Välkomna alla ni journalister från TV, radio, och tidningar
Som AIK-are kändes det som att få en spark i skrevet, ett slag i solar-plexus, en kniv i ryggen, och som morgonen efter alldeles för många tequila-shots på samma gång: 0-4 mot MFF är ju inga vackra siffror direkt... Detta Malmö som blivit totalsågade i press och media på grund av den "usla" inledningen av Allsvenskan. Tränaren skulle få gå och allt... Jag undrar vad rubrikerna blir i veckan? Antagligen kommer vi få läsa om hur snabbt och enkelt Lennarts pokal kommer att återföras till MFF-klubblokal. AIK står väl inför det svåra andra-året och får inrikta sig på att inte åka ur.
Ibland blir man lite arg på media.. Journalister måste leva med en enorm press eftersom de är tvingade att skriva sina ord och få de upptryckta i rosa färg så snabbt som möjligt. Fast jag tycker inte de snabba - ofta direkt felaktiga - analyserna som görs kan skyllas på denna stress. Fotbollen är otroligt stor i Sverige i dagsläget, och allt med ordet "fotboll" i rubriken säljer tidningar. Men jag undrar om media inte skjuter sig själva i foten med sin överexponering. Dålig kvalitet leder i längden definitivt till minskat intresse (kanske inte för fotboll som helhet, men för att läsa om den). Tacka då herren där uppe för CSU!
MFF-AIK 4-0 då? Jag vet inte jag. Rapporterna säger ju rättvis vinst och siffror ljuger sällan. Jag såg bara målen, och med en liten bättre dag får ju AIK 0-0. Tre horribla försvarsinsatser (som antagligen bara sker en gång per år) + en tveksam situation som kunde ha renderat i en frispark för AIK. N & N har lite att jobba på ändå.
[email protected]
Motalalagen värmde upp helgen.
Regnet öste ner över Idrottsparken när Motala AIF:s division II-lag tvålade till östgötagrannen Kenty med 3-0. Det var väl inget direkt skönspel från Maif inför 375 åskådare. Men jag såg faktiskt en hel del saker som värmde:
- Maif vann säkert utan att spela bra. Det är något som kännetecknar en seriesegrare.
- Maif hade sin mest namnkunnige spelare, nummer 100 Daniel Leinar, på bänken från start. Då har man resurser.
- Maifs nyförvärv Arsim Gashi visade upp sig som den matchvinnare han är värvad som. Gashi gjorde både 1-0 och 2-0 och avgjorde mot Kenty. Inhopparen Fredrik Johansson tryckte in 3-0 på en hörna i slutminuterna.
Det här betyder att Maif inlett serien med två raka segrar. Pliktskyldigt förvisso, men samtidigt ett tecken på att laget kommer att bli det topplag som alla förväntar sig.
Att Maif just nu har en handfull skadade spelare märks faktiskt inte när bredden i truppen är så bra. Daniel Leinar fick i går komma in i 40:e minuten när Tobias Johansson blev skadad. Leinar glänste inte i sin mittfältsroll, men gjorde sitt jobb och det räckte gott den här gången.
Maifs bästa för dagen var mittbacken Erik Moberg, som flera gånger visade fin spelförståelse, och mittfältarna Cheick Diallo och Fredrik 'Pajen' Nilsson.
- Det blev ju mest kriga i dag, sade 'Pajen' självkritiskt om lagets spel.
Det enda negativa för Maif var väl att vita siffror tryckts på vita tröjor på matchstället. Så profilstarkt är faktiskt inte Motalalaget. Både press och publik behöver se nummer för att känna igen alla spelare. Det måste bli omtenta för den som fixat jubileumsårets matchtröjor.
Efter Maif drog jag till Norra IP och fick där se ytterligare en Motalaseger i regnet. LSW inledde fyran med att slå Kisa BK med 4-3. Specielle målskytten Jonathan Strååt avgjorde på övertid. Det var tur för Strååt det, eftersom han sumpat ett jätteläge minuterna innan. Nu kan han nog sova gott, trots allt.
Det bästa gjorde nog annars Boren som besegrade seriefavoriten i fyran, Malmslätts AIK, med 3-1 på bortaplan. Målvakten Rickard Harrysson räddade en straff vid ställningen 0-0 och Tommy Hudin gjorde två mål. En mycket fin start för Boren som spelade utan småskadade spelande hjälptränaren Janne Johansson. Johansson fanns ombytt med på bänken, men behövde inte hoppa in. Kenny Vokbus gjorde Borens tredje mål.
