(Bilden är ej ett montage).

I skrivande stund har fyra omgångar av allsvenskan avverkats och känslorna borde vara på topp, som de vanligtvis brukar vara vid den här tiden på året. Efter månader utan allsvensk fotboll är abstinensen total i april och varje match är en höjdpunkt, oavsett väder och kvalitet. Som supporter, och älskare av svensk fotboll, tycker man nämligen så. Men tyvärr är det mest irritation som präglar humöret just nu.

Orsaken stavas tv-avtalet. Eller snarare förhandlingarna om tv-avtalet som dragit ut alldeles för långt på tiden. Jag tillhörde den godtrogna skaran som trodde att det skulle lösa sig fem minuter innan den första omgången startade. Avtal brukar ju alltid lösa sig i sista stund. När mycket riktigt TV4 också gick in och köpte rättigheterna till allsvenskan och sände Gais-Örgryte trodde man att de givetvis även hade löst pay-per-view-sändingarna. Förmodligen i samarbete med Viasat eller möjligen ComHem.

Men icke. TV4 hade inte ens tänkt sända någonting före VM och under höstsäsongen istället blanda allsvenska lördagsmatcher med Superettan och damfotboll i något slags fotbollslördag. Inget annat än en katastrof jämfört med vad man hade hoppats på. Modet gick ändå att hålla uppe någorlunda då Canal+ och Viasat fortfarande ryktades diskutera pay-per-view´n.

Veckorna har börjat gå och de enda matcherna man som tv-tittare kunnat se av de första tre omgångarna är Gais-Örgryte, Djurgården-Hammarby och IFK Göteborg-Helsingborg. Fruktansvärt tråkigt eftersom få människor har möjlighet att kunna åka på alla favoritlagets matcher. I flera år har man haft möjligheten att kunna beställa hem de matcher man vill se, och "säsongskortet" i fjol var ett helt fantastiskt genombrott då man för 99 kronor i månaden kunde se allsvensk fotboll upp till fyra gånger i veckan.

När det förra veckan blev klart att Canal+ skulle börja sända allsvenskan trodde jag även att pay-per-view´n var klar, men Canal+ hade alltså bara gjort klart med sin vanliga "Veckans match". Inget ont om den, bra produktion och bra studiofolk, men ärligt talat skiter nog de flesta supportrar i detta faktum. Supportrarna vill ha klart med pay-per-view´n så de kan se sina favoritlag spela varje omgång, även på bortaplan. Och det har redan börjat gå för långt.

Idag spelades tre allsvenska matcher, fjolårets toppduo Djurgården och IFK Göteborg gjorde upp på Stadion, Helsingborg tog emot glödheta AIK och Örgryte spelade en otroligt viktig match mot Gefle. Men ingen av matcherna sändes i tv. Den enda svenska match som sändes var istället mötet mellan IFK Norrköping och Jönköping i Superettan. Skrattretande är väl bara förnamnet. Tragiskt ett mer passande ord.

Jag har alltid gillat Lars-Åke Lagrell, men nu måste förbundet och Svensk Elitfotboll börja agera. Vad jag har förstått har mannen som företräder SvFF, Rune Hauge, ett minst sagt skumt förflutet och varit inblandad i en rad tveksamma affärer. Och inte blir det väl bättre av att det bolag som äger rättigheterna, Kentaro Group, repressenteras av Anders Carlsson, landets mest avskydde fotbollsagent genom alla tider. Sånt här gör ju inte att hoppet direkt ökar.

För varje dag som går utan allsvensk fotboll på tv så minskar intresset. Inte på kort sikt, men på lång. Alla supportrar vill kunna följa sitt favoritlag på tv och ska svensk fotboll kunna fortsätta sin positiva publiktrend är det ett måste att pay-per-view-sändningarna kommer igång inom en snar framtid. Annars har Lagrell och kompani spelat ett alldeles för högt spel.

Jag vet många som skaffat Säsongskortet och Canal+ bara för den allsvenska fotbollen. Jag känner AIK-supportrar som tyckte att det bästa med avancemanget till allsvenskan var att de åter kunde se alla AIK:s bortamatcher på tv. Och jag vet inte många som har råd/tid/ork att åka på alla favoritlagets matcher.

Fredagen den 9 juni koras Motalamästaren i fotbollsfrågesport.

