Nu på söndag är det alla amerikaners favoritsöndag - det är återigen dags för Super Bowl. Denna gång spelas matchen (42:a i ordningen) i Arizona där de obesegrade patrioterna från New England tar emot jättarna från New York. New England kan skriva historia genom att bli det första laget att vinna samtliga matcher under en säsong - en enastående bedrift.

Det faktum att New England vunnit alla matcher är väl att jämföra med ett fotbollslag som vinner allt (liga, cuper) under en säsong som Man U gjorde för en massa år sedan. Laget är en maskin som är fulländad och inte har några direkta svagheter. De har utklassat allt motstånd och egentligen var det bara New York Giants som var riktigt nära att sätta stop för deras vinnar-streak under ordinarie säsong. Fast allt har inte varit frid och fröjd under året. I höstas uppdagades en spionhärva (passande nog kallad Spygate) där New England blev ertappade med att filma en motståndares signaler. Detta regelbrott slutade i totalt $750,000 i böter samt några tappade draftval. Fast allt tonades ner ganska snabbt. Nu oroas Patriots fans mest för att det ryktas att super-quarterbacken Tom Brady är skadad efter att han setts gå omkring med ett stort skydd på sin ena fot och dessutom misstänkts ha missat träningar. Om detta är ett spel för galleriet eller inte är svårt att sia om, men det ska extremt mycket till för att han ska missa matchen.

Giants quarterback är den mindre kända av bröderna Manning - Eli. Hans äldre bror Peyton räknas som en av tidernas bästa på positionen, men Eli har tills nyligen varit omdiskuterad. För mindre än två månader sedan ville Giants fans ha bort honom, men efter att överraskande lett laget till Super Bowl är han mannen på allas läppar. Eli är den enda quarterbacken under slutspelet som inte har kastat en interception, och med tanke på att han passade fel över 20 gånger under den vanliga säsongen är det mycket oväntat. Giants har chockat experterna genom att slå ur underläge i match efter match. Senast var det Green Bay Packers som åkte på en svinkall snyting i form av förlust i overtime i en temperatur på minus 15 grader. Kan New Yorkarna fortsätta att överkomma sådana besvärligheter så finns det givetvis en chans till vinst även i Super Bowl.

Förra året såg lite drygt 100 miljoner människor Super Bowl på i USA, och liknande siffror beräknas i år. Halvtids-showen och kanske framförallt reklamen pauserna är oftast uppmärksammande händelser som attraherar åskådare - förutom själva matchen då förstås. I år kostar en 30 sekunders reklamspot mellan $2.7 och $3.0 miljoner. Mina personliga favoriter brukar vara öl-reklamen, och det skall bli intressant att se vad som visas i år. Bud Light gör förvånansvärt bra reklam med tanke på det blasket de säljer som öl. Lite andra intressanta finansiella nyheter: företaget "Under Armour" (träningskläder) köpte en reklamspot och fick se sin aktie tappa 35% i värde.

Fotbollslandslagen i Europa har påbörjat förberedelserna inför sommarens EM-slutspel, bland  annat Sverige genom att i natt testa mittfält med spelare som spelar i norden och har en snittålder på drygt 30 år.

För oss åskådare började dock förberedelserna för knappt ett år sedan. Förra våren med knappt halva kvalet kvar gjorde UEFA sitt första och enda släpp av biljetter inför EM-slutspelet. Endast arrangörsländerna och mästarna var klara för slutspel och man kunde söka biljetter till spännande matcher som D2-D3 och A1-A4. Trycket var trots det enormt och många fick fortsatt förlita sig på TV-soffan. Men SvFF:s biljetter återstod om Sverige tog sig till EM-slutspel.

För en vecka sedan öppnade så SvFF sitt fönster för att söka EM-biljetter. Fakta är att Sverige får i snitt 6 000 biljetter per match när Sverige medverkar, av dessa går 23 % till sponsorer, 27 % till "fotbollsrörelsen" och 50 % till allmänheten. Hälften av allmänhetens biljetter går till landslagets supporterklubb.

Sponsorbiljetterna blir svåra att komma över. I begreppet "fotbollsrörelsen" ingår distrikt, klubbar och elitföreningar men hur dessa 1 600 biljetter per match verkligen fördelas är oklart.

För att få möjlighet att söka de biljetter som supporterklubben har tilldelats ska man ha samlat bonuspoäng genom att handla i shopen, gå på fotbollsgalan och se på kvalmatcher. Om man väljer att fokusera på att se kvalmatcher kan man dock inte göra det på valfri plats utan är hänvisad till norra nedre på Råsunda, på landskamper förvandlat till ståplats (förbjudet på internationella matcher), tillsammans med en klack där många satsar stort på öldrickande och sminkning inför match. Det finns därför en risk att analysen blir lidande på norra nedre och att man inte uppfattar exempelvis den mästerliga insats som Anders Svensson gjorde i hemmamatchen mot Danmark där han konstant såg till att ha markering av två danskar så att Z kunde få uppspelen och han ensam flyttade upp Sveriges försvarsspel tio meter när Linderoth föll lite för långt ner i planen.

Då återstår det 1 500 biljetter per match att söka för övriga svenska supportrar.

Exempel som Annika Sörenstam, Peter Forsberg och Zlatan Ibrahimovic är goda men få. När vi svenskar står raka i ryggen likt furor av stolthet över att idrottsmän/kvinnor från vårt lilla land gör så extremt goda prestationer i stora världen. Nyss hände det igen och sällan har lilla Sverige i stora världen varit så väl personifierat som när en av byn Tärendös drygt 500 invånare fick sitt stora genombrott och vann Tour de Ski.