Således blev det en mycket lyckad helg för Motalafotbollen. Zeros vann i fredags med 3-2 mot Ljungsbro och i dag klarade IFK Motala 3-3 borta mot svårspelade Rimforsa.
Fyra segrar och en oavgjord är svårt att klaga på.
Negativt är dock att LSW lyckades lägga sin match så den krockade med Maif. Bättre samordning där i fortsättningen, tack. För så stor är inte publiken att klubbarna har råd att konkurrera med varandra.
Jens Bollius
[email protected]
Panelen - Åsikter från läktaren #3
Till helgen drar Div 4 fotbollen igång. För- och nackdelar med att Motala har fyra klubbar i samma serie?
Pelle Samuelsson
Äntligen drar den lokala fotbollen igång igen. Numera kan man se fotboll framför TV:n året runt dygnet runt men fotboll ses ändå bäst när man är på plats. Division 4 västra är som vanligt en svårtippad serie där många kända ansikten dyker upp i de olika lagen.
Enligt mig är den största fördelen för Motala att det blir så många derbymatcher för klubbarna. Det skapar intresse för matcherna, både från publik och media. Det är både roligt och bra för klubbarna, det ger pengar till klubben och det blir roligare för spelarna att spela för mer publik. Det ökade intresset för den lokala fotbollen är också viktigt för ungdomsfotbollen. Fler unga börjar spela fotboll och dessutom tycker jag att det är viktigt att man har spelare att se upp till i den egna klubben så att inte alla ungdomar bara tittar på fotboll framför TV:n och skapar förebilder där. För ungdomarna är det också viktigt att det finns lokala seniorlag så det finns tydliga mål när man blir senior.
Nackdelen är att de lokala spelarna sprids över flera klubbar vilket sänker kvaliteten hos alla klubbar och minskar möjligheterna för något av lagen att avancera i seriesystemet. Att det krävs många spelare till division 4 lagen innebär även att allt yngre spelare får spela A-lagsfotboll. Det negativa med det är att unga spelare som inte platsar i något a-lag slutar spela istället för att ha tålamod att fortsätta i ett J-lag eller ett B-lag ytterligare några år. Alla fotbollspelare är inte mogna att börja spela seniorfotboll när de är unga och en del spelare kan få en bättre utvecklingskurva av att spela mot jämnåriga till en högre ålder. För MAIF, som elitsatsande klubb i Motala, är det här ett stort problem enligt mig. MAIF:s U-trupp ska vara den trupp i Motala som tränar hårdast och som utbildar spelarna mest, med ett tydligt fokus på att utbilda individen. Något som sedan underlättar en uppflyttning till A-truppen. Idag rycker division 4 klubbarna i dessa spelare tidigt och många har inte tålamodet att spela i en u-trupp tills man är 19 år.
Boren vinner division 4 västra i år! De har gjort bra nyförvärv, både nya och gamla spelare. Detta till en trupp där många spelare har funnits under flera säsonger och bland annat har spelat division 3 fotboll under en säsong. Klubben har också en långsiktig strategi både för klubben som helhet och på ledar- och spelarsidan vilket man har nytta av i längden. Om det blir avancemang hoppas jag dock att klubben gör en större satsning på att etablera sig i division 3 än man gjorde förra gången så att Motala får ett lag i den serien och därmed höjer kvaliteten på den lokala fotbollen.
Jens Bollius
[email protected]Det ska direkt erkännas att jag inte sett mycket av division 4-lagen på försäsongen. Vid ett tillfälle i mars såg jag Boren tvåla till Zeros med 4-0 på Idrottsparkens konstgräs. Det är det enda. Då slogs jag av att Zeros inte riktigt orkade i andra halvlek.
Det är alltså detta Zeros som av ett spelbolag utmålas som favorit till att vinna serien. Visst, Zeros har en bra tränare i Magnus Ek. Han tror jag på. Laget har också namnkunnig laguppställning med spelare som Fredrik Hasfjord, Pierre Johansson, Jonas Lönn och Joakim Martinsson. Erfarenhet finns det gott om och laget spelade ju så sent som i fjol i trean. Målvakten Mika Harju såg jag briljera i Östgöta innefotboll cup, men frågan är om han inte är som Niklas Bergman i LSW en gång var. Lysande inomhus, men lite för liten för att göra skillnad utomhus. Det återstår att se. Harju har ett bra spelsinne och det är det han måste leva på även utomhus. En titt på spelartruppen förleder en lätt att tro att Zeros kommer att vinna serien. Men jag tror inte att det blir så. Zeros tar inte steget direkt tillbaka, utan får ett mellanår och slutar trea-fyra.
