Följ C.S.U på twitter. Vår medarbetare Carlos finns nu på twitter, följ den hårfagre på  @curvasofaultras. I ett SFI-projekt har Valderrama bestämt sig för att lämna ut sina tankar om sport och hårprodukter via twitter.com. Carlos är hårigare än både Rydström och Texas(nåja).

11 frågor att besvara medan du planerar framtida träningar och laguttagningar för dina adepter.

Är nästa match världens viktigaste händelse?

Utvecklas verkligen barn och ungdomar i olika takt fysiologiskt och psykologiskt?

Vad menas med allsidig träning?

Kan yttre motivation påverka spelarens inre motivation?

Varför skall du inte instruera bollhållaren?

Kan ditt beteende påverka spelarens anspänningsnivå?

Nämn tre utvecklande saker med utsparkar för spelarnas spelförståelse och teknik?

Är det viktigt med kvantitet och kvalitet gällande träning?

Finns det även psykologiska fördelar med fleridrottande för ungdomar?

Är domaren en medmänniska?

Och.

Vilka positiva saker finns det med selektion av spelare?

Jag ligger efter i min Offsideläsning. Min vän Martin tipsade om reportaget med Henke Larsson och hans berättelse från CL-finalen 2006 från #3 tidigare i år. Han ville inte avslöja mycket mer än att slutet var magiskt. Följande stycke tar Henke med sig för evigt. Efter nattsudd i Paris får Henrik med fru skjuts i en liten målarbil tillbaka till hotellet.

”Väl framme hoppade vi ut och tackade för skjutsen. Klockan var sju på morgonen och solen började värma. När vi var strax utanför hotellentrén tänkte jag: Fan, ska denna kvällen vara över nu? Så jag började sjunga ”Campione, campione, olé, olé olé…” Magdalena började sjunga med. Efter några sekunder öppnades ett fönster ovanför entrén. van Bommel stack ut sitt huvud och tittade på oss. Sedan öppnades ett annat fönster och Mottas huvud stack ut. Båda började sjung med oss ”Campione, campione …” Fler och fler fönster öppnades, snart stod Ronaldinho i sitt fönster och sjöng med oss. Det var ett mäktigt slut på en otrolig kväll.”

Ett stycke gåshud som beskriver precis vad det handlar om. Ett lag, en grupp individer som ofta spretar åt alla håll utanför plan, men som innanför kritan presterar gemensamt i ett rollspel så som i livet består av både vinster och förluster.

Liten som stor, vacker som ful, god som ond, teknisk som van Bommel. Alla utkämpar de en ständig kamp för prestation som skall ge resultat. Alla lag kan vinna en match på tur, fusk och/eller underskattning från det bättre laget. Men det är spelare i lag som ser varje träning som en chans till utveckling och som presterar i match efter match som vinner serien eller mästerskapen.

Fortbildningen i samband med Brukets match mot Kalmar innehöll både felpass (läs mindre bra föreläsare) och vältimade djupledslöpningar (läs godkända talarinsatser). För det mer relevanta stod riksinstruktör Stellan Carlsson när han berättade om en mindre vetenskaplig men ändå intressant studie som genomfördes under förra årets gruppspel i U21 EM. En grupp träningsoveraller analyserade då vilka krav som kommer ställas på framtida fotbollsspelare. Under arbetsnamnet ”Superstars of tomorrow” fjärrskådades spelarnas teknik, fysik, karaktär, spelförståelse och speluppfattning. Av alla lags trupper noterades sex spelare med specifika egenskaper som får stå modell för morgondagens stjärnor.

Som målvakt uppskattades Manuel Neuers, Schalke 04 offensiva egenskaper. Fysiken finns för att klara av en målvakts viktigaste uppgift, men Manuel har också spelet med fötterna som fortfarande?! ses som en bristvara. Under gruppspelet noterades han för uppåt 140 passningar med 75% till rätt adress.

Andreas Beck, 1899 Hoffenheim blev utsedd till europas svar på laterale. Energi- och löpstark ytterback som behärskade det absolut nödvändiga 1v1. Statistiken bevisade att han endast drog på sig en defensiv frispark.

Jerome Boatengs, Hamburger SV kombination av enorma fysik men även offensiva kvaliteter fick stå modell för den moderna mittbacken. Kompetensen att värdera mellan bryt- och pressteknik i 1v1 var här en avgörande faktor. Jeromes speluppfattning innebar noll frisparkar emot det egna laget.

På mittfältet valdes James Milner, Aston Villa för sin serve vid offensiva fasta och såklart för sitt passningsspel där han behärskar både kort och långt.

Framåt då? Tyskt såklart i form av Mesut Özil, Werder Bremen. Mittfältare i grunden med mer utgångsposition som forward under EM vars mottagningsteknik är något över det vanliga. Förmågan att flytta bollen ifrån motståndarna och hamna rättvänd i spelyta 2 är något som är ett måste för att lyckas internationellt och detta klarar Mesut fullt ut.

