Otaliga varianter av mer eller mindre märkliga och mäktiga målgester har vi bjudits på under åren. Vi kommer väl aldrig glömma Shearers uppsträckta höger, Ingessons skomakarputs, Cassanos avrättning av hörnflaggan, Di Canios heilande, Brolins helvarvspiruett (läs, nåja), Fowlers sniffande, Robbie Keanes ständiga hyllning till IRA, Nanis volter, Keckes pistoler, Henkes lapande, Samirs blindgångare, Bebetos hälsning till älskarinnan, listan kan göras lång.

Däremot platsar ingen av ovanstående på min Top 3.

3. Tony Bäregård

Oavsett om det är träning, cup eller bara vanlig internmatch mot Grundens tjejlag så njuter Götets Super-Mac högaktningsfullt åt varje strut. En spänd högerbiceps och ett bestämt men avsmittande leende visar vad sporten går ut på. Att göra mål.

2. Paul Mariner

Ipswich-hjältens målgest efter sitt och Englands 3-1 mål mot Frankrike i VM 1982 är en klassiker. Efter ha vräkt sig fram och tryckt in bollen, reser sig Mariner upp och höjer stillastående två armar i luften mot publiken, vänder 180, rättar till luggen och vaggar lite nonchalant upp mot mittlinjen. Kroppsspråket i samspel med nerhasade strumpor, tight outfit för övrigt och med ett härligt 80-tals svall på huvudet har skapat ett oförglömligt minne.

1. Eric Cantona

Egentligen behövs väl ingen motivering. En fantastisk prestation av fransmannen mot Sunderland 1996 som resulterar i förnedring och en gest som demonstrerar högsta klass. Cantona visar hela världen att den är för liten för hans ego och enorma fotbollstalang.