Två förlorade VM-finaler. Det är Hollands främsta VM-meriter. Att de aldrig nått ända fram är väl inget konstigt i sig. Det är en oerhörd konkurrens i VM och Holland är ju inget av världens största länder. Man hade ett kanonlag på 70-talet som alltså stöp på mållinjen. Både 74 och 78 innehöll laget många storspelare. I början av 80-talet genomgick man en generationväxling. Till en början gick det tungt, men så småningom hade ett nytt sammansvetsat storlag växt fram. Med Marco van Basten i spetsen bärgade men EM-guldet 1988. VM 90 had eman ett på papperet mycket bra lag, men åkte ut mot blivande världsmästarna Västtyskland i åttondelen. Efter att ha förlorat semifinalen i EM 92 på straffar laddade man om för VM 94. Där var man ena parten (kvartsfinal mot Brasilien) i en av VM:s absolut bästa matcher, men en fantastisk frispark av Branco släckte allt hopp. 1998 åkte man än en gång ut mot brassarna och 2002 lyckades man faktiskt inte kvala in. Nu är man ute efter revansch och kvalet genomfördes med flera kanoninsatser. Bara oavgjort mot Makedonien i bägge mötena, men totalt 8-0 på fyra matcher mot Tjeckien och Rumänien. Respekt!

Målvakt: Edvin van der Sar är ett givet förstaval. Han kommer passera 110 landskamper under sommarens VM. Mycket rutin således och faktum är att han fortfarande håller hög nivå. Van der Sar har precis som vanligt dirigerat sin backlinje på ett förtroendeingivande sätt i Manchester United. Bakom honom finns Henk Timmer, AZ Alkmaars utmärkte målman. Ett helt okej alternativ om något skulle inträffa med van der Sar. Som tredjemålvakt ser vi Maarten Stekelenburg. En hyfsad säsong i Ajax kombinerat med hög utvecklingspotential gav honom en biljett till Tyskland.

Försvar: Till vänster har den nyblivne Champions League-mästaren Giovanni van Bronckhorst en given plats. Med både defensiva och offensiva kvalitéer, är han en viktig spelare för det orangeklädda landslaget. Han har även en bra vänsterfot och en hel del rutin att bidra med. Tim de Cler står beredd om van Bronckhorst skulle gå sönder. Om den andra ytterbacksplatsen är det desto mer konkurrens. Kromkamp hade för något år sedan varit en given startspelare, men efter misslyckade klubbyten (först bänkad i Villarreal och sedan stundtals i Liverpool) tvekar nog van Basten både en och två gånger innan han satsar på Kromkamp. Personligen tycker jag att Heitinga bör ara förstavalet. Han har mest spelat mittback i Ajax, men fungerar utmärkt som högerback. Efter en del skadeproblem har han gjort flera bra matcher i slutet av säsongen och formen verkar vara god. Kew Jaliens är ett annat alternativ, liksom Mathijsen även om den sistnämnde är tänkt som mittback. Där är han backup till Andre Ooijer och Hamburgs tuffing Bohlarouz. Dessa bör vara givna och det mesta tyder på att den förbundskaptenen går på samma linje. Som helhet är Hollands försvar en stark länk. Även om högerbacksplatsen är omdiskuterad så är det inte alls samma problem som för t ex Sverige.

Mittfält: Det är inte helt klart hur van Basten kommer formera mittfältet. Med Cocu och van Bommel i truppen är två platser upptagna. Cocu kommer med största sannolikhet att få en roll som balansspelare. Frågan är om van Bommel även han kommer att ha en defensiv roll. I så fall måste van Basten satsa på två offensiva mittfältare, eller kanske tre om han väljer att spela med en ensam forward. Då Dany Landzaat gör sig bäst på samma position som Cocu och van Bommel blir han nog bänkad. De mer offensivt lagda är Robben, van Persie och Sneijder. Här finns det många varianter, men ingen riktigt ultimat. Robben blir kantspelare, kanske ute till höger trots sin vänsterfot. Van der Vaart eller Sneijder intar en offensiv roll framför de två defensiva mittfältarna. Kampen om denna plats kan liknas med Sveriges ständiga fråga. Vem ska få spela, Kim Källström eller Anders Svensson? Bägge har en bra säsong bakom sig. Van der vaart har gjort mycket bra sedan flytten till Hamburg och jag sätter en slant på att det blir han som blir van Bastens val. Väljer den gode Marco att spela med en ensam anfallare är det för att få plats med både Robben och van Persie. I så fall blir van Persie vänsterytter. Förutom redan nämnda så har man Ajaxspelaren Maduro att sätta in. Han kan spela på de flesta platserna och är således en perfekt truppspelare. Holland har ett starkt mittfält på papperet, nu gäller det bara för van Basten att välja rätt taktik/spelsystem för att få en slagkraftig offensiv.