Sist och minst – Sebastian Giovinco, Juventus FC. 134 cm med dobbar och med en enorm arbetsinsats som mittfältare/forward. Bianconeris kommande trequartista ansågs bevisa att vikten av ”spelaren i centrum” inte får ta andelar av lagets behov. Medans Balotelli speglade sig i sina nya skor sprang Gio sönder motståndarnas höger- och vänsterkant.

Lagets behov betonades av Stellan och hans kollegor och här var/är det viktigt att stimulera goda ”lagegenskaper” hos våra unga spelare utan att göra avkall på individens behov (läs Lex Elmander vs Zlatan).

Det var vilka, men hur då? För att i slutändan bedriva ett bra anfalls- och försvarsspel handlar det om att i unga år upp till 16 år mer bedriva isolerade övningar för de tekniska momenten som sedan bör sättas i sitt sammanhang. Alltså genom att arbeta mer med funktionella spelmoment, smålagsspel och spel efter lagets spelfilosofi.

Vet inte hur många kommande stortränare jag hört uttala sig om sin fotbollsfilosofi i olika forum och förklarat att man vill spela som Barcelona alternativt Arsenal. Filosofi i all ära, men hur?

Barcas filosofi förutom att omge sig med några av världens bästa fotbollsspelare bygger såklart på stort bollinnehav.

”If we have the ball, they can’t score.” – Johannes Cruijff

Vandrade i fredags uppför Betzenberg för att se matchen mellan FCK och Rot-Weiss Oberhausen på mäktiga Fritz Walter Stadion. Hemmalaget har skramlat ner i 2. Bundesliga och arenans kapacitet på 48 500 åskådare är knappt halvfull. Men Die roten Teufels ökända fans fyller Westkurve till sista plats. Och som de gör det, under hela matchen och mer än en halvtimme efter matchen dundrar de fram sina sånger. Klassiska You´ll Never Walk Alone, galna Pippi Langstrumpf hopp och tomtebloss skapar en inramning värt en bättre fotboll. FCK vinner rättvist, men fotbollen som vi bjuds på håller väl Allsvensk klass men inte mer.

Dagen efter blir det omvänt. Raketlaget TSG 1899 Hoffenheims fans försöker tappert piska fram sitt Hoffe till stordåd när regerande tyska mästarna Vfl Wolfsburg är på besök. Det håller i en halvlek men sedan visar Grafite och Džeko varför Die Meisterschale just nu är deras. Det blir en kamp mellan pojkar och män och Hoffe har en bit kvar till den yttersta toppen.

Höstrusk med kyla och fallna löv, avgöranden på undermåliga planer som efter domarens slutsignal skjuter champagnekorkar i taket eller ger brustna hjärtan. Det är i dessa tider som allt ställs på sin spets – vinna eller försvinna. Matcher över 90 minuter präglas mer än någonsin av hög anspänning och som åskådare går det att ta på vissa spelares ångest och i andra spelares kroppsspråk se bestämdhet och övertygelse om att detta skall bli dennes kväll.

Spelarmaterial, lagmoral och spelfilosofier pressas till sitt yttersta. Är man inte redo då är det försent och resultatet blir knappast det positiva. Antingen släpper man in tre mål sista tio och åker ur en serie eller så vinner man en andra boll på övertid och gör det avgörande 0-1 som betyder avancemang.

Det är under dessa tider som tränare och sportchefer nämner sin favorit bland alla egenskaper som en spelare bör ha – KARAKTÄR. Vi kan diskutera spelets taktiska grundelement och klargöra att allt handlar om ”Time & Space” i all oändlighet. Men om du som spelare eller tränare inte klarar att hantera pressen, så begravs alla dina fotbollskvaliteter långt ner i stresskonan och du presterar långt ifrån ditt yttersta.

Ultradistanslöparen Rune Larsson föreläste i torsdags om sina löpäventyr som inneburit att han sammanlagt slitit sula mer än fem varv runt jorden. Empirism och vetenskaplig forskning blandades och gav oss lyssnare många tänkvärda saker att ta med oss på vägen.

Självklart betonades vikten av tydliga målbilder och att grunden i att orka genomföra det vi förtar oss är att det skall vara roligt. Ett av Runes motton är också att exempelvis löpträning skall vara ”Tillräckligt kort och tillräckligt sakta”, så att du längtar till nästa löppass. Det där är en väldigt viktig del i allt som vi gör tycker jag. Och när det kommer till fysisk aktivitet som rehabilitering efter skada eller träning på motions- eller elitnivå så handlar det om långsiktighet. Nicka gärna instämmande framför datorn om ni rivstartat och snabbt tappat motivationen som Nisse Nyårslöfte i Figur 1.

Rune betonar att mottot går att applicera i alla delar av vårt liv. Överdoserar vi i vårt arbetsliv, umgänget med vår äkta hälft eller lyssnar sönder veckans låt tröttnar vi och längtar inte tillräckligt till nästa gång.

Det bör poängteras att ”Tillräckligt kort och tillräckligt sakta” är relativt och skiljer från person till person. I Trollhättebons Runes fall innebär det ett träningspass med tåget ner till Ystad och löpning hem de 40 milen, för att dagen efter hemkomst snöra på sig löparskorna igen.