Största meriter: VM-guld 1994, 2002, VM-silver 1998, Final i Champions League 2005,

Motivering: Få spelare har hållit en så hög klass under en så lång period, som den brasilianske ytterbacken Marcos Evangelista Cafu. Med en enorm löpstyrka, fantastisk teknik och lysande finess har brasilianaren varit en av det senaste decenniet mest dominerande spelare. Cafus karriär har hittills bjudit på tre VM-finaler varav två har slutat med guld. Och det är långt ifrån omöjligt att Cafu spelar sin fjärde raka VM-final i Tyskland nästa sommar.

2. Lilian Thuram 56%

Säsongen som helhet.

ÅRETS MÅL – Micke Anderssons 1-0 mot Djurgården i höstderbyt. Direktvolley från 35 meter rakt upp i krysset. Förmodligen ett av Europas häftigaste mål i år.

ÅRETS MATCH – Djurgården-Helsingborg 5-2. DIF vände ett 0-2-underläge till 5-2 och visade hela fotbollssverige att man var att räkna med på allvar.

ÅRETS CHOCK – IFK Göteborg-Assyriska 0-3 i den andra spelomgången. Själv stod jag på ena kortsidan i den stekheta vårsolen och höll på att svimma.

ÅRETS RÄDDNING – Kommer inte direkt på någon särskild. Dembo Tourrays på Malmö Stadion kanske.

ÅRETS DOMARE – Peter Fröjdfeldt, Eskilstuna. Bäst i fjol, bäst i år igen. Har en bra känsla för spelet och vunnit spelarnas respekt. Tillåter något mer än de flesta övriga domare.

ÅRETS SPELARE – Johan Arneng, Djurgården. Har hållit en hög och jämn nivå i stort sett hela säsongen. Steg fram och var fullkomligt lysande i flera av de viktigaste matcherna.

ÅRETS TOPP – Borås Arena. Vilket lyft för Elfsborg. Bara konstgräset emot, men det kan man nästan leva med när man sitter där på läktaren och blickar ut över mästerverket.

ÅRETS FLOPP – GIF Sundsvall. Trots allt. Giffarna kom aldrig riktigt in i matchen och fick arbeta i motvind hela tiden. Är tillbaka i allsvenskan om två år?

ÅRETS FRÅGA – Varför går det inte att locka publik till Rambergsvallen? Okej, Häcken har inte så värst många supportrar. Häcken har inga stora traditioner. Men att ett lag med så många profiler och som spelar en så bra fotboll inte lockar fler åskådare bland vanliga fotbollsintresserade är ta mig fan en gåta. Göteborg har ju trots allt en halv miljon invånare…

ÅRETS MISS – Stefan Selakovics miss i seriefinalen mot Djurgården givetvis. Totalt öppet mål från två meter ska ju bara inte gå att missa. Håkan Svensson är god tvåa efter sitt agerande på Hasan Cetinkayas långskott i hemmamötet med Assyriska.

ÅRETS KAPNING – ”Ölme” Johanssons hjärnsläpp mot Djurgården. Kapningen av Nomvethe var lika ofattbart dum som ful. Djurgården tackade för bjudningen genom att efter utvisningen göra ytterligare två mål och i stort sett avgöra guldstriden. Bra, Ölme…

ÅRETS GENOMBROTT – Enormt svårt, men jag väljer nog Jimmy Dixon, i hård konkurrens med Oscar Wendt och Joakim Sjöhage.

ÅRETS SKÄMT – Eller man kan ju i alla fall hoppas. Louay Chanko drar, utan tillåtelse, ner till AEK Athens träningsläger i Italien bara två dagar före Malmö FF:s otroligt viktiga CL-kvalmatch mot Maccabi Haifa. Proffsigt…

ÅRETS DUMMASTE – Joseph Elanga. Sågar allt och alla efter sin egen jättebjudning mot Thun. Träningsstrejkar då han inte fått en lovad Mercedes. Får den till slut, men fotograferas när han själv sitter i förarsätet trots att han saknar ett giltigt körkort. Påstår trots bildbeviset att det inte är han i bilen. Pinsamt är ju bara förnamnet.