Anfall: Efter att holländska ligans suveräne skyttekung Huntelaar nobbats av van Basten innehåller truppen följande anfallare: Ruud van Nistelrooy, Jan Vennegoor of Hesselink, Ryan Babel och Dirk Kuyt. Van Nistelrooy är en av världens mest fruktade målspottare och lär få förbundskaptenens fulla förtroende. Väljer van Basten att spela med två "rena" anfallare bör Dirk Kuyt ligga bäst till av övriga. Vennegoor of Hesselink kom som väntat med i truppen men får mest ses som ersättare om något skulle hända med van Nistelroy eller Kuyt. Förbundskaptenen tog även ut Babel ifrån Ajax. Överraskande för många eftersom Huntelaar rankas högre i hemlandet. Ska Holland gå långt krävs det att van Nistelrooy prickar formen. Stundtals har han under säsongen varit het och tryckt in en del mål, men också visat dåligt humör och dålig form emellanåt.

Nyckelspelare: MARCO VAN BASTEN (!) Comeback? Nä.. Van Basten är nyckeln eftersom han måste ta rätt beslut. Lyckas han ta ut de spelare som är heta och i form, kan Holland gå långt. Det finns en del humörspelare i Holland. Har förbundskaptenen fingertoppskänsla och kan känna av vibbarna kommer de lyckas. Om han däremot tar fel beslut kan det faktiskt gå åt skogen. Van Nistelrooy, van Persie, van der Vaart och framförallt Arjen Robben är alla humörspelare. Dessa spelares insatser blir skillnaden mellan succé och fiasko. Alla kanske inte kan få spela. Även i backlinjen finns det vissa val som van Basten måste göra. Nu sätts hans coach-egenskaper verkligen på prov. Lycka till Marco!

Med en fjärdeplats i Concacaf-gruppens kvalspel, en 47:e plats på Fifa´s världsranking och en träningsförlust mot ett ungt Walesiskt landslag ger inte Trinidad and Tobago sina motståndare någon direkt skrämselhicka inför VM. Och Trinidad and Tobago ska normalt vara chanslösa i grupp B, inget snack om den saken. Nu är ju inte alltid allt som sker så logiskt under ett VM-slutspel, men det skulle ändå vara en skräll utan dess like om laget placerade sig bland de två främsta i gruppen.

Efter att ha placerat sig som fjärde nation i det Nord- och mellanamerikanska kvalet, tvingades man till play-off mot Bahrain, men trots 1-1 på hemmaplan i det första mötet repade man mod till returen och lyckades på bortaplan ta en mycket imponerande 1-0-seger, och därmed bli klart för sitt första VM-slutspel. Man har i Leo Beenhakker en rutinerad coach som definitivt har fått ordning på organisationen. Man har i Dwight Yorke en spelare med fantastiska meriter från sin tid i Manchester United, och man har ett starkt kollektiv där alla arbetar för varandra. Men att detta ska kunna räcka till åttondelsfinal kan jag inte tänka mig. Och då tippar jag inte bara med hjärtat den här gången. "Soca Warriors" kan mycket väl vara VM´s sämsta lag.

LAGDELAR

Målvakter: Kelvin Jack ser ut att bli förstemålvakt i VM, men laget har haft stor omsättning på målvakter under kvalspelet. Redan efter de sex första matcherna hade fyra olika målvakter fått vakta buren och när hela kvalet kunde summeras efter Play off-segern mot Bahrain kunda man konstatera att Kelvin Jack stått i tio matcher, Shaka Hislop i fem, Clayton Ince i fyra och Daurance Williams i den återstående. Bra konkurrens, men knappast några världsnamn.

Försvar: Glasgow Rangers kraftfulle mittback Marwin Andrews är en viktig spelare i försvaret, som kommer att få mycket att göra i gruppspelsmatcherna. Andrews, Dennis Lawrence, och snabbe Avery John är givna i startelvan, medan förmodligen Cyd Gray eller Ian Cox tar den sista platsen i fyrbackslinjen. Av dessa fem spelare var faktiskt bara Lawrence med i kvalspelets riktiga bottennapp mot Guatemala (1-5).

Mittfält: Dwight Yorke har på gamla dar fått fina sig i att agera mittfältare i landslaget, där det är tänkt att han ska styra det offensiva spelet. Yorke anno 2006 är inte i närheten av den spelare han en gång var, men bidrar med mycket hjärta och har fortfarande kvar känslan i fötterna. Chris Birchall, Densill Theobald, Aurtis Whitley och Sivio Spann är andra hyfsade alternativ på mitten. Dessutom har Beenhakker en joker i duktige Russell Latapy.

