- Glöm inte att rösta på han bredvid Vickan.
Och där kommer det intressanta. Ska personernas möjlighet att kunna vara på plats under galan vara avgörande för vilka som ska få priser? Jag tycker verkligen inte det. Jag tycker att den som är mest lämpad för priset ska få det, och därför finner jag det än mer tragiskt att folk under galans gång kunde rösta på Jerringpriset. Det ska vara klart redan på förhand, innan folk framför tv-apparaterna kan se vilka som finns på plats och inte. Jerringpriset ska av folket gå till den idrottsman som under året stått för de bästa idrottsprestationerna, oavsett om man har möjlighet att vara på plats på en idrottsgala eller inte.
Nu var Tony Rickardsson ganska överlägsen i omröstningarna, så det hade nog inte spelat någon roll ändå. Inte i år. Men kanske ser vi ett annorlunda scenario redan nästa år, då en jämn duell om Jerringpriset hamnar hos den som är på plats för att folk hellre rösta på någon som är det. Har inte Jerringpriset förlorat lite av sin själ då?
Kanske verkar lite smågnällig efter en veckas influensa, men jag står fast vid detta. Ska man ha priser, ska dessa fördelas på ett rättvist och ärligt sätt. Sedan får man ta om någons tränare eller släkting hämtar priset på galan, istället för huvudpersonen själv.
[email protected]
Jag tycker att det har blivit lite for mycket galor och priser de senaste aren. Det finns alldeles for manga (fotbolls- och idrottsgalor hit och dit och priser for allt mojligt: snart antagligen for vem som knot skorna bast sjalv..) Sjalv ar jag totalt ointresserad av det hela t o m av vem som far priserna - eftersom jag ar mycket tveksam till hur valen av vinnarna gar till. Nar man har ett par personer (en jury) som ska bestamma tror jag att det ar valdigt latt att bli partisk for en favorit (eller en idrott). Sedan ar val de som sitter i juryn gamla polare med samma asikter om mycket...
En "folkomrostning" ar ju vid forsta anblick betydligt battre och mer rattvist. Men sedan kommer ju problemen med att en del rostar flera ganger, etc. Dessutom betyder sattet man kan rosta pa mycket for vilken typ av manniska som rostar; ar det telefon, via internet, sms, o s v som galler? Alla dessa varianter har ju en viss generel typ av anvandare, och genom att anvanda dess medier kommer inte alla grupper bli representerade i omrostningen.
Vidare blir ju kampanjer (som det verkar ha forekommit av Lasse Rod-tjut i Aftonblaskan for Tony) egentligen ett problem, och man undrar ju hur manga manniskor som blir paverkade att rosta.
Nu unnade jag Rickardsson ett pris, antagligen mest for att det ar sa roligt nar den standige tvaan vinner (grater nastan nar man tanker pa en kille som Sven Nylander). Tyckte det var valdigt kul for honom, och han ar en vardig vinnare av Jerringen.
Jag skiter egentligen också lite i vilka som får alla priser på dessa galor. Framför allt på fotbollsgalan. Men en omröstning får ändå inte bli partisk.
Det finns enbart tre priser jag bryr mig om i Sverige: Bragdguldet, Jerringpriset och Guldbollen. När jag tycker att något inte stämmer vid omröstningen av någon av dessa blir jag irriterad, och det är därför jag reagerar.
En annan fråga man kan ställa sig är varför så få idrottare från de stora lagsporterna får några priser. Det är ju trots allt där konkurrensen är som störst, och det är där det är svårast att lyckas.
Är det till exempel inte större att vara världens främsta ishockeyspelare än att vara världsbäst i sporter som speedway och höjdhopp? Ändå nämns nästan aldrig Peter Forsberg i såna här sammanhang.
Mats Wislander blev för några år sedan vald till "Århundradets handbollsspelare". Ett helt fantastiskt erkännande. Men inte har han väl fått något individuellt stort pris i Sverige?
Zlatan Ibrahimovic rankas av de flesta fotbollsexperter som en av världens just nu fem bästa anfallare. I en sport vars konkurrens är större än alla andra sporters tillsammans. Något som individuella idrottare stundtals verkar ha svårt att fatta.
Konkurrensen i idrotterna är givetvis det som avgör hur stort det är att lyckas. Och höjdhopp är inte lika stort som fotboll, Stefan Holm. Mannen som för ett par år sedan tyckte att Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic fick för mycket utrymme i svensk media med motiveringen: "Att Peter Forsberg är stor, det vet man ju, men ta Ljungberg och Zlatan till exempel. Hur stora är de egentligen utomlands?"
Jo, det ska jag säga, att en fotbollsspelare i en storklubb är känd över i stort sett hela världen, till skillnad från en ishockeyspelare, och definitivt till skillnad från en höjdhoppare. Dessutom går det väl ungefär 50.000 fotbollsspelare på varje höjdhoppare, vilket säger allt om skillnaderna mellan dessa sporter. Självklart får alla själva anse vad de tycker är roligast, men det är en annan fråga.
En kompis var på Salomonöarna i Söderhavet förra året, och till och med där visste varenda person vilka Henke och Freddie var. Ganska häftigt faktiskt...
Upplevde en liknande situation pa Barbados for ca 10 ar sedan.. Folk visste vilka Brolin och Dahlin var. Men knappt nagon vet vem Stefan Holm ar - inte ens svenskar visar det sig. For nagon vecka sedan pratade jag med en svensk kompis som inte har varit "hemma" pa ett par ar. Han hade ingen aning om att Holm vunnit OS-guld och nar jag berattade det sa han: jaha...men sag du Zlatan's mal mot...
Mer priser till lag-idrottare!!!
Då är vi överrens...
Får förresten be om ursäkt att jag skrev Mats istället för Magnus Wislander. Hjärnan hänger inte alltid med framåt småtimmarna...