Då tror jag faktiskt mer på Boren. Laget är ungt och har utvecklats under några år med entusiastiske Janne Wärn vid rodret. Carl Schnell är en duktig spelare och Fredrik Edvardsson är en bra forward. Det finns också bra erfarenhet i mittfältaren Henrik Svensson. Ett frågetecken är förre elitspelaren Janne Johansson som haft småskadeproblem i sin comeback under våren. Troligen spelar han inte i premiären borta mot Malmslätt. Men får Johansson bara slippa skador blir han förstås en stor klippa i försvaret och i hela det unga Borenlaget.
IFK Motala ser intressant ut med erfarna utespelare i Peter Lindholm, Jöns Samuelsson, Kalle Eriksson och Christoffer Hovlund. Jag tror IFK kan göra en hel del riktigt bra matcher, men kommer att vara ojämnt och hamnar därför strax under toppstriden.
I LSW gick Fredrik Blomberg in som tränare i stället för Niklas Bergman bara för en månad sedan. Blomberg tror jag har mycket att tillföra laget. Jag vet vad LSW kan uträtta hemma på Norra IP och det finns rutin i Mattias Levin, Patrik Lundin, Mats Finnevidsson, Christian Karlsson och Jimmy Karlsson. De är kvar från de glada åren på 90-talet. Nu är jag dock mer nyfiken på anfallaren Jonathan Strååt. Jag tror att han många gånger kan bli en matchvinnare för laget i fyran.
Det finns fördelar med att ha fyra av Motalas stadslag i samma serie. Alla vet ju vad lokalderbyn betyder för intresset. Både för publiken, spelarnas inställning och för mediabevakningen.
Men för Motalafotbollen i stort är det bättre att få upp ett lag i trean, ett lag som får fungera som brygga mellan division 4-lagen och Maif. När storebror Maif nu har stora chanser att ta sig till ettan är det extra viktigt, annars blir det för stort glapp mellan Maif och de andra klubbarna.
Dessvärre befarar jag att det blir Malmslätt som tar hem västra fyran i år. Av Motalalagen blir Boren största hotet, med Zeros strax efter.
LSW och IFK blir mittenlag, med lutning åt övre halvan.
Jag ska i år försöka ta mig några gånger till både Norra IP, Kamraternas IP, Borens IP och Z-parken. Efter det återkommer jag med en mer detaljerad analys av Motalas fyra division 4-lag.
Daniel "Lången" Andersson
Ja, då var det dags för fotbollspremiär för våra div 4 lag i Motala. Denna tid är absolut bästa fotbollstiden under året. Som spelare är premiären den match som man har sett fram emot under flera månader. Flera månader av tunga 70/20 löpningar, idiotiska små slingor runt planen och annorlunda konuppsättningar där tränare försöker lura sina spelare med löpningsförändringar allt för att komma så bra preparerade till den dag vi nu diskuterar kring.
Var på parken i Norrköping i veckan och såg ett skönt derby mellan IFK Norrköping och Åtvidaberg inför över 11.000 åskådare. Tänk om vår östra del av Östergötland kunde synas mer på kartan var en tanke som slog mig. Som inflyttad till Motala så har jag inte all historik men visst är det sällan som något av Åtvid och IFK Norrköping plockar spelare från Motala. Det borde ju ändå vara det steget som man ser som mest naturligt för de spelare som har potential att utvecklas.
Nu till själva frågan! Om man nu tar våra div 4 lag så tycker jag det är extremt kul med derby. Det lockar alltid till lite mera publik, lite extra hårda tacklingar, mera offervilja och framförallt lite skönare segrar. Tyvärr blir det ju lite inflation i derbyn om man har 4 klubbar i samma serie och intresset för enstaka matchen blir då något urvattnad. En fördel till är ju också är ju också alla korta resor som de inblandade lagen kan räkna in. Detta leder till en något bättre ekonomi (publik+resa) samt mer ledig tid till varamonstranden för spelare!
