Jag ligger efter i min Offsideläsning. Min vän Martin tipsade om reportaget med Henke Larsson och hans berättelse från CL-finalen 2006 från #3 tidigare i år. Han ville inte avslöja mycket mer än att slutet var magiskt. Följande stycke tar Henke med sig för evigt. Efter nattsudd i Paris får Henrik med fru skjuts i en liten målarbil tillbaka till hotellet.

”Väl framme hoppade vi ut och tackade för skjutsen. Klockan var sju på morgonen och solen började värma. När vi var strax utanför hotellentrén tänkte jag: Fan, ska denna kvällen vara över nu? Så jag började sjunga ”Campione, campione, olé, olé olé…” Magdalena började sjunga med. Efter några sekunder öppnades ett fönster ovanför entrén. van Bommel stack ut sitt huvud och tittade på oss. Sedan öppnades ett annat fönster och Mottas huvud stack ut. Båda började sjung med oss ”Campione, campione …” Fler och fler fönster öppnades, snart stod Ronaldinho i sitt fönster och sjöng med oss. Det var ett mäktigt slut på en otrolig kväll.”

Ett stycke gåshud som beskriver precis vad det handlar om. Ett lag, en grupp individer som ofta spretar åt alla håll utanför plan, men som innanför kritan presterar gemensamt i ett rollspel så som i livet består av både vinster och förluster.

Liten som stor, vacker som ful, god som ond, teknisk som van Bommel. Alla utkämpar de en ständig kamp för prestation som skall ge resultat. Alla lag kan vinna en match på tur, fusk och/eller underskattning från det bättre laget. Men det är spelare i lag som ser varje träning som en chans till utveckling och som presterar i match efter match som vinner serien eller mästerskapen.