ÅRETS TRÄNARKONTAKT – Andreas Haddads sms till sin tränare José Morais med texten att han slutar i klubben med omedelbar verkan. Tiderna förändras…

ÅRETS EXPERTKOMMENTATOR – Jens Fjellström. Bra analyser, lagom distans och ständigt med glimten i ögat. Helt överlägsen…

ÅRETS PRESTATION – Gefle IF. Sågades och tippades åka ur med dunder och brak av en enig journalistkår. Per Olssons lag har stått för en fantastisk bedrift.

En lite konstig allsvenska är färdigspelad och vi kan inget annat göra än att lyfta på hatten och gratulera Djurgården till en fint genomförd säsong. Årets allsvenska har annars bjudit på en rad oväntade resultat, flertalet jättesensationer, men tyvärr bara ett fåtal riktigt bra matcher. Storfavoriterna Malmö FF har floppat och inte alls kommit upp till några högre spelmässiga höjder, mycket på grund av en lite konstig värvningstaktik och ett par oturliga skador. Assyriska höll som väntat inte måttet och Kalmar FF nådde en ny imponerande placering.

Med sju tv-sända matcher i veckan och allt som oftast spel under fyra olika dagar har den intresserade kunnat följa allsvenskan in i minsta detalj, från början till slut. Själv har jag inte sett lika många matcher från läktarplats som jag brukar (under tio i år), men har lyckats väga upp det med att i stort sätt ha sett tre, fyra matcher från varje omgång via de (oftast) eminenta pay-per-view-sändningarna.

Här följer min allsvenska elva för säsongen 2005, med kommentarer. Då Djurgården blev svenska mästare har jag valt att använda mig av spelsystemet 4-2-3-1:

MÅLVAKT – BENGT ANDERSSON, IFK GÖTEBORG
Säkerheten själv. Enormt stabil och har spridit ett lugn i Blåvitts unga och ständigt nykomponerande backlinje. Bättre än någonsin.

HÖGERBACK – MATIAS CONCHA, DJURGÅRDENS IF
Var bra i MFF, men hade det tyngre i fjol. Däremot strålande i år. Överväger situationerna bra och har fina offensiva kvaliteter. Framför allt fina inlägg.

MITTBACK – JIMMY DIXON, BK HÄCKEN
Auktoritär på planen som få och är den som syns direkt under en match. Har med sitt fina huvudspel och sin härliga spelstil nästan ägt vissa matcher.

MITTBACK – TEDDY LUCIC, BK HÄCKEN
Stabil och säker. Har inte på något sätt glänst i år men överväger allt bra och spelar lugnt och enkelt. Har dessutom växt under säsongen.

VÄNSTERBACK – OSCAR WENDT, IFK GÖTEBORG
Årets sensation efter att ha skolats om till ytterback. Fina uppspel, men samtidigt bra defensivt. Har inte heller haft några svackor under säsongen.

INNERMITTFÄLTARE – JOHAN ARNENG, DJURGÅRDENS IF
Helt outstanding i vissa matcher. Har hållit en jämn och hög nivå och dessutom tagit tag i spelet när laget gått trögt. Årets spelare i mina ögon.

INNERMITTFÄLTARE – ATIBA HUTCHINSON, HELSINGBORGS IF
Vårens främste spelare efter Sören Larsen. Arbetar hårt och är med sin finurlighet farlig även offensivt. En komplett tvåvägsspelare.

HÖGERYTTER – AILTON ALMEIDA, ÖRGRYTE IS
En artist utan dess like som nu äntligen blommat ut på allvar. Fullkomligt fenomenal under hösten, och besitter en enorm potential.

SLÄPANDE FORWARD – AFONSO ALVES, MALMÖ FF
I ärlighetens namn inte alls lika dominant som i fjol, men har trots detta, nästan på egen hand, räddat åtskilliga poäng till Skåneklubben. I synnerhet under våren.

VÄNSTERYTTER – TOBIAS HYSÉN, DJURGÅRDEN IF
Svårfångad och svårstoppad spelare som nu bör ha tagit ytterligare ett steg mot ett fett proffskontrakt. Vem minns inte höstmatchen mot IFK Göteborg?

