Talangutveckling i Motala, någon?

Fotbollsgymnasiet ar en bra del i satsningen pa ungdomar. Sjalv var jag med bade som elev och senare hjalpreda/tranare och det gynnade mitt spel mycket. Viktigt med gymnasiet ar dock att ha en duktig tranare samt att gruppen haller en hog klass. Aven om det ar tabu i Sverige (och speciellt Motala) maste det till en utslagningsituation i ett tidigare lage - man maste vaga saga nej till spelare som inte haller mattet. Detta ar mycket viktigt for att spelarna/ungdomarna som blir utvalda skall kunna utveckla och oka sin potential. Dessutom ar det bra med konkurrens inom alla omraden eftersom det alltid leder till en battre produkt (i detta fall fotbollsspelare).

For Motalafotbollen ar det extremt viktigt att Maif gar upp i 2:an i ar, samt att de blir ett stabilt topplag i den serien. Det maste finnas en klar ledare som resterande lag kan backa upp for att fa ut det mesta ur staden (genom t ex gemensamma traningar for talanger; dock ar det viktigt att dessa traningar ar flexibla i vilka spelare de tar med eftersom mycket kan handa i den aldern. Det ar ocksa viktigt for att tvinga de som ar med i gruppen fran borjan att ge allt for att fa vara kvar).

Om Maif gar upp starks deras ekonomi och om de skoter densamma finns det resurser att satsa pa yngre lag. Framforallt ar det viktigt att fa in "riktiga" tranare i ett tidigare stadie an vad som oftast ar fallet idag. Struktur, taktik, och lagarbete ar svenska lags styrka, och det ar givetvist inom dessa omraden vi maste fortsatta att utvecklas for att kunna havda oss internationellt i framtiden ocksa. Da hjalper det till om spelarna har bra tranare i tidiga aldrar...

När är man "talang"?

Enligt Svenska Akademiens Ordlista:
"Person med begåvning eller
färdigheter, förmåga"

Med andra ord kan talang finnas (och man kan vara talang) när som helst.

"Det är svårt att lära en gammal hund sitta".
Dvs; det är lättare att utveckla en talang i låg ålder.

I fotboll gör den fysiska faktorn att det är svårare att använda sin talang efter X antal år, medan det i andra sporter kan vara en fördel att ha några år på nacken.

Allting är relativt, heter det.
En viss talang finns hos alla (nåja..) fotbollsspelare. I detta fall Marcus tar upp ska väl den talangen vara så pass stor att spelaren med rätt träning, rätt inställning, rätt miljö och god hälsa har en viss chans att bli elitspelare.

"Det måste till en utslagningsituation i ett tidigare läge - man maste våga säga nej till spelare som inte håller måttet."

Så skrev Thomas i sin kommentar ovan. Och visst håller jag med om att ungdomar utvecklas mer om dom spelar mot/med dom allra bästa. Men har inte klubbarna och idrotten ett större ansvar? Bör man kanske inte se den stora bilden? Vad händer med de ungdomar som inte platsar? Som inte håller måttet i detta "elit-tänkande"? Ska dom sluta och ägna sig åt annat? Personligen tror jag att idrotten har räddat många oavsett vilken nivå man deltagit på.

Hur skulle det se ut om man tänkte så här på andra håll i samhället? Skulle bara dom med dom finaste bilarna få parkera nära ingången på ICA Maxi? Skulle bara dom med feta inkomster få kvalificerad sjukvård?

Calle skrev; "det är lättare att utveckla en talang i låg ålder".
Vad är låg ålder? När drar man gränsen i denna strävan efter elitsamhälle? 18 år? 15? 10 år? 7 år?

Alla "late-bloomers"? Är dom chanslösa? Ska dom harva runt på en korpplan för att deras kroppar/talang utvecklades senare än andras?

Jag fördömmer inte en tidigare utslagssituation, jag vill bara lyfta fram de frågor som trots allt tornar upp sig.

Kenneth - tack for din kommentar.

Du skriver att du ar far till en petad 12-aring och det tycker jag ar valdigt tragiskt. En idrottsforening har ett givetvist ett ansvar for ungdomar och ska inte "peta" eller tvinga nagon sluta. For att fortydliga sa menade jag att inte att "utslagningen" skulle paverka vanlig traning, utan endast den extra traning som talanger MASTE fa (ex fotbollsgymnasiet, talangtraning).

Nar en spelare ar sa gammal att han borjar gymnasiet ar han ocksa tillrackligt gammal for att bestamma mycket over sig sjalv och ta eget ansvar. Detta betyder att den som inte ar beredd att ge allt (for det maste du) for att bli en bra fotbollsspelare inte har nagot i fotbollsgymnasiet att gora.