Lagom till årets höjdpunkt - VM i Tyskland så fyller C.S.U 1 år. Två så stora händelser kräver det där lilla extra.

Fredagen den 9 juni tänkte vi anordna den perfekta uppladdningen inför den månadslånga festen för oss fotbollsälskare. Mat, dryck, musik och storbildsTV står på programmet. Arenan för dagen blir Maif Paviljongen.

Kvällen till ära tänkte vi instifta ett nytt vandringspris. Det börjar bli hög tid att kora Motalamästaren i fotbollsfrågesport. Sällan har väl en sådan prestigetung titel stått på spel. Bara tanken att kunna titulera sig mästare i fotbollskunskap känns väldigt kittlande.
 
Tävlingen kommer att avgöras genom ett kval på eftermiddagen och senare på kvällen i en final, där vi slutligen får en ensam vinnare kvar på tronen. Kvalet kommer bestå av tre delar, vars kategorier blir en VM-del, en för svensk fotboll och en med blandade frågor.

Finalen kommer avgöras mellan de fyra främsta från kvalomgången och innehålla fyra bit-för-bit frågor i ämnena:

Ett VM, en spelare, en klubb och ett land. Om det vid fulltid är oavgjort avgörs finalen på utslagsfrågor.

Har du vad som krävs för att lyfta bucklan?

Zlatan på bättre humör i blågult?

Det stundar ett Fotbolls-VM med Sverige som en av aktörerna. Tidigare har snacket gått om att vårt anfallspar blir svårstoppat, bara Henke håller sig i form. Nu är dock tongångarna andra. Vår bästa(?) spelare är helt ur form. Zlatan och Juventus har en tungperiod bakom sig. Svensken har inte presterat som han ska och har dessutom visat dåligt humör emellanåt. Kritikerna är inte nådiga nere i stöveln. Henke har däremot gjort många bra matcher och har sett ut att vara i bra form. 10 ligamål har det blivit för Larsson.

Vad bör man då göra i fallet Zlatan?

Som jag ser det finns det en risk att man från ledningens sida nonchalerar hans dåliga självförtroende. Även om han visar upp självsäkerhet vid sidan av planen och "trivs med grabbarna" kan det bli ett stort problem.

Hur ska vi då undvika detta?

För att slippa debatten om jäv har Martin självmant tagit på sig ansvaret att tippa Division II Mellersta Götaland. Förutsättningarna är glasklara, seriesegraren går upp i ettan, de två sista lagen åker ur och tian tvingas kvala. Om 22 omgångar vet vi svaret.

1. Tenhults IF

- Tenhult har en stark trupp och bör utan tvekan vara med i toppstriden. Rutin finns det gott om. Stefan Folke, Michael Nymoen och Marcus Vaapil är starka namn och håll även ögonen på före detta Maifaren Dani Babil. Serieseger? Ja, jag tror faktiskt det.

2. IK Sleipner

- Tor-Arne Fredheims Sleipner får nog finna sig i att bära favoritskapet i den här serien och det är väl ganska befogat. Visserligen har man tappat duktige Daniel Åkervall till Sylvia, men än viktigare är att rutinerade Filip Apelstav är kvar.

3. Motala AIF

- Maif har sett riktigt bra ut på försäsongen och visade klass genom att krossa division I-laget Myresjö i Svenska Cupen. Truppen är bredare än på länge och topparna finns. Är Niklas Högberg och Daniel Leinar skadefria hela säsongen kan laget vinna serien.

4. Grimsås IF

- Grimsås var en liten besvikelse i fjol då man på förhand var ganska hårt betrodda. Nu tar man dock nya tag och det är ju ingen tvekan om att den här serien är betydligt svagare än den man slutade i mitten av i fjol. Utan tvekan ett topplag.

5. Skövde AIK

- Klassiska Skövde AIK är inne i en positiv trend efter att ha varit ända nere i division V och vänt. Nu har man dock tagit tre raka seriesegrar och siktar på en fjärde. Det tror jag inte att man klarar, men tack vare sitt starka hemmaspel bör det i alla fall bli övre halvan.

6. IF Heimer

- Heimer fyller 100 i år och lär göra allt för att klubben ska fylla 101 i en högre serie. Laget har vid gamle Skottlandsproffset Lars Zetterlund vid rodret spelat en fysisk och rak fotboll, som visat sig effektiv. En riktig outsider i år.