Anfall: Stern John har gjort sig känd som en bra målskytt i såväl Nottingham som Birmingham och Coventry under sina år i England. Hans landskampsfacit är ännu mer imponerande. Med 64 mål på 92 landskamper är han det givna förstavalet i anfallet. Allrounde Kenwyne Jones är en spelare som Beenhakker gillar och i den avgörande kvalreturen mot Bahrain spelade han från start. Det gör han förmodligen även i VM-premiären mot Sverige. I övrigt ser det tamt ut med Collin Samuel, Jason Scotland och Cornell Glen som aspiranter i anfallet.

Nyckelspelare: Givetvis Dwight Yorke. Han lyfter de övriga ett par klasser bara genom att närvara på plan.

Överraskning: I en svag och ganska slätstruken trupp är det egentligen svårt att hitta några speciellt intressanta namn. Men 22-årige Kenwyne Jones kanske kan överraska en aning.

Med viktig mästerskapsrutin, en tät defensiv och en rad giftiga anfallare är Paraguay en farlig motståndare för vilket lag som helst. Centrallinjen är väldigt stark och med tanke på att laget för tredje gången i rad kvalat in till ett VM-slutspel, och dessutom tagit sig vidare från gruppen vid båda tidigare tillfällena, kan det vara dags för laget att få till en riktig fullträff i sommar. Även om jag givetvis hoppas att så inte sker.

Paraguay är svårspelat, vilket inte minst Sverige fick erfara i genrepet inför VM 2002. Roque Santa Cruz hade stor show den gången och Paraguay vann med 2-1 på Råsunda. Jag tror att laget är minst lika starkt i år, åtminstone om Santa Cruz blir kvitt sina skadeproblem. Individualisterna finns, men också kollektivet. I det sydamerikanska kvalet slutade man fyra på 28 poäng, men låg över sträcket under i princip hela kvalspelet och var egentligen aldrig riktigt nära att missa VM. Imponerande är också att man tog fyra av sex möjliga poäng mot Argentina och lyckades spela 0-0 hemma mot Brasilien.

LAGDELAR

Målvakter: Justo Villar är det givna förstavalet i Paraguay och det är en ganska bra sista utpost. Med sina 180 centimeter är han dock ganska kort. De mesta skriverierna har lustigt nog inte handlat om honom utan istället om den tidigare andremålvakten Ricardo Tavarelli. Efter 4-1-förlusten i den sista, och för Paraguay oväsentliga, gruppspelsmatchen, öste förbundskaptenen Anibal Ruiz ur sig kritik över Tavarellis insats. Detta ledde till att målvakten slutade i landslaget, och även om inte Tavarelli rent sportsligt är någon större förlust, så kan avhoppet ändå ha skapat lite oro i truppen.

Försvar: Paraguay har en mycket samspelt backlinje, som normalt ska vara en av VM´s bättre. Carlos Gamarra, Julio Cesar Caceres och Denis Caniza var alla med i Sydkorea/Japan för fyra år sedan och Gamarra är fortfarande en mycket stark ledarfigur. I kvalet höll man nollan sju gånger på 18 matcher, men släppte in hela 23 mål på de övriga elva, vilket ändå talar om vissa brister. Bland annat släppte man in fem mål mot Ecuador i Quito och fyra mot såväl Brasilien som Peru.

Mittfält: Trots att han knappt spelat för sitt klubblag Deportivo La Coruna i år får veteranen Roberto Acuna förmodligen hålla i taktpinnen i VM. "Toro" har stora kvaliteter, men just det faktum att han inte spelat så mycket på sistone gör honom till ett stort frågetecken inför VM. Men det finns också ett par spelare i Paraguays trupp som har kapacitet att bli utropstecken i sommar. Julio dos Santos är ett exempel. En fantastisk bollbegåvning som Bayern München tror mycket på i framtiden. Och på tal om råtalang så bör definitivt 18-årige José Montiel nämnas. Montiel rankas som en av Sydamerikas allra största talanger och kan möjligen få ett genombrott redan i sommar, även om han troligtvis mest är med för att se och lära. Även Edgar Barretto ser ut att kunna gå en god framtid till mötes.

Anfall: Förbundskapten Ruiz förfogar över en mycket stark anfallskvartett. Roque Santa Cruz är givetvis den största stjärnan och den som måste lyckas om Paraguay ska kunna överleva gruppspelet. Men även José Cardozo (sju mål i kvalet), Nelson Valdes (hyperfarlig målskytt i Werder Bremen) och Nelson Cuevas är starka namn. Valdes har imponerat stort i Bundesliga i år och även om Cardozo svarade för de flesta målen i kvalet är han inte på något sätt självskriven i startelvan.

Nyckelspelaren: Jag tror fortfarande att Carlos Gamarra är den viktigaste spelaren i Paraguay. Med rutin från 104 landskamper är det han som skapar lugn och harmoni i backlinjen. Gamarra kan bli oerhört svår att ersätta den dag han lägger skorna på hyllan.

