Tänk om det var så enkelt som den gamle gymnastikläraren Allansson beordrade "Ta bollen och gör mål". Tyvärr eller tack och lov så krävs det mer där ute på planen.

Fotboll är en fysisk, psykisk och teknisk sport där det krävs delad blick på boll, elva motståndare och elva medspelare. Ständiga tempoväxlingar, positionsbyten, omställningar och spelvändningar innebär att nya spelsituationer uppstår kontinuerligt under 90 minuter.

All heder till Allanssons öga för spelet men det går inte att beställa ett mål så enkelt . Själv så försöker jag att sammanfatta spelet i några få meningar som både ger ett förenklat facit och ett par mantran att applicera på våra spelare. Sammanfattningen består så här långt av två meningar, men jag är övertygad om att det i slutändan kommer bli ett stycke sann fotbollslyrik.

Den första och nu nästan ökända meningen kom på pränt för ungefär sju år sedan. "Använd hellre två tillslag än ett slarvpass". Den tillsynes banala meningen har förutom ett logiskt resonemang även ett mer djupare taktiskt inslag. Det logiska är givetvis att slarvpass oftast innebär bolltapp och omställning till försvarsspel. Men vinsten med att spela enkelt på två tillslag, ta emot bollen, flytta bollen och passa bollen till nästa medspelare innebär också att det ställs frågor till motståndaren. De måste arbeta med överflyttning mot bollsida, de kommer behöva sätta press på bollhållare. Hur långt in skall överflyttningen vara? När skall de sätta in pressen? Har de disciplin till att hålla ihop laget vid ännu en överflyttning? Tyvärr så är det väldigt många spelare som inte kan spela enkelt (läs, använda två tillslag), spelare som tror att den svårare lösningen är den enda och rätta lösningen.

Den nytillkomna meningen som fördubblar prosan har med spelförståelse att göra. "Det är spelarna utan boll som dikterar anfallsspelet". Rörelsen utan boll ger bollhållaren alternativ, utan alternativ kan laget aldrig vinna några matcher. Rörelsen utan boll behöver inte vara stor, en kort avledande löpning med tydlig adress kan skapa den attraktiva yta som behövs för en matchavgörande prestation. Men brist på spelförståelse kan innebära löpningar som ofta slutar med ett passningsavstånd på två meter. Eller ännu värre inga alternativ alls i och med att rörelsen är obefintlig.

Är han halva laget eller bara en elftedel?

Naturligtvis är det olika från lag till lag och spelare till spelare. Jag kan inte låta bli att gå tillbaka till de tankebanor man hade som liten valp. Med spelarens ekonomiska värde som utgångspunkt kan man hamna i dessa "dilemman":

Match-ups. Vem skulle vinna mellan...

1 Viktor Elm eller 2 David Elm

1 David Villa och 20 Johan Wiland

1 Daniel Alves och 200 Daniel Tjernström

1 Ola Toivonen och 2000 Ola Grändås

1 Robin van Persie och 20 000 Robin Moberg

1 Joey Barton och 200 000 Joe Nordqvist

1 Torres (LFC) och 2 000 000 Tore (FCZ)

Givetvis skulle alla "ensam-spelare" få det svårt men visst finns chansen.

Så här kanske:

Medan David fortfarande har en brorsa att passa så får Viktor äntligen spela för sig själv. Trots en stabilare hållning än Isak så är det självklart Wilands målvaktsfötter Valencias anfallare ska utnyttja. Om Alves gör ett ryck och Tjernströmarna hamnar på linje...då hinner ju ingen av dem med. Bara en Grändås får ta med händer och han kan ju inte täcka upp bägge kryssen...Kan van Persie reta upp Mobergarna med ett "fucking Hammers" eller liknande så ligger vägen öppen. Joey sätter allt på ett kort(!) och visa fingret redan före avspark. Då kan vi få se 200 000 röda kort för första gången någonsin. Tore hänger väl ett antal i egen kasse? Ge honom bollen Fernando, så ordnar det sig.