Jag hade, tillsammans med många andra, stora förhoppningar på idrottåret 2008. Det var ju bland annat EM och OS på TV-tablån. Svenska framgångar har det väl varit si och så med, men på det hela taget så får den inbitne sportfånen ändå vara hyffsat nöjd. Här följer mina Topp-3 minnen från 2008:

3. Kalmar FF
Det svider ju egentligen i hjärtat att nämna ett lag som inte är ens favoritlag på en sån här lista, men KFF vann Allsvenskan rättvist. Och är det inte kul att storstads-klubbarna med välfyllda plånböcker och fina arenor kan få stryk av ett litet skit-gäng från landet?

2. Ryssland
Det svider ju egentligen i hjärtat att nämna ett lag som slog ut Sverige ur EM men med tanke på den fantastiska fotbollen som de åtminstone stundtals presterade så var den en på det hela en upplevelse som jag inte vill vara utan.

1. Usain Bolt
Det svider ju egentligen i hjärtat att ens nämna de Olympiska spelen efter Sveriges något dåliga insatts, men Usain "Lightning-Bolt" Bolt sprang för evigt in i historieböckerna.

Annars så handlade året mycket om "timeout" för svenska superstjärnor: Mats Sundin, Peter Forsberg (igen), och Freddie Ljungberg behövde alla lite extra semester och jobba på brännan innan de sätte/sätter igång igen. Med det i åtanke så listar jag de Topp-3 sakerna jag ser fram emot med det nya året:

3. Mats Sundin's comeback i Vancouver, där han bevisar att gammal verkligen är äldst och leder sitt nya lag raka vägen till missat slutspel, även om han gör ett skönt hatrick mot Toronto och vrider om kniven i deras hjärtan (japp, det är samma kniv som de högg i hans rygg förra året).

2. Freddie Ljungberg's min när det går upp för honom exakt hur usel MLS är. Ser också fram emot när telefonsamtal mellan honom och Beckham - där de med gråten i halsen förbarmar sig och beklagar sig om hur mycket bättre det var förr innan man var tvungen att flytta västerut för att kunna tjäna en liten hacka på att lära amerikaner spela boll - läcker ut i pressen.

Det finns en bok på 1500 sidor som hävdar att någon måste arbetat i blindo eftersom denne skapade ljuset efter att han skapat himmel och jord. Läs inte den, läs istället Björn Petterssons  - Framgångsrikt ungdomsledarskap på 96 sidor som inspiration till hur vi skapar en bra inlärningsmiljö för våra ungdomar.

Björn ger praktiska råd om hur vi långsiktigt kan skapa trygghet och bygga upp en stark lagkänsla. Han applicerade sina teorier i ishockeyns värld. Allt går inte överföra till andra sporter, men många saker går att ta till sig och arbeta vidare med.

Genom beröm och glädje skapas ett positivt klimat i alla grupprocesser.  I en sådan miljö vågar spelaren lämna sin trygghetszon vilket då gynnar utvecklingen. Som ledare bör nio av tio konkreta feedback berömma det som utförts bra. Som spelare går det enkelt att bidra till denna energirika miljö genom att alltid tacka för en bra pass genom en "tummen upp", göra en "high-five" eller uppmuntra sina lagkamrater verbalt vid prestationer på eller utanför planen.

Efter höstens Barn & Ungdomskonferens arrangerat av SvFF är det bara konstatera att vi ligger efter många länder i vad det gäller utbildning av våra kommande stjärnor. År 2008 finns det fortfarande ingen centralt framtagen spelarutbildningsplan. Vissa distrikt har skapat egna och arbetar ut mot sina föreningar för att få något som liknar en gemensam syn på hur vi kan slipa våra fotbollsdiamanter.

I och med att de flesta aktiva vi har spelar just ungdomsfotboll så har förbundet idag en heltidsanställd som arbetar med vår framtid - ungdomarna. Vi skriver det igen, EN heltidsanställd. Räcker verkligen det SvFF? Det känns som om vi fortsatt kommer vara några steg efter även i framtiden om det inte omprioriteras och satsas mer inom detta område. Eller?