Välkomna alla ni journalister från TV, radio, och tidningar
Som AIK-are kändes det som att få en spark i skrevet, ett slag i solar-plexus, en kniv i ryggen, och som morgonen efter alldeles för många tequila-shots på samma gång: 0-4 mot MFF är ju inga vackra siffror direkt... Detta Malmö som blivit totalsågade i press och media på grund av den "usla" inledningen av Allsvenskan. Tränaren skulle få gå och allt... Jag undrar vad rubrikerna blir i veckan? Antagligen kommer vi få läsa om hur snabbt och enkelt Lennarts pokal kommer att återföras till MFF-klubblokal. AIK står väl inför det svåra andra-året och får inrikta sig på att inte åka ur.
Ibland blir man lite arg på media.. Journalister måste leva med en enorm press eftersom de är tvingade att skriva sina ord och få de upptryckta i rosa färg så snabbt som möjligt. Fast jag tycker inte de snabba - ofta direkt felaktiga - analyserna som görs kan skyllas på denna stress. Fotbollen är otroligt stor i Sverige i dagsläget, och allt med ordet "fotboll" i rubriken säljer tidningar. Men jag undrar om media inte skjuter sig själva i foten med sin överexponering. Dålig kvalitet leder i längden definitivt till minskat intresse (kanske inte för fotboll som helhet, men för att läsa om den). Tacka då herren där uppe för CSU!
MFF-AIK 4-0 då? Jag vet inte jag. Rapporterna säger ju rättvis vinst och siffror ljuger sällan. Jag såg bara målen, och med en liten bättre dag får ju AIK 0-0. Tre horribla försvarsinsatser (som antagligen bara sker en gång per år) + en tveksam situation som kunde ha renderat i en frispark för AIK. N & N har lite att jobba på ändå.
[email protected]
AIK var totalt viljelöst och var inte med i matchen för fem öre. Oerhört svag insats och siffrorna var motiverade.
Håller med dig om att kvaliteten stundtals är väldigt låg. Framför allt stör jag mig på mängder av faktafel i texterna. Är det för mycket begärt att någon på en sådan stor tidning som Aftonbladet kan läsa igenom texterna innan de skickas in i tidningen? I så fall skulle åtminstone jag må lite bättre.
Betygsättningen på matcherna är också skrämmande dålig emellanåt. Ibland undrar man om den som satt betyget ens varit på plats.
Behrang Safari fick lägst betyg i MFF om jag läste rätt (en tvåa).. Samtidigt som Hasse Backe blev så imponerad att han kommenterade Safaris insats med att det kan vara ett framtida alternativ på vänsterbacksplatsen i landslaget...
Daniel Öhrund är ett annat lurigt exempel. AIK-keepern svarade för några väldigt fina räddningar, men gjorde mängder av tveksamma ingripanden, Bland annat på både 2-0 (totalt misslyckat utboxningsförsök) och 3-0 (där han borde stått upp lite längre). Han fick trots det en trea i betyg och det tycker jag absolut inte att han var värd.
Finns mängder av liknande och betydligt mer klara exempel under inledningen av serien. Ska man sätta betyg bör man vara tillräckligt kunnig för att göra det också. Den som satte betyg i Malmö hade ganska vettiga betyg i övrigt, så det kanske var ett dåligt exempel, men vissa gånger får man verkligen en chock när man ser betygen. Gravesens tvåa mot Sverige i EM 2004 kommer jag aldrig glömma. Ett ganska lågt betyg för en kille som fullkomligt dominerar matchen. Den andra tidningens femma låg klart närmre verkligheten.
Och snälla, kan något handla om något annat än zoom varenda dag... Visst kan det vara kul att läsa hur mycket en spelare sprungit eller hur hårt han skjutit, men när det fokuseras mer på det än resultatet i matchen börjar man ju undra vad det är frågan om.
Tyvärr är mediabruset så högt i dag att alla måste vråla för att höras. Och det är väl därför kvällstidningarna kör med såna överdrifter hela tiden.
Jag tycker också att lite spets på artiklarna måste det va, annars blir allt jämnntjockt och tråkigt.
Men oerhörda överdrifter är förstås inte bra, då skadas trovärdigheten i längden.
För läsarna blir allt mer begåvade och kunniga, bland annat tack vare internet och all fotboll som visas i tv.
Så jag hoppas på en ny vår för underfundiga och tillbakalutade analyser. Lite kåseriaktigt med glimten i ögat. Det är bättre än hårdvinklade 150-punktersrubriker.
Men som journalist måste jag medge: Det är roligare att måla världen i svart och vitt. Blandas det till grått blir det bara trist.
Precis som Martin stor jag mig pa fakta-fel, men ocksa pa nagot sant enkelt som STAVFEL! Kan inte fatta hur man kan unda att se vissa fel... Finns det inga "editors" kvar i branchen langre??? Nu laser jag i och for sig tidningarna pa natet, men har for mig att jag sett en hel del av dessa stavfel i tryck ocksa. Valdigt irriterande!
Jag har ocksa varit lite irriterad pa att samtliga dagens journalister vill vara kronikorer och skriva med slang o s v... Det ar val det kronikorerna ar till for? Jens forklarar ju detta i och for sig
och jag kan forsta att det kan bli trakigt om man inte som journalist inte kan satta lite spets pa artiklarna. Fast det skulle anda vara skont att lasa en (1, ein, one, uno) artikel som pa ett objektivt satt redogor fakta over vad som har hant...
Exakt, Thomas. Båda typerna av artiklarna behövs. Det är ju därför man både har journalister som skriver rena faktaartiklar och såna som skriver krönikor. Båda är lika underhållande fast på olika sätt. En riktigt bra krönika är givetvis svårslagen, men det är väldigt få som kan leverera en sådan. Jag kan dessutom finna de "fakta-krönikor" som till exempel Stefan Alfelt skriver som väldigt bra journalistik. "Mer fakta än underhållning" men ändå bra läsning som ger något.
Allt behöver inte handla om att få till det så himla klämkäckt hela tiden.
Journalister överskattar sin egen förmåga och betydelse punkt slut.. För mycket kupper hela tiden haha..