Där var det slut på det positiva. Motalafotbollen är för dålig just nu och div 4 för Boren, LSW, Zeros och IFK Motala är något som alla dessa lag borde se som besvikelse. Om det nu är så att vi vill se en bättre forboll totalt inom Motala så skulle jag förespråka en sammanslagning ( på seniorverksamhet) av minst 2 av dessa 4 klubbar. Oavsett av klubbhistoria så måste man se till spelarmaterial och det är ju knappt att man får ihop lag till hösten för dessa lag.
Ett förslag: Slå ihop Boren och Zeros seniorverksamhet både på dam och herr sidan, låt ungdomsfotbollen vara som den är. Damerna i en förening och herrarna i en förening och var sin hemmaplan att spela matcher på men gemensam klubb. Det skulle lösa spelarbristen samt få till en lite vassare spets på seniorverksamheten och med förhoppningsvis kanske avancemang in seriesystem. Bara en ide!
Tror till sist att IFK Motala når högst i tabellen av våra 4 lag, har inte sett någon träningsmatch i år så om mitt tips går in så är det mer tur än kunskap. Tror ändå att det laget för tillfället har det bästa kunnandet och kanske kan det detta året räcka så långt som till div 3 nästa år.
[email protected]
Se, Upplev, Älska - Allsvenskan 2007
En vecka sent då jag glömt att skicka texten, ber om ursäkt för det. Inget av mina fem topptippade lag vann i premiären så tipsen kunde ju börjat bättre...
1. MALMÖ FF
Ständigt satsande Malmö FF var en stor besvikelse i fjol och har enorm press på sig att lyckas i år, både från supportrarna och näringslivet. Och mannen med den största pressen på sig är onekligen Sören Åkeby. President Madsen och borgmästare Borg accepterar inte ett nytt fiasko och en bra start är ett måste för ett MFF som värvat mest etablerat av alla lag i årets allsvenska. Jimmy Dixon, Ola Toivonen och Johan Andersson är spelare som bör passa in i lagets spelsystem och dessutom var vänsterbacken Christian Järdler borta nästan hela fjolårssäsongen efter att ha blivit nerskallad av lagkamrat Kouakou.
Truppen är allsvenskans bästa och bredaste i mina ögon och om bara Junior och Jonathan Johansson sköter målskyttet på samma sätt som i fjol blir skånelaget svårstoppat.
2. HELSINGBORGS IF
Höstens fantomer Helsingborgs IF har med Henke Larsson från start i år och det betyder nog mycket för laget. Jag är inne på att racet kommer att stå mellan två klubbar från landets sydligaste landskap i år. Förlusterna av Granqvist och Shelton kan bli kännbara, men klubben har hittat intressanta namn från Afrika och har lyckats förr i sina värvningar. Dessutom har man ganska stor bredd och i Stuart Baxter allsvenskans kanske bäste tränare. McDonald Mariga var ett av seriens största utropstecken i fjol och blir en nyckelspelare i år, tillsammans med Henke och Andreas Jakobsson.
Höstsäsongen var efter en svag start formidabel och jag tror absolut att laget har chansen att gå hela vägen i år. Räkna också med att klubben kommer värva etablerat i sommar.
3. IF ELFSBORG
Flera etablerade värvningar och en sällan skådad satsning gick minst sagt hem för IF Elfsborg i fjol. Anders Svensson styrde mittfältet med bravur och kycklingarna från Knalleland kunde ta sitt första guld på 45 år. I år får man finna sig i att vara det jagade laget och försvara ett guld i Sverige är uppenbart inte det lättaste nu för tiden. Klubben har dock visat att man vill vara med på allvar även i år. Truppen är till största delen intakt och spelare som James Keane och Mathias Florén är nyförvärv som kommer gå rakt in i startelvan.
Elfsborg har på pappret ett lag för guldstriden, det råder det inga tvivel om. Samtidigt är det utan tvekan så att Champions League-kvalet kommer att påverka det allsvenska spelet. Lilla silvret är mitt tips.
4. DJURGÅRDENS IF
Fjolårets andra fiaskogäng, Djurgården, har till många spelares lättnad blivit av med tränaren Kjell Jonevret (som fick sparken i höstas). Vad nya tränarduon Siggi Jonsson/Paul Lindholm kan åstadkomma är fortfarande svårt att svara på, men att det kan bli en nytändning för Djurgården känns inte alltför omöjligt. Ett tidigare daltande mellan spelsystemen kommer numera bli ett rakt 4-4-2 och man har starka namn på alla positioner. Micke Dahlberg är ett intressant nyförvärv från Sundsvall. Hade han gått i fjol hade det setts som en av seriens största värvningar, men nu är värvningen knappt nämnd i pressen och han slipper därmed all jobbig press utifrån.