Sedan fragar du om i vilken alder man skall borja denna stravan efter att utveckla battre fotbollsspelare. Mitt svar ar: helst forsta dagen en liten unge gar till traning. Lat mig forklara. Som jag namnde i mitt tidigare inlagg sa ar bra tranare i en tidig alder extremt nyttigt. En bra utbildad tranare kan darfor ta hand om ett gang 7-aringar och lara dem fran grunden. I borjan handlar det om att ha kul med boll, att leka med den, trana teknik och ha kul tillsammans i gruppen. Nar spelarna blir aldre ska forsvarsspel, anfallsspel, taktik, fysik, etc, tranas. Bara for att man gor det med ett elittankande behover inte barnen slas ut!

Till sist kan jag inte halla mig ifran att kommentera dina anklagelser pa konkurrens. Du undrade hur samhallet skulle se ut om bara dyra bilar fick parkera utanfor ICA och om bara rika skulle fa sjukvard. I ett konkurrens-samhalle skulle det se ut sa har: Pa ICA skulle bara folk med fina bilar handla -tyvarr for ICAs del, eftersom det inte finns tillrackligt manga kunder i Motala som har fina bilar. Inom ett par manader skulle ICA tvingas stanga. Men pa Konsum/Coop/Robin Hood (eller vad det heter) skulle affarsverksamheten fungera battre. Eftersom de later ALLA manniskor handla kommer de flesta kunder att soka sig dit. Pga att

Pga att de har manga kunder sa kommer de att kunna inhandla sina varor i storre kvantiteter vilket medfor att de kan erbjuda ett lagre pris. Fler kunder kommer att lockas av dessa laga priser och Konsum blir den basta affaren i Motala.
Nar det galler sjukvarden sa ar det ju en vanlig tro att den ar sa billig och bra som det ar nu. Tyvarr ar det ju sa att den goda sjukvarden haller pa att forsvinna. Dessutom kostar det betydligt mer i skattebetalarnas planbocker att lata staten driva sjukhus an ett privat foretag av den enkla anledningen att ett statligt foretag inte har kniven pa strupen (de far alltid sina pengar anda), medans ett privat sjukhus skulle tvingas stanga om de inte skotte sig. Ett privat sjukhus MASTE hitta nya vagar for att overleva - t ex kortare koer, ny teknologi, mer varde for de pengarna som klienterna spenderar. Den totala kostnaden for DIG som privatperson skulle minskas.

Tyvarr maste jag sluta nu. Jag svarar garna pa fler fragor och kommentarer nagon annan dag.

Har själv tagit del av både privatägd och statligt ägd sjukvård och min personliga uppfattning från dessa upplevelser är att den statliga vården gav mig mer hjälp. Inte på grund av att den innehåll högre kompetens, utan att det inom den privata vården var betydligt stressigare och jag gavs mindre tid till mina problem.

Varför? - Jo givetvis på grund av att de i rent vinstsyfte skulle hinna med fler patienter.

Privatägda sjukhus kan fungera bra, men vinstsyftet får inte gå ut över arbetet. Då får vi snart ett samhälle där plånboken styr vilken vård man har råd till och ett sådant samhälle tror jag inte att någon på allvar vill ha i Sverige.

Det finns ju lysande/skrämmande exempel i USA där folk, som inte haft råd med tillräckliga försäkringar, tvingats till allvarliga brott, bland annat bankrån, då deras barn blivit allvarligt sjuka. Inget att eftersträva va?

Privatägd vård kan säkert fungera bra, men då krävs det nog en viss reglering, åtminstone vad gäller vårdköer.

Men hur som helst, tillbaka till fotbollen:

Thomas var inne på det, och jag instämmer; klubbarna borde lägga mer resurser på utbildade och kvalificerade tränare redan i ungdomsåren. I dagsläget verkar allt krut läggas på att få fram en duktig a-lagstränare, vilket förvisso inte är fel, men skulle man bara lite av den kraften på att se till att få fram bra ungdomsledare tror jag att man skulle tjäna en hel del i det långa loppet.

Det kan knappast vara en slump att samma klubbar och samma tränare gång på gång får sina talanger att ta steget upp i repressentationslaget, medan vissa klubbar aldrig får fram ett enda namn.

Landskrona är ett Lysande exempel på hur ungdoms- och juniorverksamhet kan fungera. Medan de flesta andra lag i allt för stor utsträckning försöker nå sportliga resultat i form av vinster och poäng, har BoIS lagt den mesta kraften på att utveckla individuell skicklighet. Ungdomslagen har fövisso fått storstryk många matcher under årens lopp, men få lag i Sverige har

Fortsättning:

men få lag i Sverige har fått fram fler duktiga spelare de senaste åren. Och det är ren fakta!

Jag tror att en del av orsakerna till att Maif inte fått fram lika många talanger de senaste åren beror på att man haft bristande kompetens hos tränarna på ungdomssidan de senaste åren. I alla fall om man jämför tiotalet år tillbaka i tiden. Dessutom har organistionen varit sämre än tidigare och den röda tråden genom föreningen verkar ha saknats.

Och det är inte bara på ungdomssidan som klubben haft problem. Peter Wettergren och Dave Mosson var två mycket kompetenta tränare och gjorde närmast underverk med laget när man tog en tunn, svartvit trupp upp till superettan år 2000. Tyvärr har det mesta gått utför sedan dess. Förstärkningarna till sejouren i superettan räckte inte till och förlusten av Milenko Vukcevic kändes större än vad man från Maif-håll ville erkänna.