7. Linköpings FF

- LFF är som vanligt väldigt svårtippade. Man har visserligen fått några fina förstärkninar, men det tar alltid tid att spela ihop ett nytt lag. Hänger LFF med bra under våren kommer man säkerligen göra en bra höst. Åtminstone om Bekim Fazlija är på humör.

8. Ljungby IF

- Ljungby vann sin division III-serie i fjol och har ett intressant lag. Hemma på Lagavallen är man i regel starka och hemmaspelet måste nog fungera om laget ska kunna nå en framskjuten placering. Ett typiskt mittenlag så här på förhand.

9. IK Tord

- Efter en hög spelaromsättning är Jönköpingslaget Tord på gång igen. Laget gjorde en stabil säsong i trean i fjol och har kapacitet för en mittenplacering även i denna konkurrens. Spelande tränaren Niclas Tagesson viktig.

10. Rydaholms GoIF

- Det är svårt att tippa Rydaholm någon annanstans än i botten, och det blir upp till bevis direkt då laget inleder seriespelet mot Ulricehamn och Tibro. Man ska alltid ha respekt för lag som gått snabbt genom seriesystemet, men jag vågar påstå att Rydaholm får det svårt i år.

11. Ulricehamns IFK

- Ulricehamn har haft en relativt tung försäsong med en hel del förluster och mycket talar för att laget får kriga i botten i år. Man måste nog höja sig några snäpp från i fjol om man ska fixa nytt kontrakt och jag tror inte att man klarar det.

12. Tibro AIK

- Tibro tog sig upp i trean via en tredjeplats bakom Skövde och Jonsered i fjol och var inblandad i en lustig slutomgång då både de själva och Holmalund i kamp om tredjeplatsen åkte på stortorsk (1-5 och 0-7) mot lag som inte hade någonting att spela för. Tibro känns för svaga i år.

Sveriges svar på Hot-Shot Hamish tippar Superettan.

På fredag inleds årets upplaga av Superettan. En mycket intressant och öppen serie, med en rad lag av hög klass. Förhandssnacket har främst handlat om Landskrona och Örebro, men det stormvarnas också för IFK Norrköping, medan fjolårets båda allsvenskar Assyriska och GIF Sundsvall lär få slippa lite av den prestationsångest som höga förväntningar brukar ge svenska klubblag. Nytt för i år är för övrigt att lag 13 och 14 tvingas kvala för att klara sig kvar, medan lag 15 och 16 åker ur direkt. Denna förändring på grund av serieomläggningen.

För att låta våra läsare få en lite bättre inblick i superettan har CSU låtit Ljungskiles försvarsklippa David Leinar tippa årets serie, och dessutom kommentera varje lag.

1. ÖREBRO SK

- ÖSK var grymt starka under hösten och det talar för dem i år. Att Lars Larsen är tillbaka betyder mycket och jag tycker att det bör räcka för serieseger. Man har värvat bra och har en perfekt mix av spelare. Jag tror på Örebro i år.

2. LANDSKRONA BoIS

- Landskrona har behållit hela sin trupp från i fjol och borde som jag ser det inte åkt ur allsvenskan med det laget. Får man en bra start tror jag att man kommer att vara med i toppen hela säsongen. Jag tror att man till slut kniper en andraplats.

3. GIF SUNDSVALL

- Sundsvall har mycket rutin och väldigt många allsvenska matcher i truppen. Man har liksom ÖSK en bra mix och har värvat några yngre spelare med potential. Eriksson-Olsson blir väldigt viktig i år.

4. IFK NORRKÖPING

- Norrköping har värvat smart och rapporterna talar om att laget ska spela en rakare fotboll i år och "skita i publiken". Trepoängarna ska vara det viktiga. De har sett bra ut på försäsongen och har ett kraftfullt lag.

5. ASSYRISKA FF

- Det har varit turbulent i Assyriska och jag är tveksam till att man hinner få ordning på allt. Man har dock ett kunnande som väger upp det. Det här kan gå lite hur som helst. I medgång är man oerhört bra, men eventuella motgångar kan slå hårdare än vanligt i år.

6. LJUNGSKILE SK

- Vi har varit lite upp och ner på försäsongen, men jag anser att truppen är likvärdig den som vi hade i fjol. Vi har tappat lite av farten i Kenny Pavey, men istället fått spelare som kan hålla i bollen och jag tror att vi kommer att tjäna på det på sikt. Spelare som Edwin Phiri ökar konkurrensen och framåt har Martin Smedberg sett bra ut.