Blåränderna är svårtippade i år, men en placering bland de fyra främsta ser jag inte som omöjlig. Laget är nog lite underskattat inför säsongen.
5. AIK
Tvåa som nykomling i fjol och försäsongens mest imponerande facit. AIK är tillbaka på allvar och nu ser fansen fram emot en ny storhetstid. Norling/Novakovic har ett lite osvenskt ledarskap, med mycket coachning under matcherna och ett starkt grundspel som bygger på att själva vara spelförande. Lagets största styrka i år är liksom i fjol bredden. Det finns fullgoda alternativ på alla platser och förmodligen kommer ett liknande roteringssystem som det i fjol tillämpas. Khari Stephenson är ett lysande nyförvärv som dock kommer att vara borta i början av serien efter en skada i genrepet mot TPS Åbo.
De flesta har tippat AIK i den absoluta toppen i år, men jag är inte riktigt lika säker på att de hamnar där. Laget kan ha överträffat sig själva lite i fjol.
6. KALMAR FF
Efter flera starka säsonger börjar Kalmar FF segla upp som en av de största favoriterna i årets serie. Och Nanne Bergstrands bygge kanske kan vara mogna för den uppgiften nu. Laget har fått behålla allt från i fjol och kryddat det med superettans bäste spelare David Elm samt en ny brasse. Ari da Silva Ferreira var i fjol giftigare än en australiensisk taipan och får smålänningarna behålla honom hela året har man mycket vunnet. Försvaret är starkt och organiserat och killar som Henrik Rydström och Lasse Johansson gör alltid sitt jobb. Dessutom är man den klubb som sammantaget (förutom Örgryte) är den svenska klubb som lyckats bäst med sina brassevärvningar.
Att vara förhandstippat kan vara tufft för en klubb som inte varit det tidigare och jag är inte säker på att Kalmar fixar detta menalt. Men med rätt start kan man nog vara med.
7. HAMMARBY IF
Oj, vad det har varit turbulent runt nye tränaren Tony Gustafsson under försäsongen. Avhoppande tränare, spelare i frysboxen och träningar följda från bilen är bara några av de händelser som skakat Hammarby. Dessutom har många tongivande spelare lämnat klubben. Max von Schleebrügge, Petter Furuseth-Olsen, Petur Marteinsson, Fredrik Stoor och Ante Covic är givetvis tunga förluster och ersättarna är i de flesta fall oprövade kort. Charlie Davies är det intressantaste nyförvärvet såhär på förhand. En spelare som lyckats riktigt bra i USA och kanske kan bli den djupledslöpande striker som klubben letat efter.
Genrepet i fredags lovade i alla fall gott och startelvan ser fortfarande stark ut. Och kanske passar det Bajen att få slå ur underläge i år?
8. HALMSTADS BK
Det mesta snacket om Halmstad har på förhand handlat om "Zlatankopian" Ajsel Kujovic. En 196 centimeter lång spelare med fin teknik och avig spelstil. Tillsammans med veteranen Magnus Arvidsson bildar han ett anfall som mycket väl kan göra storsuccé i år. Annars ser Halmstad ganska tråkigt ut. Dusan Djuric var inget vidare bra i fjol och måste höja sig ett par snäpp om laget ska kunna nå den mittenplacering som ett skadefritt HBK ändå ska kunna klara av. Men något topplag blir man absolut inte.
9. IFK GÖTEBORG
IFK Göteborg tillhör onekligen den skara lag som inte var nöjda med sin placering i fjol. Om det blir bättre i år är svårt att svara på då det finns en hel del frågetecken runt laget, men truppen ser åtminstone på pappret jämn och stark ut. Nya tränarduon Stefan Rehn och Jonas Olsson har nästan lovat att spela en bättre fotboll i år men om resultaten uteblir kan de få det hett framöver. Känslan är att det är dags för spelare som Andres Vasquez och Marcus Berg att ta nästa steg och etablera sig.
10. GEFLE IF
Per Olsson har gjort ett jättejobb i ett Gefle IF som numera börjar ses som ett stabilt allsvenskt lag. Förlusterna av Patrik Karlsson och Magnus Wikström kan bli kännbara, men jag tror ändå inte att laget står och faller med dessa två spelare alltför mycket. Att man fick behålla kongoleserna Makondele/Bapupa var däremot en förutsättning för att kunna hålla samma standard som man gjorde i fjol. Inget lag går säkert för Gefle när de har en bra dag, men man har ändå ingen trupp för den övre halvan.