Spelarflykten inleddes och gjorde att man nästan brakade igenom tvåan redan första året efter degraderingen från superettan. Nu skulle man minsann göra en uppryckning för att åter ta sikte mot toppstriden, och flera tunga tränarnamn diskuterades. Det slutade som bekannt med Svenne Kumlin som togs från division VI-laget Västra Harg, vilket mest kändes som ett stort skämt. Inget personligt mot Kumlin, men jag tror att de flesta redan från början insåg att han inte var mogen uppgiften. Division III blev ett faktum och i fjol var man inte ens nära toppstriden.

Nu känns det dock som att man åter har något stort på gång. Sportchefen Jonnie Efraimsson uppträder mycket proffesionellt och det känns som att organisationen är bättre än på länge. Jag tror att Maif redan med dagens trupp skulle nå en mittenplacering i vilken division II-serie som helst, och när nu två nya divison-I-serier under superettan ska fyllas på med lag talar mycket för att Maif även nästa år kommer att slåss i toppen av sin serie. Då i tvåan.

Men för att nå den status man hade under 90-talet har man en hel del kvar a

Fortsättning:

en hel del kvar att jobba med. Lokalbefolkningens syn på Maif de senaste åren har inte varit i närheten av vad den varit tidigare, och det beror på en rad faktorer. Jag ska inte dra alla just nu, för det krävs det nog ytterligare en krönika till, men att man inte kan ersätta högklassiga spelare, som under 90-talet värvades från hela landet, med spelare från klubbar som Kristberg, är i alla fall en sak som är säker.

För några år sedan var det, med några få undantag, nästan omöjligt för en spelare från stan att slå sig in i Maif:s startelva. Detta ledde i sin tur till att de spelare som inte platsade i den hårda konkurrensen i Maif gick till andra lokala klubbar. Något som såväl LSW som Zeros fått erfara, och något som givetvis gjort dessa lag betydligt mer slagkraftiga.

Alla klubbar i stan tjänar givetvis på att Maif ligger så högt upp i seriesystemet som möjligt, om man nu inte är av den uppfattningen att man mäter framgång i hur långt man har till den lokala toppen. Tyvärr verkar många i stan känna en hel del skadeglädje när det går dåligt för Maif, och det är något som man även från svartvitt håll bör fundera på orsakerna till.

Hur som helst måste fler talanger fram från de egna leden, annars blir det svårt att i framtiden lyckas etablera sig i ettan, vilket jag både hoppas och tror är ett uppsatt mål. Klubben har tidigare lyckats avla fram flertalet stortalanger från sin ungdomsverksamhet, men i dagsläget känns det betydligt svalare.

Eller vad sägs om följande lista över spelare med landslagsmeriter:

Simon Jacobsson (född 1977)
David Leinar (79)
Jonas Lindstrand (80)
John Erlandsson (82) (Visserligen från Vadstena)
Samir Rekic (84)
Nikas Högberg (85)

Dessutom var både Pelle Samuelsson (81) och Fredrik Adolfsson (82) tongivande i sina respektive Östgötalag.

Var finns dessa talanger idag?

Något vi får diskutera fram här så småningom.

Ber om ursäkt att texten är lång, och att vissa saker jag skrivit känns givet, men

Fortsättning/avslutning:

ibland är det svårt att sluta skriva när man väl kommit igång. Ha gärna synpunkter på det jag har skrivit, så får vi ta en rejäl debatt.

Vad gäller fotbollsgymnasiet anser jag för övrigt att den vore mer intressant ju mer individuell träningen är. Kan den som är dålig i luftrummet kunna ägna dessa dagar till att träna upp spänst och timing, och den som skjuter dåligt få möjlighet att träna avslut skulle träningen på fotbollsgymnasiet kännas betydligt mer intressant i utvecklingssyfte.

När det nu ska sättas betyg i ämnet, blir det svårt att bedriva den form av träning som jag föredrar.

Däremot är jag positiv till att det förekommer teori inom fotbollsgymnasiet. Kan eleverna lära sig mer om ämnen som kost och återhämtning samt lära sig att förstå spelsystemen bättre är det ett steg i rätt riktning.

Enligt mig i alla fall...

Det var någon klok man som sade att man skulle göra en rockad i tränarkåren. Dom bästa tränarna skulle utbilda våra yngre spelare och tvärtom. Lite väl drastiskt kanske, men ändå tänkvärt.

I grund och botten handlar det väl om att utbilda ALLA tränare. Kräver givetvis tid och pengar, men skulle självklart betala sig i det långa loppet.

Det enklaste för föreningarna är i dagsläget att ta pappan som inte kan tacka nej och som enda instruktionspunkt vid skotträning för dom yngsta, mässar sitt mantra: -"Fläska på".

Här finns alltså problemet. Lösningen är enkel, utbilda och utbilda kontinuerligt. Så skall vi (läs; föreningslivet) och så får ex Landskrona fram sina talanger.