Den 20:e juni 1990 är ett datum som alla fotbollsintresserade svenskar vill glömma, i Costa Rica är det ett datum som kommer vilja minnas i evighet. För det var då Costa Rica i sitt första VM slutspel tog sig vidare till åttondelsfinal efter 2-1 mot Sverige. I åttondelsfinalen blev det visserligen förlust men bara framgången att nå dit hyllades i hemlandet. Sedan tog det ett tag innan man lyckades kvala in igen, men 2002 blev de klara för VM andra gången i historien. Man lyckades riktigt hyggligt och man var väldigt nära att gå vidare men föll på sämre målskillnad gentemot den slutliga tren Turkiet. I kvalet till detta Världsmästerskap hade man till en början väldiga problem men när man anställde den nuvarande tränaren Alexander Guimaires vände det och man lyckades till sist kvala in. Brasilienfödde Guimaires är en riktig taktiker som förespråkar indvidualisten och låter därför många unga spelare komma fram och spela.Laget har också en bra blandning mellan gamla och unga spelare som ändå har haft tid att spela ihop sig. Men Costa Ricas problem ligger i försvarsspelet och man hade flera gånger problem med detta i kvalet. Och i VM möter man också bättre spelare som kan bli övermäktiga denna lilla nationen från Centralamerika.  

LAGDELAR

Målvakter: Costa Ricas första målvakt heter Jose Francisco Porras. Han kommer att vara en mycket viktig spelare för landet i detta Världsmästerskap, främst tack vare sina ledaregenskaper. Han kallas "super poras" i det egna landet och är en etablerad stjärna i den inhemska ligan. Han är på toppen av sin karriär och har arbetat hårt för att komma dit. Detta VM blir nog hans sista och efter det tar nog den yngre Alvaro Mesan över som ny förste målvakt.

Försvar: Försvaret är Costa Ricas akilles häl och ska man ha någon chans alls att ta sig vidare till slutspelet måste försvaret fungera perfekt. Den mest namnknniga spelaren i detta försvar är Gilberto Martinez som i dagsläget är klubbkamrat med George Mourad i Brescia. Han kommer som högerback att få arbeta väldigt hårt i defensiven men kommer också agera uppåt i plan. I mittförsvaret huserar Luis Marin som även var med i VM fyra år tidigare, tillsammans med målvakten Porras kommer de försöka dirigera laget i försvarsspelet. Brevid hans sida kommer nog Ron Myle spela som deltog i landets OS-spel i Aten 2004. Andra försvarare som Costa Rica kan komma att använda i VM är Michael Umana med spel från MLS på meritlistan, Jervis Drummond som spelar i Saprissa som är inhemska ligans bästa lag och Mauricio Wright som har varit med i landslaget i över tio år och även han med MLS spel i ryggsäcken.

Mittfält: Costa Ricas mittfält har en härlig blandning av gammalt och nytt, man har flera mycket spelskickliga namn på dessa positioner och det kan bli en positiv överraskning för många att se dessa i VM. Man har till exempel sin kapten, Jafed Soto, agerandes på mittfältet som kombinerar en fin högerfot tillsammans med hårt defensivt arbete.

På någon av flankerna har man unge Christian Bolanos som kan spela på både höger eller vänsterkant och som med sin snabbhet kommer försöka utmana mycket och komma runt för inlägg. I Winston Parks har man en outnyttjad källa, denne har under en längre tid dragits med skador vilket även resulterat i lite speltid i klubblaget. Om han kan bli frisk och hitta formen så har Costa Rica en mycket bra spelare där. Om annat så får man använda sig av spelare som Alonso Solis som hade en viktig roll i VM kvalet från sin offensiva mittfältsplats. Solis har provat på spel i europa i ett av våra grannländer, närmare bestämt i Norge och SK Brann, för tillfället spelar han i Saprissa, där han är en viktig kugge.

En annan intressant spelare som vi kan komma att se i Tyskland är Randell Azofifa han representerar det yngre gardet som kan få sitt genombrott i detta VM. Han är erkänd för att ha ett ruggigt skott som sägs vara bland de bättre av de unga spelarna kring Amerika. Bland de mer rutinerade spelarna syns Mauricio Solis som spelade alla de tre matcherna i VM för fyra års sedan, Men han har också rutin från spel i både England och Grekland men även i Mexico och USA. Till sist men inte minst ska även Walter Centeno nämnas. Han kommer med all säkerhet vara spelfördelare i Costa Rica och ska med sin fina blick över spelet och goda passningsspel försöka öppna motståndarnas försvar. Han har spelat över 50 matcher i landslaget och ses som en veteran i sommar. 

Anfall: I Costa Ricas anfall  återfinns landets stora fixstjärna Paulo Wanchope. Han är den klart mest namnkunniga spelaren i truppen och folkets hopp vilar hos honom. Med sina 43 landslagsmål är han bäst genom tiderna i Costa Rica, men om han vill utöka dessa måste det ske under VM eftersom han efter mästerskapet avslutar sin landslagskarriär.  Vid sin sida kommer nog Wanchope få Ronald Gomez som med sin snabbhet och sina vassa avslut skapar ett tillsynes väldigt bra radarpar som ska kunna ställa till problem för många lag.

