Göran och Thaksin diskuterar press och understöd.

Aftonblaskan har gått ut med informationen att Svennis är klar för Man City.
Thailands förre premiärminister Thaksin Shinawatra är den nye ägaren som
vill ha vår värmländske hjälte som tränare för sitt stundande storlag, och
det ser ut som om Isaksson får snacka svenska (nåja, vet inte om
värmländskan eller skånskan egentligen hör till det svenska språket) på
träningen. Förutsättningen för att Svennis skulle få sitt jobb var alltså
att Shinawatra's bud på klubben skulle gå igenom - och detta har nu skett.

Med tanke på de senaste veckornas diskussioner om den utbredda korruptionen
inom engelsk fotboll (i samband med spelarövergångar, etc) och med de
italienska snedstegen i färskt minne känns det väl lite lustigt att denne
Shinawatra har bjudits in med öppna armar - han har nämligen allt annat än
rent mjöl i sin penga-påse.

Pengarna som används för att köpa City, och Svennis, kommer antagligen ifrån
kassakistan som premiärministern Shinawatra fyllde på när han sålde ett
telefoniföretag för ca 2 miljarder dollar. Det skall nämnas att han inte
betalade någon skatt på denna vinst - och han behövde inte det enligt lagen
som han själv ändrade några dagar innan försäljningen... Shinawatra var även
inblandad i andra skumma affärer eller vad sägs om orsaken till hans enorma
stöd på den fattiga landsbygden: Shinawatra skickade ut lastbil efter
lastbil med två olika sorters kuvert - i det ena pengar, och i det andra en
färdigifylld röstsedel. Bör jag nämna att du inte fick kuvertet med pengarna
om du inte tog röstsedeln?

La Liga har numera infört inbördes möte före målskillnad för att utse tabellplaceringar om lag hamnar på samma poäng. Real Madrid spelade 3-3 på Camp Nou och vann med 2-0 hemma på Santiago Bernabeu. Dessa resultat placerar Real före Barcelona i tabellen, trots att ligatvåan har 17 mål bättre målskillnad.

Detta låter ju ändå ganska fair, men alla system har sina brister.

Sevilla ligger i dagsläget på en tredjeplats, två poäng bakom toppduon. Om vi leker med tanken att tabellen ser ut som den gör just nu och att alla topplagen slagit varandra med samma resultatkvot. Det vill säga att Real besegrat Barca dubbelt, Barca vunnit över Sevilla i båda mötena och Sevilla i sin tur slagit Real båda gångerna. Och fortsätter resonemanget med att både Real och Barca spelar oavgjort i den sista omgången.

Är ni med? Real är före sina katalanska antagonister på målskillnad precis som nu och ingenting har ändrats på den fronten. Men lägg då till en Sevillaseger hemma mot Villarreal. Tre lag på samma poäng och tre lag som inte kan skiljas åt på inbördes möten. Då hade det i så fall gått över till målskillnad, vilket hux flux placerat Barcelona i topp.

Som tur är så har de tre topplagen inte spelat ''lika'' mot varandra, men det här systemet bjuder verkligen in till diskussion. För om det nu varit så att det inte gått att skilja lagen åt på inbördes möten så skulle alltså Barcelona ha tjänat på att rivalerna Sevilla vunnit mot Mallorca senast.

Även om jag är uppvuxen under Anders Michanek och Börje Rings storhetstid så kan jag ingenting om speedway. Vad jag däremot förstår är att en bit bildäck inte skyddar en människokropp från katastrof vid en vurpa.

På vilka premisser får speedway fortsätta som vanligt medans boxning är totalförbjudet(nåja)? Är det så att SWEMO är högsta instans i Sverige?

I skymundan av skandalen i Parken fick jag på söndagskvällen ''nöjet'' att betrakta en strålande dokumentär inom samma område. TV4 Fakta (en kanal jag inte ens kände till att jag hade) visade en mycket välgjord huligandokumentär, gjord av BBC. En timmes tittande som både var intressant och skrämmande.

