(Bilden är ej ett montage).

I skrivande stund har fyra omgångar av allsvenskan avverkats och känslorna borde vara på topp, som de vanligtvis brukar vara vid den här tiden på året. Efter månader utan allsvensk fotboll är abstinensen total i april och varje match är en höjdpunkt, oavsett väder och kvalitet. Som supporter, och älskare av svensk fotboll, tycker man nämligen så. Men tyvärr är det mest irritation som präglar humöret just nu.

Orsaken stavas tv-avtalet. Eller snarare förhandlingarna om tv-avtalet som dragit ut alldeles för långt på tiden. Jag tillhörde den godtrogna skaran som trodde att det skulle lösa sig fem minuter innan den första omgången startade. Avtal brukar ju alltid lösa sig i sista stund. När mycket riktigt TV4 också gick in och köpte rättigheterna till allsvenskan och sände Gais-Örgryte trodde man att de givetvis även hade löst pay-per-view-sändingarna. Förmodligen i samarbete med Viasat eller möjligen ComHem.

Men icke. TV4 hade inte ens tänkt sända någonting före VM och under höstsäsongen istället blanda allsvenska lördagsmatcher med Superettan och damfotboll i något slags fotbollslördag. Inget annat än en katastrof jämfört med vad man hade hoppats på. Modet gick ändå att hålla uppe någorlunda då Canal+ och Viasat fortfarande ryktades diskutera pay-per-view´n.

Veckorna har börjat gå och de enda matcherna man som tv-tittare kunnat se av de första tre omgångarna är Gais-Örgryte, Djurgården-Hammarby och IFK Göteborg-Helsingborg. Fruktansvärt tråkigt eftersom få människor har möjlighet att kunna åka på alla favoritlagets matcher. I flera år har man haft möjligheten att kunna beställa hem de matcher man vill se, och "säsongskortet" i fjol var ett helt fantastiskt genombrott då man för 99 kronor i månaden kunde se allsvensk fotboll upp till fyra gånger i veckan.

När det förra veckan blev klart att Canal+ skulle börja sända allsvenskan trodde jag även att pay-per-view´n var klar, men Canal+ hade alltså bara gjort klart med sin vanliga "Veckans match". Inget ont om den, bra produktion och bra studiofolk, men ärligt talat skiter nog de flesta supportrar i detta faktum. Supportrarna vill ha klart med pay-per-view´n så de kan se sina favoritlag spela varje omgång, även på bortaplan. Och det har redan börjat gå för långt.

Idag spelades tre allsvenska matcher, fjolårets toppduo Djurgården och IFK Göteborg gjorde upp på Stadion, Helsingborg tog emot glödheta AIK och Örgryte spelade en otroligt viktig match mot Gefle. Men ingen av matcherna sändes i tv. Den enda svenska match som sändes var istället mötet mellan IFK Norrköping och Jönköping i Superettan. Skrattretande är väl bara förnamnet. Tragiskt ett mer passande ord.

Jag har alltid gillat Lars-Åke Lagrell, men nu måste förbundet och Svensk Elitfotboll börja agera. Vad jag har förstått har mannen som företräder SvFF, Rune Hauge, ett minst sagt skumt förflutet och varit inblandad i en rad tveksamma affärer. Och inte blir det väl bättre av att det bolag som äger rättigheterna, Kentaro Group, repressenteras av Anders Carlsson, landets mest avskydde fotbollsagent genom alla tider. Sånt här gör ju inte att hoppet direkt ökar.

För varje dag som går utan allsvensk fotboll på tv så minskar intresset. Inte på kort sikt, men på lång. Alla supportrar vill kunna följa sitt favoritlag på tv och ska svensk fotboll kunna fortsätta sin positiva publiktrend är det ett måste att pay-per-view-sändningarna kommer igång inom en snar framtid. Annars har Lagrell och kompani spelat ett alldeles för högt spel.

Jag vet många som skaffat Säsongskortet och Canal+ bara för den allsvenska fotbollen. Jag känner AIK-supportrar som tyckte att det bästa med avancemanget till allsvenskan var att de åter kunde se alla AIK:s bortamatcher på tv. Och jag vet inte många som har råd/tid/ork att åka på alla favoritlagets matcher.