Nyckelspelare: Backlinjen. Ska man ha någon chans att gå vidare måste hela backlinjen spela på toppen av sin förmåga, endast då finns det möjlighet att nå sextondelsfinalerna.

Fram tills VM i Sydkorea/Japan 2002 var Ecuadors VM-Historia ej befintlig. Väl där så skrapade man ihop tre poäng efter seger i avslutningsmatchen mot Kroatien. Man hade tagit sig vidare genom det sydamerikanska kvalet som tvåa, en poäng före Brasilien. Nu, fyra år senare, har man lyckats kvala in till VM för andra gången, denna gång som trea efter Argentina och Brasilien. Men kvalet började knackit och efter sju omgångar så slutade dåvarande tränaren Hernan Dario Gomez. Denne ersattes av Colombianen Suarez, som var tränare under VM 2002. Med honom som nygammal inspiration lyckades laget spela ihop sig och gick igenom kvalet obesegrade på hemmaplan. Men man hade desto större problem på bortaplan där det endast blev fem poäng jämfört 23 på hemmaplan.

Anledningen till den stora skillnaden kan bero på Ecuadors hemmaarena som ligger i huvudstaden Quito, 2850 meter över havet. I Tyskland har man ingen fördel av höghöjdsplaner men man har ändå en hyfsad chans att ta sig vidare från gruppen. Sedan VM 2002 så har man avancerat från 71 plats till 37:e på FIFA:s världsranking vilket visar de stora framsteg man har gjort.

LAGDELAR

Målvakter: Till VM kommer Ecuador skicka tre målvakter, som är Edwin Villafuerte, Cristian Mora och Damian Lanza. Av denna skara kommer troligtvis Cristian Mora vara förstamålvakt efter att inte för så länge sedan gjort tävlingsmatch debut. Redan i den första matchen mot Bolivia gick han in och visade att det var hans plats med två avgörande räddningar, vilket hjälpte Ecuador till seger med 2-1.

Försvar: Ecuador bygger sitt lag på en säker defensiv men därmed är man inte tråkiga framåt då man använder sig av effektiva kontringar. Man erhåller inte kanske så namnkunniga spelare men  har ändå erfarerna försvarare som Ulises de la Cruz och Ivan Hurtado med viss internationell rutin. Man använder sig av spelskickliga ytterbackar där Ulises de la Cruz har stor betydelse som högerback. 

Mittfält: På mittfältet har man om möjligt ännu mindre kända spelare och förlitar sig väldigt mycket på sina unga spelare. Dessa har självklart chans att blomma ut vilket behövs om man ska kunna gå vidare.

Anfall: I anfallet har man en hyfsad stark uppsättning med spelare som Agustin Delgado, Ivan Kaviedes och Edison Mendez. De två förstnämnda med rutin ifrån Europa, Delgado som spelade under en kort period i Southampton men som var mycket skadad och lämnade klubben under lustiga omständigheter. Men publiken i Southampton kommer fortfarande ihåg honom efter hans avgörande mål mot Arsenal. Kaviedes har varit runt i olika klubber i Europa bland annat i Italien och England men har kommit upp sig till åren och kommer få svårt att knipa en plats Delgado och Mendez.    

Nyckelspelare: Agustin Delgado. Om Ecuador ska ha chans att gå vidare måste man sätta sina chanser som främst Agustin Delgado kommer få. Han är även viktig med sin internationella erfarenhet efter tiden i Southampton för några år sedan.

Sedan Grzegorz Lato´s och Zbigniew Boniek´s glansdagar har Polen, trots en folkmängd på över 38 miljoner invånare, saknat en riktig storstjärna, och inte heller ser det ut att finnas någon i årets VM-trupp. Det positiva för polackerna är dock att man hamnat i en klart vettig grupp, betydligt enklare än senast i Japan/Sydkorea, där man floppade rejält. Polens landslag består inte av så speciellt namnkunniga spelare, men visst finns där vissa spetskvaliteter, inte minst i målfarlige Maciej Zurawski. Sammanfattat har man ett jämnt lag och ett starkt kollektiv. Utan att på något sätt underskatta Costa Rica ser det ut som att andraplatsen i gruppen lär stå mellan Polen och Ecuador. Den 13 november ifjol möttes lagen i Barcelona och då segrade polackerna med hela 3-0. Något som, även om båda lagen lär formeras annorlunda den 9 juni, definitivt talar för Polen. Förbundskapten Pawel Janas manskap har goda chanser att nå åttondelen, sedan lär det dock bli tuffare.

