Dopparedagen börjar närma sig sitt slut, lova oss att ta en matchfri dag och njut.

Året lider mot sitt slut, MFF har bränt sitt krut.
Fröjdfelt inte trycket pallar, en räddande ängel för gula knallar.
Jonevret sa: allt blir bajs, Keene däremot sa "see you" GAIS.
Reine gjorde byten enligt honom själv, Blåvitt slängde Arne i Göta Älv.

Henke drog till Jon i magen, Djurgårn måste ta sig i kragen.
Henke drog till Sir Alex en sväng, ÖIS tog bara 17 poäng.
Sverige gick mållöst mot Tobago, en kanonmatch enligt Lagerbäcks utsago.
Vilken stämning det var i Berlin, Freddie blev hjälte då nicken gick in.

Juve straffat efter stor tragedi, Bajen likaså sen var den säsongen förbi.
Så Zlatan gick till Inter, nytändning i vinter?
I VM tog Mackan över hans roll, denne fick mot England in en boll.
Da Man fick innan VM en egen låt, Frans var dock populärare efteråt.

Zlatan fick inte vara kvar, för med Olof och Chippen han gick till
en bar. Allt blev galet, det var ju mitt under kvalet.

Seger över mediokert Spanien, mot Island var det Sverige som vann igen.
Ett kanonmål av Kongo-Kim, Dago Funes från Peking till Krim.

Guldet gick till Borås, trots att Norling var en hausse.
Anders bjöd på en och annan klack o... efter matcherna åt han taco.
Guldet gladde Ingvar dojja, Hedman snackar mycket goja.
Han måste blivit ganska paff, när han fick överta stolen från Duff.

Satt till bords förra helgen på en mycket trevlig tillställning. Sällskapet bestod av fotbollsälskare från alla generationer. Ämnet var givet och dess ädla konst diskuterades över en bit god mat.

Att fotbollen nu och då är nästan två skilda sporter tog väl alla i hand på. Att jämföra dagens fysiska, tekniska och taktiska spel med gårdagens är knappast rättvist.

En annan skillnad som togs upp var ekonomin inom sporten. Under VM 1958 tjänade våra svenska hjältar knappt ihop till brödfödan. Bitterheten gick nästan att ta på när dagens superstjärnors lönekonton kom på tal. Men man kan ju egentligen inte beskylla spelarna för girighet. Sist jag kollade så behövdes det två underskrifter för att ett kontrakt skall gälla.

Kalla mig naiv, men jag vill gärna tro att spelare som Zlatan lirar fotboll för att han tycker det är det bästa som finns. Jag är ganska övertygad om att han skulle spela även om han inte tjänade säckvis med lire.

En av kvällens gäster var ingen mindre än 1957 års Guldbollenvinnare Åke "Bajdoff" Johansson, som bjöd på anekdoter från sin storhetstid i "Peking" varvat med en hel del tänkvärda åsikter om spelet i allmänhet. Framförallt återkom "Bajdoff" ofta till en av fotbollens hörnstenar - spelförståelse. Alla närvarande talade varmt om Åkes fantastiska förmåga att läsa spelet bättre och snabbare än alla andra. Åke själv berättade/avslöjade att han kvällen före varje match, tänkte igenom den kommande matchen och på såvis förberedde sig för olika situationer som kunde hända under matchen. På så sätt tränade hann upp sin spelförståelse.

Vinnie visar prov på god pung(t)markering. (Tack för den A. Hegerfors).

Roy Keane, Paolo Montero, Dennis Wise, Vinnie Jones, Per-Inge Berg, Vito Knezevic och Razor Ruddock är spelare som bidragit till fotbollens närkampsspel. Ofta har väl dessa herrar gått över gränsen. Men man får samtidigt inte underskatta betydelsen av en regelrätt bröstvärmare.

Ett lag utan närkampsspel saknar en viktig pusselbit. Att då ha spelare som visar vägen med hänsynslös offervilja och som går hårt på både motståndare och sig själva är guld värda i jakten på titlar.

En personlig favorit är Vinnie Jones. En spelare som var Wimbledons MVP i många år och det på helt andra egenskaper än som lagets lirare, spelfördelare och striker. Framförallt gillar jag hans försvarsstal efter det att han blivit varnad efter 3!?! sekunder.

- Jag kom inte för sent, hårt, högt eller lågt. Jag måste kommit för snabbt.