SPJUTSPETS – SÖREN LARSEN, DJURGÅRDENS IF
Vilken vår! Det här kan mycket väl handla om en kommande världsstjärna. Sprutade in mål för Djurgården och har fortsatt göra det i såväl Schalke som Danmark.

TRÄNARE – KJELL JONEVRET, DJURGÅRDENS IF
Lugn och metodisk man som skapat en fin stämning i Djurgården. Dessutom väldigt lyhörd. Har fått kritik av vissa tränarkollegor för sina taktiska brister, men att flytta ner Johannesson som mittback och att matcha Sjölund i en mittfältsroll är inget annat än två taktiska genidrag.

DANIEL ANDERSSON, HELSINGBORGS IF
Har gjort flera kanonmatcher i år. Tar reservmålvaktsplatsen i hård konkurrens med Hammarbys Ante Covic.

MAX VON SCHLEBRÜGGE, HAMMARBY IF
Auktoritär spelare som under sommaren var nära att hamna i Porto. Tveksam i några matcher efter sin skada, men har under hösten varit suverän.

ANDREAS JAKOBSSON, HELSINGBORGS IF
Har varit enormt nyttig för Helsingborgs försvarsspel sedan han kom i somras. Står hela tiden rätt och har skapat ett lugn i försvaret.

DANIEL ANDERSSON, MALMÖ FF
Mycket bra under våren, men inte fullt lika lyckosam under hösten. Är ändå en av de spelare i MFF som kommer undan med hedern i behåll.

NICLAS ALEXANDERSSON, IFK GÖTEBORG
En av höstens absolut främsta spelare, men spelade faktiskt klart under sin förmåga under våren. Till försvar är att han då fick vikariera på innermittfältet i ett antal matcher.

DANIEL SJÖLUND, DJURGÅRDENS IF
Var på väg bort från klubben då han fick väldigt lite speltid under våren. Tog chansen när han fick den och har varit fantastiskt bra i Andreas Johansson-rollen.

BJÖRN RUNSTRÖM, HAMMARBY IF
Kom igång i somras efter en ganska trög vårsäsong och har överraskat de flesta. Arbetar stenhårt för laget och gör väldigt mycket nytta i det defensiva spelet.

STEFAN SELAKOVIC, IFK GÖTEBORG
Otrolig miss mot Djurgården, men har annars gjort en fin säsong. Har varit bra när han fått spela i anfallet och blir förmodligen ännu bättre nästa år.

Största meriter: EM-guld 1992, Champions League-mästare 1999,

Senare i veckan börjar vi redovisa CSU's Världslag i fotboll. Häng med från början genom att ladda hem spelarunderlaget som vi utgick ifrån.

Gå ihop några på jobbet, i laget eller kompisgänget och mönstra ert egna Världslag på pappret. Sammanställ, redovisa och framförallt jämför med CSU's elva, framröstat av våra medlemmar.

Frossa bland alla namn på legendariska lirare. Zubizarreta, Kohler, Maldini och Boban för att nämna några. Var verkligen Caniggia bättre än Suker?

Har avnjutit ett par timmars underhållning genom att läsa boken "I huvudet på Zlatan Ibrahimovic". Journalisten Simon Bank har samlat 277 Zlatan citat och gräddat dessa med några gästkrönikor.

Boken kan ses som en sammanfattning av Zlatan från Blådårar perioden fram tills idag. Ett par träffsäkra texter om huvudfiguren signerat av den brokiga skaran Dogge Doggelito, Kristina Kappelin och Filip Hammar får mig att småle. Men det är så klart Zlatans sköna oneliners som är den stora behållningen. Även om bara ett fåtal är i klass med Ibras stora idol Muhammad Alis kända citat. Där Zlatan bygger mer på värme och är naivt ärlig jämfört med Alis knivskarpa och intelligenta uttalanden genom åren.

Frågan återstår dock, om boken är ett dyrt försök från Aftonbladet att gräva ner stridsyxan eller om det är en ren och skär hyllning till vår största entertainer genom tiderna? Troligtvis en blandning av de båda.

Avslutar med Filips ord från boken när han uttrycker rädslan över att Zlatan kommer börja att svikta i sitt charmiga storhetsvansinne och slutar lyssna på sina innersta drömmar.

- Låt inte de jävlarna ta dig, Zlatan!