LAGDELAR

Målvakter: Polen har i dagsläget två starka målvaktsalternativ med helt olika bakgrund. Jerzy Dudek är den mest välkände och gjorde något av sitt livs match i CL-finalen mot Milan så sent i fjol. Den här säsongen har dock gått tyngre, och Dudek har aldrig varit någon speciellt stabil målvakt. Snarare en med otrolig högstanivå. Förbundskapten Janas valde istället att satsa på Celtics stjärnskott Artur Buruc som gjort en mycket bra säsong i skottska Celtic, och detta ledde till att Dudek lämnades utanför truppen.

Försvar: Det är aldrig fel att föryngra, men Janas spelade ett högt spel då han plockade bort rutinerade 33-åringen Tomasz Klos ur truppen till förmån för 22-årige Dariusz Dudka. Klos har varit en av Polens absolut viktigaste spelare de sensaste åren, och uttagningen förvånar många. Jacek Bak, Michal Zewlakow och Mariusz Lewandowski är hyfsade namn, men frågan är om det räcker? Polen kan få stora problem defensivt.

Mittfält: Jazek Krzynowek är mannen som måste fungera om Polens mittfält ska kunna göra det. 30-åringen är ett aktat namn i Bayer Leverkusen och är ännu viktigare för sitt landslag. Inte minst på grund av sin målfarlighet. I övrigt är det inga direkta världsnamn i truppen, men däremot en rad hårt arbetande lagspelare, som Sebastian Mila, Kamil Kosowski, Euzebiusz Smolarek, Arek Radomski och Miroslaw Szymkowiak.

Anfall: Portugal gjorde 27 mål i VM-kvalet vilket var fjärde mest av alla de Europeiska lagen. Och detta i en grupp med endast sex deltagande lag. Detta har de mycket att tacka sitt hyperfarliga anfallspar Maciej Zurawski/Tomasz Frankowski för. Duon gjorde hela 14 mål i kvalet och bidrog därmed starkt till Polens avancemang. Nu blev Frankowski dessvärre skadad mot Färöarna och missar VM. Detta öppnar för Tottenhamspelaren Grzegorz Rasiak, som i år varit utlånad till Southampton. Han är bra, men Frankowski är ändå en tung förlust.

Nyckelspelaren: Jazek Krzynowek hade för ett par år sedan lekstuga mot Real Madrid i Leverkusens 3-0-seger i Champions League. Han gjorde dessutom en stark VM-turnering i Japan/sydkorea. Krzynowek är förvisso ingen Boniek, men tveklöst en mycket bra fotbollsspelare.

Överraskningen: Det blir nog ganska ont om överraskningar i Janas rutinerade landslagstrupp. Man får väl välja målvakten Artur Buruc, som konkurrerade ut Jerzy Dudek i kampen om målvaktsplatsen. Buruc har visat i Celtic att han kan bli att räkna med och 26 år är ingen ålder för en målvakt. Håll även ögonen på Euzebiusz Smolarek.

Att värdnationen fått en gynnsam lottning råder det väl inga som helst tvivel om. Varken Ecuador, Polen eller Costa Rica ska kunna stoppa tyskarna från att avancera till åttondelen från denna på pappret svagaste gruppen i hela VM. Bakom Tyskland kan det bli jämnt, med en liten fördel för Polen.

Värdnationerna brukar alltid vara med i förhandsdiskussionen inför ett VM, inte minst då turneringarna spelas i etablerade fotbollsländer. Men frågar man den tyska befolkningen idag är det mesta negativt i synen på landslaget. Det har varit turbulent i Tyskland, inte minst vid sidan av planen. Klinsmann har fått en hel del kritik efter sitt val att leda laget från sin bostad i Florida. Kritik som lett till att Klinsmann tillfälligt tvingats flytta hem till Tyskland igen. Dessutom har folk i ledarstaben valt att hoppa av sedan han bestämt sig för att satsa på Lehmann istället för Kahn. Tyskland har fått en mycket enkel lottning, vilket givetvis är positivt. Publikstödet kan också bidra till sitt, men några spelare måste definitivt överträffa sig själva om Tyskland ska kunna ha något i guldstriden att göra. I dagsläget är man alldeles för beroende av Michael Ballack.

LAGDELAR

Målvakter: Förbundskapten Jürgen Klinsmann har redan nu gjort klart att han kommer att låta Jens Lehmann vakta den tyska buren i VM, och det är i dagsläget inget konstigt beslut. Lehmann har gjort en strålande vår och i högsta grad bidragit till Arsenals framfart i Champions League. Rutinerade Oliver Kahn, VM´s bäste spelare för fyra år sedan, tog beslutet hårt och har meddelat att han kommer att sluta i landslaget efter VM. Timo Hildebrand kan vara en framtida stormålvakt och skulle vara förstemålvakt i de flesta landslag. Målvaktssidan ser bra ut för Tyskland.

