte är ens favoritlag på en sån här lista, men KFF vann Allsvenskan rättvist. Och är det inte kul att storstads-klubbarna med välfyllda plånböcker och fina arenor kan få stryk av ett litet skit-gäng från landet?

2. Ryssland
Det svider ju egentligen i hjärtat att nämna ett lag som slog ut Sverige ur EM men med tanke på den fantastiska fotbollen som de åtminstone stundtals presterade så var den en på det hela en upplevelse som jag inte vill vara utan.

1. Usain Bolt
Det svider ju egentligen i hjärtat att ens nämna de Olympiska spelen efter Sveriges något dåliga insatts, men Usain "Lightning-Bolt" Bolt sprang för evigt in i historieböckerna.

Annars så handlade året mycket om "timeout" för svenska superstjärnor: Mats Sundin, Peter Forsberg (igen), och Freddie Ljungberg behövde alla lite extra semester och jobba på brännan innan de sätte/sätter igång igen. Med det i åtanke så listar jag de Topp-3 sakerna jag ser fram emot med det nya året:

3. Mats Sundin's comeback i Vancouver, där han bevisar att gammal verkligen är äldst och leder sitt nya lag raka vägen till missat slutspel, även om han gör ett skönt hatrick mot Toronto och vrider om kniven i deras hjärtan (japp, det är samma kniv som de högg i hans rygg förra året).

2. Freddie Ljungberg's min när det går upp för honom exakt hur usel MLS är. Ser också fram emot när telefonsamtal mellan honom och Beckham - där de med gråten i halsen förbarmar sig och beklagar sig om hur mycket bättre det var förr innan man var tvungen att flytta västerut för att kunna tjäna en liten hacka på att lära amerikaner spela boll - läcker ut i pressen.

Så var då OS igångsparkat borta i kommunisternas drömland Kina. När jag skriver detta står TV på med invigningscermonin i bakgrunden - eftersändning (givetvis!) eftersom jag bor i USA. Har inga större förhoppningar att få se de få medaljhoppen Sverige har, men då kan det vara gott att drömma sig tillbaka och minnas sina favoriter. Nedan följer mina tre starkaste Sommar-OS minnen:

3. Jan-Ove Waldner
- a.k.a. Lao Wa, bordtennisens Mozart och "the Michael Jordan of table tennis" - har haft en karriär utan dess like, men hans största seger är utan tvekan den i Barcelona-OS 1992. Vilken fantastisk känsla det var för oss alla som tittade också! I sin OS-samling har han också ett silver (2000) och en 4:e plats så sent som vid förra spelen. Kort och gott - en svensk OS ikon.

2. Herrlandslaget i Handboll
- OS i Sydney (2000). Det var nu laget som hade vunnit allt annat äntligen skulle få sitt OS-guld. I den tredje raka OS-finalen skulle det bli tredje gången gillt; en tidigare uddamålsförlust och två-målsförlust skulle vändas till seger; men besviket fick vi se ribban, stolparna, och en rysk målvakt krossa vår dröm. Nuförtiden kvalar vi ju inte ens in, så hoppet att få se ett svenskt handbolls-guld inom en snar framtid verkar litet.

Otaliga varianter av mer eller mindre märkliga och mäktiga målgester har vi bjudits på under åren. Vi kommer väl aldrig glömma Shearers uppsträckta höger, Ingessons skomakarputs, Cassanos avrättning av hörnflaggan, Di Canios heilande, Brolins helvarvspiruett (läs, nåja), Fowlers sniffande, Robbie Keanes ständiga hyllning till IRA, Nanis volter, Keckes pistoler, Henkes lapande, Samirs blindgångare, Bebetos hälsning till älskarinnan, listan kan göras lång.

Däremot platsar ingen av ovanstående på min Top 3.

3. Tony Bäregård

Oavsett om det är träning, cup eller bara vanlig internmatch mot Grundens tjejlag så njuter Götets Super-Mac högaktningsfullt åt varje strut. En spänd högerbiceps och ett bestämt men avsmittande leende visar vad sporten går ut på. Att göra mål.

2. Paul Mariner

Ipswich-hjältens målgest efter sitt och Englands 3-1 mål mot Frankrike i VM 1982 är en klassiker. Efter ha vräkt sig fram och tryckt in bollen, reser sig Mariner upp och höjer stillastående två armar i luften mot publiken, vänder 180, rättar till luggen och vaggar lite nonchalant upp mot mittlinjen. Kroppsspråket i samspel med nerhasade strumpor, tight outfit för övrigt och med ett härligt 80-tals svall på huvudet har skapat ett oförglömligt minne.

1. Eric Cantona

Egentligen behövs väl ingen motivering. En fantastisk prestation av fransmannen mot Sunderland 1996 som resulterar i förnedring och en gest som demonstrerar högsta klass. Cantona visar hela världen att den är för liten för hans ego och enorma fotbollstalang.

Kommer ni ihåg dom, lirarna från serietidningen Buster med dom tuffa underrubrikerna? Jorge Porbillas - Fyndet från Argentina, Dick - Skyttekungen, Jimmy Chelsey - Bolltrollaren, Kid - Kanonskytten, Ben - Friskusen och till sist killen med det fräckaste visitkortet Stark - Matchvinnare att hyra, bara för att nämna några. Bättre förebilder under sin uppväxt får man leta efter, men när det skall rankas en Top 3 så har ovanstående inte mycket att komma med.

Mina Bustergalácticos är killar som har det där lilla extra.

3. Känguru Kid
Glöm Kewell och Viduka. Australiens överlägset bästa bidrag till fotbollen är naturbarnet Kid. Uppvuxen bland pungdjuren Daga och Tarkil, har begåvat killen med en makalös spänst och ett oefterhärmligt löpsteg och tillslag. Redstone Rovers fynd har alltid en plats på min lista.

2. Kevin "Bullen" Mouse
Den korpulente dribblern, som efter stor succé i cupen blev värvad från Alftown Hotcakes F.C. till Tottenford Rovers. En otroligt sympatisk kille med ett makalöst dribblingsregister. En skön fotbollstok som ändå med sitt medicinstuderande visar att han har båda fötterna på jorden och garderar upp för ett liv efter fotbollen.

1. "Super-Mac" Mahony
Obestridlig etta. Kommer det någonsin att födas en bättre fotbollsspelare? Fullständigt komplett nr. 9. Urstark, spänstig, stor, bra "target", bländande teknik och till sist "stora kanonen". Hur många arenor har han förvandlat till rena renoveringsobjekt?

Coachen Ian McWhacker och tränaren Alistair McBrain gjorde århundradets kap när dom hämtade Hot-Shot Hamish från Yttre Hybriderna och värvade honom till sitt Princes Park F.C.