Två otroliga antagonister. Rivaler utan dess like. På jakt efter samma åtråvärda troféer.

Ändå såg Nadal vid prisutdelningen nästan ut att ha dåligt samvete för att han precis förstört Federers dröm att bli historisk med ännu en Grand Slam-titel.

Jag är lite för ung för att ha kunnat se McEnroe och Borgs dramatiska duster, men har vid otaliga tillfällen hört sannsagorna om hur amerikanen blev helt förändrad under mötena med Borg. Hur mycket respekt han visade för denne svensk. En respekt som han inte visade mot någon annan i tennisvärlden, vare sig motståndare, domare eller pampar.

Detsamma visas just nu upp mellan Federer och Nadal. Ömsesidig respekt gentemot sin rival. Nadal har tjafsat med spelare hit och dit genom sina år på tennistouren, men skulle aldrig någonsin starta ett ordkrig mot Federer eller säga något ont om schweizaren.

Och det är samma uppträdande från båda sidor. Under Wimbledon i fjol, direkt efter finalen, berättade Federer hur mycket han beundrade Nadal och hyllade honom med några vackra meningar. Dessutom sa han i intervjuerna efteråt inte ett enda ord om det som alla andra klagat på, Nadals envisa stil som går ut på att dra ut på tiden det längsta mellan bollarna.

När han fick frågan ryckte han bara på axlarna och sa att det var domarnas sak att ta tag i den typen av frågor, och att det inte var något som störde honom.

Två enormt stora idrottsmän bjöd idag på ytterligare en klassisk final. För min del får de gärna mötas i alla Grand Slam-finaler under de närmaste åren. Duon har tagit tennisen till en helt ny nivå och det håller utan tvekan på att skrivas idrottshistoria i och med deras fantastiska matcher. Jag ser redan fram emot deras möte i Wimbledon-finalen efter att Nadal sopat hem Franska Öppna utan setförlust. Men väl där kan det möjligen vara dags för gräskungens stora revansch.