Försvar: Klinsmann satsade ungt i för-VM och lär fortsätta likadant i sommarens mästerskap. Philip Lahm är utan tvekan en av världens bästa ytterbackar, men hur är formen efter alla skadeproblem? Huth, Mertesacker, Friedrich, Jansen och Metzelder är bra namn, men knappast några spelare man vinner VM med. Försvaret har varit stabbigt och här har Klinsmann problem. Någon på backsidan måste kliva fram rejält och jag har svårt att tänka mig Nowotny göra det.

Mittfält: Tysklands mittfält består i dagsläget av Michael Ballack och en rad komplementsspelare. Sebastian Deisler skada var något av det sämsta som kunde hända Tyskland och nu hänger mycket på lite äldre spelare som Bernd Schneider och Torsten Frings. Bastian Schweinsteiger har gjort bra ifrån sig i Bayern och bör ha en plats i startelvan. Det finns många vettiga namn på mitten, men Ballack är den ende världsstjärnan.

Anfall: Klinsmann visade prov på styrka när han plockade bort Kevin Kuranyi från VM-truppen. Ett logiskt, men tufft beslut. I anfallsspelet handlar nu det mesta om Miroslav Klose, som gjort en stark säsong i Bundesliga. Klose är ganska mångsidig och kan fungera både som target och striker. Dessutom är han stark i huvudspelet. Vid sidan av Klose har jag svårt att se hur Klinsmann ska kunna välja Oliver Neuville, Gerald Asamoah eller Mike Hanke före det senaste årets stora samtalsämne Lukas Podolski.

Nyckelspelaren: Ingen mittfältsspelare i VM är så viktig för sitt lag som Michael Ballack. Mannen som Glenn Hysén aldrig sett bra måste absolut pricka formen i juni om Tyskland ska kunna vara med och slåss om guldet. Det som talar för att han kommer att göra ett starkt VM är att han så gott som alltid varit bra i landslagströjan. Nu är det tänkt att han ska ta det stora steget och slå sig in bland de riktigt stora tyska spelarna i historien.

Överraskningen: Överraskning och överraskning, men 21-årige Lukas Podolski har alla möjligheter att bli tyskarnas främste målskytt i VM. Och går Tyskland långt kan det bli många mål för stortalangen. Podolski har hittills gjort 10 mål på 22 landskamper och efter VM är det redan klart att han lämnar Köln för Bayern München.

Från början var det meningen att Colombia skulle ha anordnat VM-turneringen 1986, men myndigheterna där beslutade att det skulle bli för dyrt. Istället valdes Mexiko som värdnation (beslutet togs faktiskt i Stockholm 1983). Landet skakades av en kraftig jordbävning endast 8 månader innan arrangemanget, vilket gjorde att säkerheten ifrågasattes, men när väl turneringen blåstes igång så gjordes den det utan några incidenter. Och vilken turnering det blev!!!

När allt var slut stod Argentina (läs Maradona) som segrare efter en spännande final mot Västtyskland, men som alltid är det "vägen dit som är mödan värd." Under turneringen bjöds fansen på mycket bra spel, fantastiska mål, och en hel del överraskningar.

Efter gruppspelet såg Danmark, Sovjet, och Brasilien ut som tänkbara mästare. Framförallt Danmark hade imponerat enormt med att utklassa Uruguay och enkelt besegra tyskarna. Jesper Olsen lekte in straffar i parti och minut, Preben Elkjaer var outstanding, och Laudrup den äldre dominerade på mitten. I åttondelen blev dock Spanien (Butragueno- 4 mål!) för starka. Sovjet spelade också en offensiv fotboll, men även där vek man ner sig när det gällde. Med stor hjälp av Erik Fredriksson lyckades Belgien vinna i andra omgången.

Brasilien spelade bländande fotboll under turneringen. De slog Polen med 4-0 i åttondelsfinalen, där Josimar's 2-0 mål är bland det ruggigaste jag har sett - en högerkanon från dålig vinkel i klyk... I kvartsfinalen gör brassarna ett av de snyggaste målen i historien: de rullade upp det franska försvaret så mycket att Bengans "gurkburk" framstår som en pojklags variant, och helt plötsligt var Careca fri och krutade in 1-0. Denna matchen räknas som en av de främsta i VM-historien, och tyvärr var ett lag tvungen att tacka för sig. Det blev Brasilien som förlorade efter straffar. 

Som vanligt betydde skönspel inte så mycket när det kom till kritan. Tyskarna snubblade sig till exempel vidare hela vägen till final; i åttondelsfinalen skjuter Matthäus in en frispark i slutminuterna mot Marocko (muren felplacerad), i kvarten skjuter Mexiko bort sig i straffläggningen och i semifinalen tappar den franske målvaktsfantomen Joël Bats in en frispark från Brehme tidigt i matchen. Belgien kravlade sig vidare som trea från gruppen, hade tur att ta sig vidare från kvartsfinalen (straffvinst mot Spanien), men i semin tog det slut.  De förlorade mot Argentina.

