Så var då OS igångsparkat borta i kommunisternas drömland Kina. När jag skriver detta står TV på med invigningscermonin i bakgrunden - eftersändning (givetvis!) eftersom jag bor i USA. Har inga större förhoppningar att få se de få medaljhoppen Sverige har, men då kan det vara gott att drömma sig tillbaka och minnas sina favoriter. Nedan följer mina tre starkaste Sommar-OS minnen:

3. Jan-Ove Waldner
- a.k.a. Lao Wa, bordtennisens Mozart och "the Michael Jordan of table tennis" - har haft en karriär utan dess like, men hans största seger är utan tvekan den i Barcelona-OS 1992. Vilken fantastisk känsla det var för oss alla som tittade också! I sin OS-samling har han också ett silver (2000) och en 4:e plats så sent som vid förra spelen. Kort och gott - en svensk OS ikon.

2. Herrlandslaget i Handboll
- OS i Sydney (2000). Det var nu laget som hade vunnit allt annat äntligen skulle få sitt OS-guld. I den tredje raka OS-finalen skulle det bli tredje gången gillt; en tidigare uddamålsförlust och två-målsförlust skulle vändas till seger; men besviket fick vi se ribban, stolparna, och en rysk målvakt krossa vår dröm. Nuförtiden kvalar vi ju inte ens in, så hoppet att få se ett svenskt handbolls-guld inom en snar framtid verkar litet.