7. TRELLEBORGS FF

- Trelleborg har ett ganska bra lag. Skiljo kan bli en tung förlust, men annars har man väl fått behålla det mesta och kvaliteterna finns onekligen. TFF är ett lag som skulle kunna slå sig in i toppstriden och överraska. Ett utropstecken.

8. MJÄLLBY AIF

- Mjällby gjorde en bra avslutning i fjol och även om man tappat Zavadil till Öster så bör man klara av en mittenplacering. Jag tror att man kan ta med sig det positiva från i höstas, då man var totalt uträknade och avslutade med sex raka segrar.

9. IF BROMMAPOJKARNA

- BP har haft en stor ruljans på spelare och föryngrat laget avsevärt. Jag är tveksam till att de unga pallar en hel säsong i superettan. De har tappat några gamla rävar och att döma av det jag såg från träningslägret på Cypern så kändes det lite valpigt på träningarna. Men man hamnar nog trots allt i mitten av tabellen.

10. ÅTVIDABERGS FF

- Ntomba Ekunde är en väldigt tung förlust. Han var klart bäst i båda matcherna när vi mötte dem i fjol. Jag har känslan av att Åtvid kommer att göra en ganska slätstruken säsong. Men man bör ändå vara bättre än bottenlagen.

11. JÖNKÖPINGS SÖDRA IF

- Som jag ser det har man värvat namn, men inte kvalitet. Patrik Elmander och Hasan Cetinkaya tror jag till exempel inte alls på. Däremot är Andreas Nilsson intressant. J-Södra spelar en tuff och variationsrik fotboll och kommer att ta en hel del poäng på hemmaplan.

12. DEGERFORS IF

- Shpetin Hasani var enormt viktig förra säsongen och är en tung förlust. På pluskontot bör nämnas att man har en ny brasse som kommer att göra en hel del mål och dessutom sägs den nye norrmannen vara ett kap. Degerfors har topparna, men känns lite för ojämnt.

13. VÄSBY UNITED

- Väsby har liksom BP haft en jäkla ruljans på spelare. Både in och ut. Det känns ändå som att man tappat bättre spelare än man fått och jag tror att Väsby går en tuff säsong till mötes.

14. FALKENBERGS FF

- Falkenberg har tappat Viktor Elm till Kalmar och vad jag vet inte fått några nyförvärv. Jag tyckte inte att laget var speciellt bra i fjol och tror inte att de är bättre i år. Kvalplats.

15. UMEÅ FC

- Spontant känns det som att Umeå har värvat alldeles för lite, men så är det ju ofta med norrlandslagen. Utan några starka nyförvärv är det i regel tufft att som nykomling klara sig kvar i superettan och jag tror att man kommer att tvingas lämna serien direkt.

16. QVIDING FIF

Framtiden? Antagligen.

Summa summarum av Kung Bores stränga vinter utöver usla försäsongsförhållanden och slagfältsliknande planer blev att två allsvenska premiärmatcher tvingades ställas in. För vissa lag däremot, t.ex Gefle och Elfsborg, är en inställd hemmamatch lika otänkbar som ett VM-guld till Trinidad/Tobago senare i sommar. Anledningen stavas konstgräs och har i omgångar varit ett diskussionsrikt ämne i svensk fotboll under de senaste decenniet.

Och hur har då diskussionerna sett ut? Ja från början (eller för vissa under hela tiden) har konstgräs ansetts i de närmaste som ett hot mot fotbollen. Man har åberopat en hög skaderisk, avsaknaden av riktigt gräs och att spelet blir annorlunda i och med de olika underlaget. Vissa har istället hävdat att konstgräset framförallt ur träningssynpunkt är nödvändigt (ont eller inte) för att Sverige med dess klimat ska kunna följa med internationellt och slippa kalla grusplaner. En tredje del har sett att utvecklingen av själva konstgräset gått framåt och sett allt som en generationsfråga där vi om ytterliggare 10-15år inte ifrågasätter ämnet på något sätt.