Som ett led i uppvärmningen inför den stora VM-festen i Tyskland väljer CSU's medlemmar att under rubriken "VM vi minns" göra en nostalgi-tripp tillbaka i tiden till VM som berört oss på ett närmast religiöst sätt.

Min generations första och kanske bästa VM-minnen kommer alltid ge mig blandade känslor. Aldrig förr har joga boniton varit så vacker som denna sommar när brassarna spelade sambafotboll som spred leenden över hela världens fotbollsälskare. Samma leenden som snabbt byttes till tårar när den onda sidan - catenaccion krossade liret för vad det verkar som för all framtid. Mer om det senare, låt mig börja med en slutsummering.

Vi fick beskåda ett mål i en premiärmatch sedan 1962. Belgaren van den Bergh satte 1-0 mot regerande världsmästarna Argentina. Ett Argentina med den då unge Maradona som redan skaffat sig ett rykte som en av världens bästa, men som inte alls pallade trycket och fick till slut lämna turneringen utvisad och utslagen i andra gruppspelet.

Västtyskland lyckades med bedriften att deltaga i två skräpmatcher, både mot England och Österrike spelade man på resultat. Framförallt mot Österrike när båda lagen gick vidare vid ett 1-0 resultat till tyskarna, fick vi se prov på den värsta sortens fotboll. Lagen turades om att köra valfri passningsövning på mittplan i 5 minuter innan man släppte över bollen till motståndarlaget för att själva kunna gå och dricka vatten. Sedan dess är reglerna ändrade så att de sista gruppspelsmatcherna spelas samtidigt. Troligtvis inte till någon större tröst för Algeriet som straffades hårt 1982.

Tyskarna som för övrigt uppträdde som om det var världskrig i fotboll. Det var dom mot hela världen, de till och med hatade och hatades av sitt egna folk. Spelarnas fullproppade egon gjorde att hatet även var stort mellan medspelarna. Kriget kulminerade när målvakten Schumi lekte tanks och körde över Battiston i semifinalen. Inte en min rörde han efter att ha slagit ut tänder och brutit halskotan på den stackars fransmannen.

Fransmännen som näst efter Brasilien spelade den vackraste fotbollen. Platini, Soler, Giresse och Tigana visade upp vad som komma skulle i det framtida EM slutspelet två år senare.

Brasilien då. Ja, man saknar ord. Vilka gudabenådade spelare som lirade fotboll som från himlen sänt. Junior, Falcão, Toninho, Sócrates, Oscár och Eder hade kvaliteter som bjöd upp till samba i varje match. Då har jag inte nämnt den bäste, "den vite Pelé". Zico, den lille store spelaren personifierade futebol de arte. Hans sätt att behandla bollen och blick för spelet slår det mesta jag sett på en arena.

Brassarna vann sina första fyra matcher på ett övertygande sätt med 13-3 i målskillnad. Deras lag innehöll superstjärnor på varje position förutom på två skönhetsfläckar. Målvakten Valdir Perez var sämre än en trasig cykel och centern Serginho var allt annat än brasiliansk i sin spelstil. Det blandat med högmod, gjorde att VM's skyttekung Paolo Rossi kunde skjuta Italien vidare till semifinal.

Den 5 juli 1982 var och förblir en sorgens dag. Catenaccion segrade över samban. Fotbollsanalytikern tycker säkert det var rättvist. Men för alla oss som förälskade oss i a selecão så var Italiens 3-2 seger blytung. För en tioåring tog sommaren slut redan då.

Tack för grappan.

Rykten är en sak, tidningarnas avskyvärda journalistik att skapa chockrubriker även så. Men är bara hälften sant av allt som grävts fram om anrika Juventus, oavsett bevismatriel eller ej så är jag beredd att kasta in halsduken.

Finns det någon gräns för när skilsmässa är acceptabelt inom katolismen? Kan ett äktenskap mellan ett fan och dess klubb i hjärtat knaka såpass i fogarna, att man får lov att rycka loss klubbmärket från själen?

I åratal har jag frustat, svurit, ryst, jublat och vrålat åt mitt Juventus. Älska är ett starkt ord i dessa sammanhang, men att det var kärlek vid första ögonblicket råder det inga tvivel om. Jag ångrar inte en sekund, men så får man det här slaget i ansiktet. En ren käftsmäll.

Hur många lik i garderoben har Triaden på sitt samvete? Att i slutändan förstöra så mycket för en av världens största klubbar är helt obegripligt svårt att förstå.

Inga fällande domar har ännu bevittnats, troligtvis har vi än så länge bara delgetts toppen av isberget i denna skandal. En skandal som inte bara fläckar ner Juventus utan hela den italienska fotbollen.

Just nu flyttar C.S.U fram sina lagdelar inför en våldsam slutforcering mot sommarens VM-slutspel. Vi kommer bl a delge er våra analyser över samtliga slutspelsklara lag.