På C.S.U-festen 3 november blir det en minigala för Motala stads herrfotboll. Efter 2007 års säsong är spelarna/ledarna nedan nominerade till priset i fyra olika kategorier.

Utöver dessa fyra pris kommer C.S.U's hederspris att delas ut, ett specialpris till någon som vi tycker är extra vass. Där är det ingsa nominerade, utan bara en pristagare. Vem det är avslöjas i Maifpaviljongen strax efter kl 20 på festkvällen.

Juryn har bestått av Jens Bollius, Calle Törnqvist och Martin Görhed. 

Årets spelare

Arsim Gashi, Motala AIF

Kom till Maif med meriter från både Åtvidaberg och proffsspel i Tyskland. Något loj under våren, men visade under hösten sig vara den matchvinnare som Maif behövde för att vinna division II. Totalt 16 mål blev det under året för anfallaren som av ett spelbolag utsågs till seriens bäste anfallare..

Cheick Diallo, Motala AIF

Kom till Maif som Jonas Lindstrands ersättare som balansspelare på mittfältet. Har gjort en mycket stark säsong och blev den sammanhållande länk som gjorde Maif till division II-seriens bästa lag. En outtröttlig löpare och en väldigt bra lagspelare.

Peter Alm, LSW IF

Målvakten är en Borenprodukt som även drillats av Smedby i Norrköping. Hösten 2006 gick han till LSW och i år fick han sitt stora genombrott. 20-åringen spelade samtliga matcher och var LSW:s kanske allra bäste när det blev avancemang till trean.

Årets prestation

Daniel Adler, IFK Motala

Den 26-årige målvakten kom in i laget efter ett par omgångar och när IFK etablerade sig i fyrans topp under våren höll Adler nollan fem matcher i rad. Det blev 1-0 mot LSW, 4-0 mot Borensberg, 2-0 mot Kisa, 2-0 mot Zeros och 2-0 mot Ljungsbro.

Gabi Morad, LSW IF

I 3-1-matchen hemma mot Rimforsa gjorde Morad ett mycket snyggt mål. Han duttade upp bollen till sig själv och volleysparkade in bollen i mål. Totalt blev det 16 mål i fyran för den 20-årige LSW-anfallaren.

Andreas Schelin, BK Zeros

I 2-2-matchen hemma mot Mjölby Turabdin gjorde Schelin 2-1-målet mycket snyggt. En tunnel på mittplan och sedan genomdribbling av hela laget. Trött avslutades raiden med skott i mål. Schelins enda mål denna säsong.

Årets komet

Peter Alm, LSW IF

20-åringen var oprövad som förstemålvakt i år, men klev fram som en nyckelspelare för LSW. En målvakt med starkt luftspel, en stabil sistalänk som sällan gör några tavlor. Ovanligt få misstag för att vara i fyran.

Tobias Johansson, Motala AIF

Kom i år från division III-laget Färjestaden, men blev snabbt en av Maifs tongivande spelare i tvåan. Skapade ett fartfyllt kantspel ihop med Niklas Högberg och var ett av lagets bästa anfallsvapen. Intressant för klubbar högre upp.

Gabi Morad, LSW IF

20-åring som åkte in och ut i laget under 2006. Men i år klev han fram som en stark nyckelspelare i ett LSW som rättvist vann fyran. Anfallare med stark bollmottagning och bra funktionell teknik. Har näsa för målet och bra skott.

Årets ledare

Janne Wärn, Borens IK

En eldsjäl som varje förening skulle vilja ha i sina led. Fungerar i en roll som sportchef i Boren och ombesörjer stort som smått. Driver på starkt och får många med sig i sin iver att utveckla klubben.

Fredrik Blomberg, LSW IF

Tog över LSW:s division IV-lag sent på våren och stod inför en svår uppgift. På kort tid fick han alla att dra åt samma håll och fick ett gäng egoistiska lirare till att jobba som ett lag. Har stor del i lagets serieseger.

Göran Ekh/Niklas Egnell, Motala AIF

Ett samtrimmat tränarpar som förde Borens IK från fyran till trean och som under tre år förde Maif från trean till ettan. Tre avancemang på fyra år vittnar om kompetens och ett gediget och prestigelöst samarbete. Splittras 2008 när Egnell tar över Boren och Ekh stannar i Maif.

