Sverige, ungdomsfotbollens u-land?
Efter höstens Barn & Ungdomskonferens arrangerat av SvFF är det bara konstatera att vi ligger efter många länder i vad det gäller utbildning av våra kommande stjärnor. År 2008 finns det fortfarande ingen centralt framtagen spelarutbildningsplan. Vissa distrikt har skapat egna och arbetar ut mot sina föreningar för att få något som liknar en gemensam syn på hur vi kan slipa våra fotbollsdiamanter.
I och med att de flesta aktiva vi har spelar just ungdomsfotboll så har förbundet idag en heltidsanställd som arbetar med vår framtid - ungdomarna. Vi skriver det igen, EN heltidsanställd. Räcker verkligen det SvFF? Det känns som om vi fortsatt kommer vara några steg efter även i framtiden om det inte omprioriteras och satsas mer inom detta område. Eller?
[email protected]
Fotnot: En fotbollsdiamant är ett barn som älskar att leka fotboll.
I och för sig. Vilken spelarutbildningsplan innehåller "Duvans vinge"-passet?
I många länder så är konkurrens en stor del av utbildningen redan i 12-13-årsåldern. Jag är fortfarande övertygad om att en gnutta av den svenska modellen skulle föra de största europeiska länderna till en högre nivå.
Dock inte den delen av svensk ungdomsutbildning där SvFF satsar på bara en heltidsanställd inom detta viktiga område. Bör inte SvFF knyta till sig de f.d. landslagsmän som lagt skorna på hyllan? Om de blir försäljare, expertkommentatorer, allsvenska tränare eller chefer för obskyra företag i diverse branscher är väl upp till dem. Men en sak är säker: Alla har de varit ungdomar, alla har de spelat internationell fotboll och alla har de haft många olika tränare och ledarskap att jämföra. Dessutom kan många av dem komma med inputs från de länder och kulturer de stött på under sin karriär. I mina ögon är det just ungdomar de ska jobba med.
Det måste självklart finnas en utbildningsplan och det jag nämnt är bara en del i den. Men den välbalanserade symbiosen mellan våra egna styrkor och det vi kan ta till oss utifrån måste vara det ultimata. Det vore ganska korttänkt att tro att t ex en utländsk förbundskapten för oss mot nya marker. En modern handlingsplan där spelare OCH ledare utbildas grundligare däremot...den väntar vi på, precis som Nicko skriver.
Vad tror ni om det här receptet?
Blanda 1 liter kompetens,
4 dl Zlatanism,
1 dl rollspel,
Strö gärna över med jantelag från Lagerbäcks eller annan svensk kedja, om karaktären blir lite för vass. Men absolut inte mer än ett tunt, tunt lager.
En sak ar saker - Sverige's basta spelare genom tiderna ar inte "skapad" av SvFF eller deras ungdomsutbildning...
Jag ar inte sa saker pa att gemensam s.k. plan skulle gynna svensk fotboll sa mycket i det langa loppet. Stopa spelare till att bli som robotar med samma kunskap och kvalitet behover inte nodvandigtvis vara bra (funkade inte for ishockeyn)... Det hjalper nog en del spelare, men hur manga diamanter lagger inte av i 15-ars alder nar det skall lopas i backe eller drillas taktiskt och man ska vara 185 cm lang och 90kg tung? Och framforallt hur manga lagger inte av nar de blir asidosatta for en terranglopare (vilket iofs ar en viss sorts diamant, aven om det i mina ogon ar mer kol over dem) i junioraldern? Missforsta mig ratt, det ar definitivt inte oviktigt eller onodigt att ha en utbildningsplan men det ar viktigt att man inte laser sig for mycket i den och tror att det ar den enda vagen till framgang. En central plan funkar darfor inte (i min teori) eftersom den antagligen inte ar tillrackligt flexibel for att kunna ta tillvara pa en del riktiga diamanter. (Ett annat exempel ar val skolan - hur manga elever passar inte in i "det ratta" sattet att vara elev? Men trots att en del inte klarar gymnasiet ar de ju smarta och kan bli miljonarer anda.) Manniskor ar olika, sa vilken plan man an antar maste rakna med det och vara flexibel. Annars tappar man manga pa vagen och darmed chansen till en hogre topp. Det ar en balansgang men man maste skapa forutsattningarna utan att driva det for langt. SvFF har mycket kunskap och bor dela med sig av den till klubbarna. Att 1 person ar anstalld ar alldeles for lite, och leder antagligen till en mer enkelriktad syn. Oka resurserna och utbilda mer ungdomstranare - men ga inte sa langt att det skapas maskiner (vare sig det ar tranare eller spelare)...
Ja vet inte om jag haller med helt och hallet ngn av er herrar. Vi kan val knappast saga att vi har misslyckats de senaste 18aren med endast 2 missade masterskap utav 10 majliga? Nog har det funnits atervaxt i svensk fotboll.
Man hor allt for ofta folk som beklagar sig over att Sverige inte ar bland de basta eller inte rikitgt nar fram i slutspelen. Men det man glommer ofta ar att det bor 9 milj i detta land som allt som oftast bjuder pa 6manaders mojlighet att trana fotboll pa gras. Hela varlden fascineras av detta, forutom vi sjalva.
Kollar vi ocksa pa lag som har liknande utbildningsplaner i Sverige sa kan vi namna de 3 Stockholmslagen som alla har liknande planer pa hur utvecklingen av spelare ska ske, de scoutas redan i 10-11 ars aldern och gar igen de olika utbildningsplanerna som AIK, DIF och HIF har inom sig sjalva. Men hur manga av dessa lag har producerat fram egna produkter? HIF hade en lyckad argang med Haris o Erkan bl a. Men utover dessa sa ar resultatet pinsamt. Istallet sa ar det spelare, ofta fran landsbyggden som vaxer till sig till allsvenska spelare i dessa klubbar eller i landslaget.
