Silly Season.
Med en månad kvar innan fönstret stänger, rullar den för oss Ultras så intressanta värvningscirkusen på sakta men osäkert.
Det kräver sitt fan för att följa med i alla turer, dagliga lusläsningar av notiser i dagstidningar varvas med egna förhoppningar om nyförvärv till favoritlaget. Inga problem att följa spekulationerna i de engelska drakarna, desto klurigare att tyda allt i Marca och Gazzettan. Oftast rena ankor men i det hela väldigt underhållande.
(Ot)roligast att följa har väl varit Steven Gerrards märkliga svängningar eller ska vi skriva om hans rådgivares dåliga inflytande? Skall bli intressant att följa forwardssåpan i Milan. Kommer Gilardino och Sheva bilda anfallspar, går det att hålla en skadefri Bobo Vieri utanför en startelva?
Årets Silly Season lämnar oss som vanligt med mer frågetecken än utropstecken. Liverpool och Man U har förstått vidden av en bra förstemålvakt, frågan är om Edwin van der Sar och José Reina håller klassen? Kommer Patrick Viera få en välbehövlig nytändning hos zebrorna? Är Chanko den frisör som AEK Athen så väl behöver?
Talangutveckling i Motala, någon?
Det var några år sedan nu som Maif låg i Superettan och det känns lite svalt på den lokala fotbollsscenen, förutom några intressanta derbyn. Det är bara att konstatera att Motalalagen ligger för långt ner i seriesystemet och det vore på tiden att en satsning sker.
Dock ska denna satsning ej innehålla någon avdankad hammarbyare som akutvärvats i sista stund, utan det ska ske mer långsiktigt. Alltså gäller det att satsa på de yngre spelarna och låta dem utvecklas på ett bättre sätt.
En liten satsning har skett i och med fotbollsgymnasiet där alla får tillgång till extra träning. Men även de olika klubbarna skulle samarbeta mer och låta de största talangerna träna tillsammans under god ledning.
Med hjälp av detta skulle fler talanger än Erik Moberg och Per Janestedt mfl. kunna utvecklas till fullgoda fotbollsspelare. Vilket skulle ge Motala fotbollen större bredd, och därför kunna leda till bättre fotboll högre upp i seriesystemet.
Ta emot min passning och bolla tillbaka lite tankar och ideér.
[email protected]
Den gudomliga tragedin
Diego Armando Maradona på toppen av sin karriär.
I sitt 1300-tals epos "Divina Commedia" skrev Dante Alighieri om en vandring genom Helvete och Skärseld för att tillslut nå till Paradiset. En liknelse kan dras till världens genom tiderna bästa fotbollsspelare Diego Armando Maradonas karriär - en vandring som nådde sitt mål i och med att cirkeln slöts i Neapel nyligen.
Fotbollsguden Diego Armando föddes den 30:e oktober 1960, och redan tio dagar innan sin sextonårsdag - den 20:e oktober 1976 - gjorde han debut i den argentinska första divisionen. Inom en månad sköt han sitt första mål, och fler skulle det komma. Första matchen i landslagströjan var mot Ungern i februari 1977, efter knappa fyra månader och endast 12 klubbmatcher för Argentinos Juniors. Maradona spåddes en lysande framtid, men redan 1978 åkte han på en tunnel (läs bakslag) när han petades ur landslaget inför hemma-VM. Den kedjerökandes Menotti tyckte att bolltalangen var för ung och trodde inte att han skulle klara pressen. Armando grät.
Efter ett framgångsrikt år i Boca Juniors - vilket alltid hade varit och alltid kommer att vara klubben numero uno för vår hjälte - åkte han till Spanien 1982. Först skulle det spelas VM och sedan ligafotboll i Barcelona. VM skulle enligt många bli Armandos genombrott för den stora publiken, men trots 2 mål blev han fiasko-stämplad efter en utvisning samt att Argentina inte försvarade sitt guld. Under de kommande två åren i Barcelona lyckades han göra 38 mål på 58 matcher, men skador satte stop för hans fulla potential. Armando fick fortsätta sin vandring mot paradiset - och fann det i september 1984 när han flyttade till Neapel och Napoli.
