Beröm och glädje gynnar utvecklingen.
Genom beröm och glädje skapas ett positivt klimat i alla grupprocesser. I en sådan miljö vågar spelaren lämna sin trygghetszon vilket då gynnar utvecklingen. Som ledare bör nio av tio konkreta feedback berömma det som utförts bra. Som spelare går det enkelt att bidra till denna energirika miljö genom att alltid tacka för en bra pass genom en "tummen upp", göra en "high-five" eller uppmuntra sina lagkamrater verbalt vid prestationer på eller utanför planen.
Det går helt enkelt berömma för mycket, men vi glömmer ofta bort det. Likaså tycker jag att det inte finns något värre än spelare som konstant och högljutt skyller en förlust på träning på att de själva har underpresterat, när det mer handlar om att motståndaren för dagen varit bättre. Knip då hellre igen mungipan om du inte har förmågan att lovorda din lagkamrats insats. En positiv inlärningsmiljö tar tid att skapa, men det behövs bara några få ord för att rasera densamma.
[email protected]
Personligen handlar en forlust alltid om att det ar domaren som har underpresterat...
Skamt asido sa har jag aldrig forstatt tranare som star och gapar och skriker om allt daligt som spelarna gor. Har pa Hawaii har vi en sadan tranare - tyvarr har han varit framgangsrik och lyckats coacha fram ett par bra spelare (nagra som spelat i landgslaget). Han ar "Director" for den basta ungdomsklubben pa on, och har en hand med i allt som hander for tonars-lagen. For nagra ar sedan var jag med och tranade med hans senior-lag (typ 18-25 aringar) och madde nastan illa av hur daligt han behandlade vissa av ungarna. Han skrek och skamde ut dom och det kandes som om spelarna bara ville sjunka genom graset... Forvanandvart manga av spelarna blir ganska duktiga och far scholarships for att spela med bra universitet, men man undrar ju bara hur manga fler av dessa talanger (for de ar ganska manga av dom) hade kunnat bli battre i en mer positiv miljo.
Bra inlägg! Och schysst kommentar Thomas! Nu fortsätter vi så här! Go for it Ultras!
Mm, bra inlägg! Man vet om det, men visst är det lätt att glömma bort allt för ofta.
Allt som oftast handlar det om klara och enkla värdegrunder som bygger mycket på sunt förnuft. Sedan är det givetvis en styrka om ledarskapet korrelerar med vetenskapen. Men det viktigaste och ibland svåraste är att praktisera det.