Jag tror att det ar ett resultat av just fa vaxa i sin takt, lara sig i trygg miljo och utbildas av de som ser fotboll sa som spelaren upplever fotboll.
Nicko vi ar inte nagra steg efter, vi presterar det basta vi kan utifran vara forutsattningar. Bade ungdom och herr. Och tillvaxten ser minst lika spannande ut med de nya i landslaget som absolut inte gjort bort sig nu nar de fatt chansen.
Om man stravar efter en plan for hur ungdoms-utbildning av spelare ska ske ute i Sverige sa hamnar vi i en situation dar manga spelare inte kanner igen sig i deras intresse. Det finns inte i deras miljo. Serierna i Vastra Ostergotland ar inte som Stockholmserierna. Det finns inte samma bredd av kompitens och talang. Darfor sa blir utbildningen anpassad for spelare som kanske skulle haft en annorlunda utbildning, det ar vad jag tror. Darfor tycker jag att det ar bra att distrikten har egna utb.planer och skapar de forutsattningar som passar deras platform att jobba med.
Slutligen- Efter manga om och men sa kom boken "Wooden" Nicko. Kan saga att det ar nog den basta bok jag nagonsin last. Kan man ta till sig halften av det som star i boken sa vore det fantastiskt.
Ali>>
"Jag är fortfarande övertygad om att en gnutta av den svenska modellen skulle föra de största europeiska länderna till en högre nivå."
Jag menade alltså att "de större" har en del att lära av oss. Dvs kan Sverige visa upp de resultat vi gör med endast 9 miljoner invånare så borde de andra länderna inse att vi har något som de inte har.
Många kloka synpunkter, härligt! Våra tidigare resultat visar att vi tar oss till slutspelen och det är mycket starkt som Ali påpekar. Till viss del kan vi luta oss på dåtiden, men inte hur länge som helst. Jag hoppas självklart att jag har fel när jag spår en sämre framtid. Men det känns ändå märkligt att det inte finns en spelarutbildningsplan som stöd för breddklubbarna.
Och helt klart Ali. Skulle alla sträva efter att arbeta efter de 5 blocken som utgör grunden i Woodens pyramid, så har vi kommit en bra bit på vägen. "Hängivenhet - Kamratskap - Lojalitet - Samarbete - Entusiasm".
Måste se framåt, inte nöja oss med att ha kvalat in till 8/10 mästerskap. Även om vi är bra så måste vi alltid bli bättre. Isf var vi ju 2:a 1958, och det laget skulle väl knappast hålla mot Island i dag.
Men har jag fel om jag säger att vi är bättre på ungdomsutveckling idag än för ett par år sedan. I Östergötland har det iaf startat en del skolor med fotbollsprofil. I linköping finns Ryd(lokal intagning) med både högstadie och gymnasie. Åtvid har gymnasie, och Norrköping har väl gymnasie med nationell intagning. Suveränt att det finns skolor där spelarna kan få från 2 pass extra/v.
Dessutom kommer det sakta men säkert fler konstgräsplaner och innehallar, vilket borde gå snabbare. Det är väl av yttersta vikt att man kan spela fotboll året runt om man nu ska bli världselit.
En utbildningsplan är viktig, tom mkt viktig. Men utbyggnad av hallar, utbredning och utveckling av fotbollsskolor, samt utbildning av ungdomstränare är ännu viktigare.
Min mening är att spelaren behöver mkt träning för att bli bäst. Träning kan vara att kicka själv på en asfaltsgård, lira spontanfotboll med polarna osv. Men det behövs naturligtvis även organiserad träning.
Jag börjar med att kommentera Ali´s intressanta inlägg:
Stockholmsklubbarna har förvisso börjat satsa stenhårt på att knyta till sig spelare i unga åldrar, men organisationerna är ändå relativt nya och jag tror att vi måste vänta några år innan vi dömer ut den modellen. Dessutom stämmer den absolut inte in på Hammarby som idag, tillsammans med IFK Göteborg, är den ledande klubben i Sverige när det handlar om att satsa på egna talanger.
Det stora problemet i huvudstaden (och här kommer vi osökt in på Dan´s linje) är att förutsättningarna varit för dåliga. Folk på landsbygden skulle inte tro sina ögon om de för några år sedan hade åkt upp och kollat på träningarna som bedrevs häruppe. Medan division 7-klubbarna i exempelvis Göteborg (nu kallar jag absolut inte Göteborg landsbygd) kunnat träna och spela på enormt välklippta och jämna gräsmattor så fick spelarna på division 3-nivå i Stockholm spela sina matcher på trista och svårspelade grusplaner året om.
Det har blivit bättre på den fronten de senaste åren tack vare alla nybyggda konstgräsplaner, men det räcker med att ta min 13-årige brorsons lag som exempel så tränar de alltid på grus, och spelar också oftast matcherna på samma underlag. Under min tid i samma ålder i BK Zeros grät nästan varenda spelare bara över att försäsongsträningen var på grus. Skillda världar, milt sagt.
Det finns många faktorer som är viktiga för att lyckas i fotboll, men ordet som alltid återkommer i sammanhanget är karaktär. Att utbilda ledare som är duktiga rent taktiskt och träningsmässigt är jättebra, men det är minst lika viktigt att tränarna kan lära sina adepter hur enormt viktigt det är att ha rätt karaktär i både med och motgång. Utan det har man inte en chans att lyckas i dagens fotbollsvärld.