Intressant - då man förutom kommentarer från en avhoppad huligan och fick en inblick i hur hans tankebanor gick, även bjöds på äkta action från de många dolda kameror som modiga människor burit med sig med livet som insats. Med äkta menar jag att det verkligen har filmats mitt inne i kravallerna, inte från flera hundra meters avstånd. Det gjorde hela atmosfären levande, om än på ett obehagligt sätt.

Skrämmande - och jag menar verkligen skrämmande, är när man ser vilka personer som dras till den här typen av agerande. Den tidigare ''huliganen'' förknippades med hög kriminalitet, tatueringar, ett rakat huvud och kängor. Personer från samhällets socialt missanpassade områden som utnyttjar fotbollen för få ut sina aggressioner.

Den här dokumentären visade det som många idag börjat inse. Att huliganer inte alls behöver vara fattiga och missanpassade i samhället i övrigt. En av filmens ''huvudpersoner'' är nämligen mångmiljonär och framgångsrik affärsman, en annan fotbollsproffs i Cardiff City. Och det var just Cardiffs ökända firma Soul Crew som den här dokumentären främst handlade om.

Man får följa deras rövartåg över stora delar av Storbritannien och även resorna med det engelska landslaget till EM i Belgien/Holland (även om just huvudpersonerna är walesare och flera gånger i filmen uttrycker sitt hat mot England). Man får dessutom följa en herre vid namn Sam Hammam, ordförande i klubben och uppenbart inte alls speciellt intresserad av att stoppa fotbollsvåldet.

Hammam är utan tvekan det mest sjuka i hela den här filmen. Han försvarar klubbens huliganer i vått och torrt, anställer flera av dem på poster inom föreningen och ses personligen hetsa Leedsfansen efter ett segermål. Han är ett levande exempel på att även en medelålders människa kan spåra ur när det handlar om fotboll. Och att inte alla som gillar bråk står på kortsidan.

Grädden på moset kommer när en dold kamera mitt i Soul Crew filmar en säkerhetsvakt som är på väg upp för att till synes konfrontera en huligan som just kastat iväg en plaststol mot motståndarklacken. Men istället för att slänga ut personen från arenan lägger vakten handen på axeln på våldsverkaren och säger ''Bra kastat!''.

Det är inte bara i Parken som vakterna beter sig som idioter?

Dokumentären kommer säkerligen visas i repris framöver, så alla ni som har chansen att se den, vill jag bara rekommendera att göra så. Om ni inte tycker att sådant här beteende är häftigt alltså. I så fall kan ni låta bli?

Världens största sport blir bara större och större. Vi fullkomligt överöses med allehanda informationen om "det gröna fältets schack"- fotboll. Tidningarna ger oss bilagor till bilagan och varje aktad tvkanal har sin egna expertpanel som alla delger oss sina klara åsikter. När är alla matchreferat, analyser, ris och ros är utdelade och inte minst när alla klyschor är slut. Så börjar journalister, spelare och tränare prata i metaforer för att uttrycka sin syn på spelet.

När jag själv med god marginal övertrakasserat min rätt att använda - ''vi tar en match i taget''. Så brukar jag måla upp fotbollen som en vacker tavla, där jag använder hela färgspektrat för att visa hur fantastiskt innehållsrikt detta spel är. Metodiskt färglägger jag taktiktavlan framför mig med spelets detaljrikedom. Varje färg symboliserar en taktisk finess som i slutändan ger mig ett oemotståndligt mästerverk som jag döper till "3 poäng".

Efter att ha studerat tavlan ett tag så inser jag att palettens alla färger och dess betydelse egentligen är överdriven för helheten. Det som fattas är grunden, två färger som står för det som avgör om slutprodukten får kallas för mästerverk. Vit och svart, svårare än sån behöver det inte vara. Likaväl som att dessa två färger gav framgång i fotbollens begynnelse, så avgör de matcherna nu. Jag vräker på med vit färg som står för spelarna med de bästa egenskaperna, och där svart får symbolisera de viktigaste. Hatet att förlora, att alltid ge sitt yttersta för laget och klubben man representerar.

Tavlan är nu inramad i guld och går att köpa. Det gör däremot inte egenskaper som vinnarskalle och klubbkänsla.