Mitt eget tycke kan betraktas som en mix av flera synpunkter. Konstgräs av generation 1 och 2 var och är tycker jag en ren fara. Planerna är oerhört stumma och innehåller mer bakterier än ett djurkadaver i Afrika. Ett skrapsår i februari varar (i dubbel bemärkelse) fram till midsommar ungefär. Dagsfärskt konstgräs (3:e generationen) med värmeslingor och den vidare utvecklingen av detta ser jag dock som en fullständig nödvändighet för svensk fotboll och framförallt då ur träningssynpunkt. Givetvis tror jag att detta är en fråga som kan kallas generationsfråga. I en perfekt värld blir vårarna något varmare och i en perfekt värld ger man i alla fall på elitnivå tusan i att ha ett uppehåll mitt i årets finaste månad. Men i Sverige finns inte den perfekta fotbollsvärlden. Substitutet/förbättringen består av plast och gummi, doftar förvisso inte gräs men är grön året runt.

Detta är något jag inte tror vi kommer att ifrågasätta om ett redan nämnt tidsintervall på 10-15år men jag kan ändå känna ett hot i att utbreddningen av konstgräsplaner blir för stor innan utvecklingen av demsamma är tillräckligt nära riktigt gräs. Att vi ska spela på ett väldigt annorlunda underlag än vad man gör internationellt tror jag inte kommer gynna på något sett.

Det är en ära att få presentera en klar förstärkning till C.S.U i och med att Erik Ström svurit eden att alltid stå upp för klubben när Olof Lundh ligger med agenter.

Lagom till premiären av Allsvenskan, till upplösningen av CL och framförallt inför det stundande VM-slutspelet, så förstärker C.S.U sitt lag med ett mycket intressant namn. Erik kommer att bidra med stor kunskap och ge oss andra en välbehövlig sporre i rätt riktning. I en redan stark laguppställning visar vi med Errkis tillkomst att ingen kan känna sig säker på sin position. Konkurrens finns det i alla stora klubbar.

Erik tar till krita direkt genom att skicka ett inlägg mot främre ytan angående konstgräsets vara eller icke vara. Inlägget postas under morgondagen.

Sökes: Stadig mark. Finnes: Gazza.

Vad händer med alla spelare när dom spelat sin sista match? Vart tar dom vägen? Alltså nu menar jag eliten - proffsen. Ytterst få går vidare inom fotbollen, i alla fall på toppnivå som ledare/tränare. De allra största blir pampar inom organisationerna som styr världens största sport, som exempelvis Beckenbauer och Platini.

Vissa spelare går det desto sämre för, tänker först då på Gazza eller än värre Best. Men dessa två får/fick ändå fortsatt uppmärksamhet. Undrar hur stort mörkertalet är, hur många före detta spelare som tappat fotfästet sedan deras stjärna falnat?

Ett proffs kanske presterar under en 10 års period. Under detta decennium lever spelaren i en "zon" med ryggdunkningar, feta lönecheckar och i ett massmedialt högtryck. Men den värsta avvänjningen spelaren måste gå igenom när strålkastarna slocknat är väl ändå saknaden av publikens vrål. Att inför varje helg spela inför kanske 40 000 fans under sin karriär och sedan ingenting, tyst.

Det finns studier som försökt mäta dessa adrenalinkickar och jämfört dem med rus som annars bara uppnås genom bruk av otillåtna medel. Självklart en svår balansgång i sådana jämförelser. Men tänk dig själv att stå och tagga upp i spelargången på Anfield för sista gången, The Kop sjunger "You´ll Never Walk Alone" så att nackhåren sprakar och sedan ingenting, tyst. Ett par år senare försöker du se tjusningen i att veckohandla på Marks & Spencer.

Hur fyller dessa män sina liv som fotbollspensionärer? Många klarar det givetvis, men för många går det nog mindre bra för. Fler än vi någonsin får veta och antagligen fler än vi vill veta får problem till the bitter end.

I en annan del av världen, förvisso på samma planet i alla fall när jag sist kollade så finns gräsrotsnivån - min nivå. Efter 26 år på plan så spelade jag min sista match hösten 2004. Om sista matchen var ett 90 minuter kort lyckorus, så var min sista träning två dagar tidigare desto mer vemodig. Småskadad joggade jag ensam runt på den regntunga planen. Tankarna började fara och jag försökte namedroppa alla medspelare jag hade lirat med från Knatteserien och uppåt.

Många namn fick mig att dra på smilbanden och ett speciellt tack vill jag rikta till dem som "fostrade" mig när jag tog mina första steg som senior i BK Zeros. Våra Teambuildningsresor till Las Olas förtjänar ett eget kapitel på denna sida.