Före U-18 matchen mellan Sverige-Finland föreläste Stefan Lundin om sin syn på fotbollens framtid. Han var med all rätt, orolig att Sverige skulle tappa mer mark och det fortare än vi vill inse. Fotbollssverige har slutat att producera elitspelare. Stefan nämnde framförallt två orsaker till problemet. Spelare i unga år och på "korpnivå" (läs, Div 2 och lägre) tränar för lite. Glappet blir för stort mot elitlagen. Detta plus att allt fler slutar tvärt med fotboll i för tidig ålder. Antalet juniorlag i Göteborg har halverats på 20 år i Göteborg. Kommer man inte med till Halmstadslägret tappar spelarna tron på sig själva och orkar inte fortsätta sin "satsning".

Stefan står bakom ett projekt som går under namnet Spelarlyftet. Vilket är en stor satsning med två viktiga bitar som bildar ett konsensus. Det handlar om att erbjuda spelare mer träning och att ta tillbaka bredden högre upp i åldrarna. Detta skall i slutändan skapa fler elitspelare.

I Göteborg har de löst träningsbiten med att öppna upp gränserna mellan klubbarna. Alltså vill spelaren träna en gång till i veckan, så skall han utan problem kunna träna i en annan klubb den dagen.

Lugn nu, jag hör hur det börjar mullra. Mycket måste göras här lokalt och en bit är svårare att lösa jämfört med vissa andra saker. Klubbrivaliteten. Motala är varken bättre eller sämre än någon annan stad, det här är en svår nöt att knäcka och det kommer att ta tid.

Men varför vänta?

Vi behöver inte spänna bågen för hårt direkt. Jag är mer än nöjd om alla klubbar i Motala börjar med att öppna gränserna mellan sina egna åldersgrupper. Erbjud Magnus 11 år att träna så mycket han vill. Tränar "hans" lag bara 2 dagar i veckan, så låt grabben träna med 12- och 13-åringarna också. Har Magnus bestämt sig för att han en dag vill beträda gräset med en gul och blå tröja så måste vi göra allt för honom.

Hur rankas Zlatan?

Topp 10? Kanske.

Topp 20? Mer troligt.

Nähä.

Han är inte ens nominerad bland de 30.

Mycket märkligt. Thuram är med. Hur bra har han varit det senaste året? Även Riquelme (för övrigt en favoritspelare) lyckas ta sig in bland de nominerade, trots att han inte spelade speciellt mycket i våras. Har hösten varit så bra då? Nja, knappast som Zlatans i alla fall. Det är ju faktiskt det senaste året som ska avgöra.

Hur ska man kunna ta en sådan här utmärkelse på allvar med dessa nomineringar? Nu får vi hålla tummarna för att Kaká får priset.

Det blev ramaskri när Boork lyfte ut några tongivande spelare ur laget, tvärtemot avtalet om att man alltid ska ställa upp med sitt starkaste lag.

LSW säkrade seriesegern i den näst sista omgången, varpå man i den sista matchen bänkade några normalt givna spelare. Boxholm vann matchen och skickade därmed ner Mantorp i division 5.

I förra veckan släppte Björn Goop ledningen med Digger Crown, till stallkompisen Plantagenet (Stig H tränar båda, Erik Adielsson körde den sistnämnda). Platnagenet var först över linjen medan Digger Crown sent kom loss och inte var långt efter i mål. Skulle Digger Crown haft större chans att vinna om Björn svarat ledningen och inverkade det att de tränas av samma tränare?

Dessa är några av de exempel vi sett på slutet, då man ställt sig frågan: Är man alltid skyldig att spela med det bästa laget och/eller göra allt för att prestera så bra som möjligt?

I vissa fall finns det skrivna regler, som i hockey-fallet. Sedan får man tycka vad man vill om det. Även travet har en regel som säger att man "alltid måste köra för bästa möjliga placering"

I LSW-fallet finns inga regler, men det moraliska ansvaret kan ju ändå ifrågasättas. Hur stort är det?

Är det någon som vet vad som hände eller rättare skrivet, vad som inte hände? Man kan se Eurogoals i mobilen, men att trycka in sitt kära 300 på fjärrkontrollen är som att åka hundra år tillbaka med Doc Browns DeLorean.

Bilden ovan är tagen idag, inte scannad från en pergamentrulle. Även om jag gillar vintage och är uppfödd med en ZX Spectrum 48 K, så vill jag inte Jet Set Willy med ishockeyklubba varje gång jag vill uppdatera mig om dagens sport.

Kalla mig gärna gnällspik, men skall det vara så i denna digitala ålder att det måste rullas genom 700 hundra nummer för att byta mellan 376 och 377?