11. ÖREBRO SK
Laget som tvångsnedflyttades på grund av sin dåliga ekonomi är tillbaka i allsvenskan, och det är nog med blandade känslor "tråkiga" Örebro tas emot. Laget är väldigt svårtippat. Man har en intressant blandning mellan gammalt och ungt och det finns en hel del rutin i laget. Nyckelspelare blir som vanligt Lars Larsen, men frågan är om den danske mittfältsmotorn orkar ladda om batterierna för ytterligare en hel säsong i allsvenskan. Jag är inte riktigt säker på det. Annars ser laget allmänt homogent ut och man bör fixa nytt kontrakt.
12. TRELLEBORGS FF
Jodå, laget med skräckarenan Vångavallen är tillbaka i den svenska fotbollens finrum. Omställningsspelet var strålande i superettan och man var seriens genomgående klart bästa lag i fjol. Nu är bara frågan hur man står sig mot de lite tuffare och taktiskt skickligare lagen i högstaserien. Annars finns det potential i laget. Målvakten Fredrik Persson är en av landets mest lovande, Linus Malmqvist är en duktig försvare och framåt är Michael Mensah svårfångad. Conny Karlssons lag får kriga hela säsongen, men klarar sig nog kvar.
13. GAIS
Makrillarna tappade inför i år sina två bästa spelare till seriekonkurrenter (Keane till Elfsborg och Stephenson till AIK) och riskerar att gå en tuff säsong till mötes. Truppen är skaplig, men topparna saknas, och sånt brukar i regel straffa sig. Dessutom är det inget plus att man på grund av ombyggnaden av Gamla Ullevi tvingas spela alla sina hemma matcher på enorma Nya Ullevi. Jag tror att Roland Nilssons mannar är oerhört beroende av att få en bra start, annars lever man farligt i höst.
14. IF BROMMAPOJKARNA
Charmiga kvartersgänget Brommapojkarna imponerade stort när de besegrade BK Häcken i det allsvenska kvalet och debuterar i och med årets premiär i Sveriges högstaserie. Klubben, som har landets särklassigt framgångsrikaste ungdomssektion, kommer givetvis att få det tufft. Få spelare har allsvensk rutin och Stefan Bergtofts långtidsskada under försäsongen blir därför ett tungt avbräck för laget. Thomas Lagerlöf blir stor nyckelspelare i ett BP som lovat satsa på sina egna talanger i år. Mest snackas det om 17-åringe Albin Ekdal.
[email protected]
Tufft läge för Palmér
Då var första halvlek av kvartsfinalerna i CL spelade. Alla möten är helt öppna inför returerna förutom Pool som passade på att dansa med PSV när Alex var borta. Här överväger Platini att gå in med sitt veto och spara Koemans grabbar en resa över kanalen.
Tungviktsmötet mellan Chelski-Valencia blev inte helt oväntat 1-1 efter att lagen haft varsin halvlek. Häftigast under gårdagskvällen var nog enligt mig kameramannens avslöjande inzoomning av Mourinhos "pärm". Vänner av detaljer i spelet hoppade högt i ultrassoffan.
"Set plays - defensive wall". Instructions: 1. Win 3 meters, 2. Jump, 3. Rebounds.
Ingen har väl missat ett av domarens stora dilemma i dagens toppfotboll. Avstånd 9,15 meter blir alltid mindre för var sekund som går efter att domaren blåst igång för spel igen. Att domarstaben kommer få "fair-playhjälp" av spelare och ledare är väl bara att glömma. Men hur skall man komma åt problemet? Sämst lösning har väl ändå de svartklädda i Serie A (läs, överraskande!?!) kommit med. När Paparesta stegat upp 9,15 tar han själv avstånd från händelsen genom att vända ryggen till tills frisparken är slagen.
Något måste göras och det snarast. Den enda som löst det hittills är C. Ronaldo som med sina frisparkar helt går emot fysikens grundlagar. Men för alla andra dödliga så innebär en frispark med pet i värsta fall, ett hopslag, en kontring och ett mål i fel bur. Är det för drastiskt att skicka först ett gult till första syndare och sedan direkt ett rött till nästa?
[email protected]