Under sin tid i Napoli (84-91) spelade Armando den bästa fotbollen som någon spelare någonsin har spelat. Han vinner Scudetton både 86/87 och 89/90, italienska cupen och UEFA cupen, samt mängder av individuella priser. Totalt spelar han 259 matcher och gör 115 mål för den syditalienska klubben. Det är också under denna tid han skriver in sig i historieböckerna med stora bokstäver.
Under några sommarveckor i Mexiko 1986 rörde Armando vid himmelen. Den lilla magikern med de kvicka fötterna och den bländande speluppfattningen låg så gott som ensam bakom Argentinas VM-titel. Det spelade inte någon roll om han dribblade, passade eller sköT - det resulterade alltid med mål för de vit-blå. Och så hände det: Azteca-stadion den 22:a juni 1986 var platsen och datumet då fotbollsvärlden förändrades. Målen Armando gör mot engelsmännen behöver knappast någon vidare beskrivning: de är de två mest omtalade målen i fotbollens historia. Alla var chockade. Inte bara av Armandos uppvisning i den matchen, utan även av hans spel i resterande matcher. Armando hade funnit sitt paradis och grät denna gång av glädje.
Under de nästföljande fyra åren vann Armando det mesta som gick att vinna, och på ålderns höst (närmade sig 30) skulle han leda Argentina till ett nytt VM-guld - denna gång i sitt andra hemland Italien. Han kom till VM med en fantastisk säsong i ryggen, och en Armando i bättre fysisk form hade världen aldrig skådat. Men något gick snett. Argentina tog sig till final, fast det var med stora bekymmer och skönspelet uteblev. Armando glimtade till ibland - som när han spelade fram Caniggia till målet mot Brasilien - men med tanke på vad han presterat tidigare så blev det en stor besvikelse. Finalen förlorades mot den tyska maskinen och än en gång grät den arme Armando, denna gång ackompanjerad av 80,000 busvisslandes fans på Olympiastadion i Rom.
Efter den sortin blev Diego Armando Maradona aldrig densamme. Han föll från himmel-paradiset ner i helvetet med ett brak när han fastnade i ett dopningstest den 17 mars 1991. Kokainet hade tagit över hans liv, och detta tillsammans med rykten om relationer med maffian gjorde att han flydde från Italien. När hans 15 månader långa avstängning var klar transfererade han till Spanien och Sevilla. Men det blir aldrig sig likt för bolltrollaren från Buenos Aires, och när han flyttade tillbaka till Argentina 1993 trodde vi alla att han var slut som spelare.
Men Armando påbörjar en ny vandring från helvetet och genom skärselden, och plötsligt är han klar för att spela sitt fjärde VM. Experterna blir förvånande näR nummer 10 dominerar mot Grekland och Nigeria - han skjuter bland annat ett mål (sitt 34:e totalt på 91 matcher för Argentina) i krysset mot grekerna. Armando har hittat sitt paradis igen, men han blir snabbt förpassad till helvetet när efedrin upptäcks i dopningstestet. En framgångsrik karriär slutade på ett tragiskt sätt, men botten var inte nådd för det.
Tragedin för Maradona blev bara värre trots det håRda slutet som han fick. Kanske var det på grund av detta slut som han hamnade i ett träsk av droger; droger som nästan tog hans liv vid flertalet tillfällen under slutet av 90-talet. Problem med vikt samt sitt hjärta har också fört honom nära döden. För alla fotbollsälskare var det tragiskt att ta emot rapporter om hans sviktande hälsa eller se bilder där han inte ens kan gå själv. När han nyligen gjorde sitt bejublande framträdande i Neapel såg han frisk och fit ut; men hur länge kan han hålla sig denna gång? Svaret står skrivet i stjärnorna, men vi kan alla hoppas att den gudomlige fotbollsspelaren, men den ack så tragiska människan, Diego Armando Maradona har vandrat till sitt slutgiltiga paradis.
[email protected]