Charlotte Kalla följde upp fjolårets dubbla JVM-guld med seger i den i år mest prestigefyllda tävlingen för seniorer. Hon gör det i en ålder av tjugo år i en sport där man av hävd har sin topp sex, sju, ja upp emot tio år längre fram i tiden. Med egenskaper som en exceptionell fysik, (högsta uppmätta lungkapacitet någonsin i sitt slag i Sverige bl.a) samt en vad hon visade i epilogen av Tour de Ski stor taktisk kyla har hon efterlängtat tagit plats som ny svenska stjärna i skidspåren.

Jag skickar härmed iväg den första serven i 2008 års upplaga av Australian Open. Årets första grand slam, som jag personligen alltid ser fram emot väldigt mycket.

Fjolårets turnering bjöd på en väntad segrare i Roger Federer. Hans finalmotståndare var dock en skräll: Chilenaren Fernando Gonzalez - som visserligen varit en mycket bra hardcourtspelare i flera år - prickade verkligen formen till turneringen. Efter två halvdana inledningsmatcher började uppvisningen:

3-1 mot Hewitt
3-0 mot Blake
3-0 mot Nadal
3-0 mot Haas

I finalen blev Federer alltså för svår ( segersiffrorna 7-6, 6-4, 6-4) men imponerande Austrailen-veckor av "Gonza". Faktum är att han sedan hade ett ganska uselt 2007. Ljusglimtarna var vinsten i Pekings International Series-turnering och dessutom var han den ende som tog set av Federer i Masters Cup (han vann t o m matchen). En parentes i sammanhanget: Även den turneringen spelades i Kina...  

Federer var det ja.
Det är även i år svårt att se någon annan slutsegrare än detta fenomen. Schweizaren är i mina ögon (liksom många andras; t ex broder Görhed) världens största idrottsman.

Nu har han dragits med magsjuka inför mästerskapen vilket naturligtvis oroar. Han ska dock vara återställd till turneringen startar. Förmodligen blir det tänkta upplägget rubbat men han bör kunna ta det lite piano de första omgångarna och samla krafter inför kommande matcher.

Nadal är som vanligt en av de främsta utmanarna, men visst känns Nalbandian (vilka matcher han gjorde i höstas!) och Djokovic som större hot. Murray är en joker, som ofta imponerar men inte riktigt räcker mot de bästa. Han har faktiskt 0-6 totalt i inbördes möten med Nadal(0-2), "Nallen"(0-1) och Djokovic(0-3). Fem av matcherna på hardcourt. 

På svenskfronten ser det mörkt ut. Thomas Johansson ska försöka försvara våra färger, men jag tror inte han tar sig speciellt långt. Så du som följer sport främst med svenska ögon bör nog prioritera handbolls-EM eller damernas längdskidor i januari istället...

Slutligen måste jag självklart avhandla ämnet Marat Safin. En av mina absoluta favoriter inom idrotten, alla kategorier. De matcher, ögonblick och minnen han tillfört mitt liv är jag evigt tacksam för. Hans fantastiska seger i Australian Open 2005 har inte direkt följts upp på något lysande sätt. Skadeproblem från och till 2006, då han bara stundtals nådde upp i närheten av sin högsta nivå. 2007 var inte bättre. Tvärtom; den högst rankade spelaren han besegrade var rankad på 33:e plats. Vi har sett bragdmatcher av Safin många gånger, just i Melbourne. I år skulle det dock vara en stor skräll om han tog sig förbi den tredje omgången över huvudtaget.

Nyårsraketerna har avfyrats och champagnen avnjutits. Vi har klivit över tröskeln till ett 2008 som har alla förutsättningar i världen att kunna bjuda på fantastiska idrottsupplevelser och på sikt även underbara minnen. Men innan vi på allvar kan börja ladda för Alp-EM och OS i Peking bör vi summera år 2007. Ett sammantaget ganska skralt idrottsår utan något av de största evenemangen, men som absolut inte saknat prestationer som kommer att stå sig starkt även i ett framtida historiskt perspektiv.

Här följer min lista över de idrottsmän som jag tycker varit de mest imponerande under 2007:

1. ROGER FEDERER

Schweizaren är på väg att bli en av de största idrottsmännen genom alla tider. 2007 var ett fantastiskt år för Federer med tre Grand Slam-titlar och även om det blev en ny finalförlust mot Nadal i Paris så har 26-åringen befäst sin position som världens just nu främste idrottsaktör alla kategorier.

2. MICHAEL PHELPS

Kom till sim-VM i Melbourne med enorma förväntningar på sig och motsvarade dessa på ett fantastiskt sätt. När mästerskapet summerats stod det klart att det amerikanska underbarnet på sina sju distanser tagit otroliga sju guld och dessutom slagit fem världsrekord, varav fyra individuellt.

3. TYSON GAY

Duellen med Asafa Powell på 100 meter var det stora samtalsämnet inför Osaka-VM, men efteråt handlade allt snack om Gay. Förutom segern i friidrottens tyngsta gren vann amerikanen av bara farten även 200 meter och förde sitt USA till seger i den korta stafetten. Returmötet med Powell i OS blir en riktig höjdare.

4. TIGER WOODS

Tog i augusti sin 13:e major i karriären genom att vinna PGA-mästerskapet i Tulsa. Totalt blev det under året som gick sju titlar på touren och Woods är fortfarande sanslöst överlägsen på golfens rankinglista. Finns motivationen kvar talar mycket för att amerikanen kommer att passera Jack Nicklaus rekord på 18 majors.

5. KAKA

Var liksom sitt klubblag Milan bäst när det gällde. Hittade en otrolig formtopp under vårens slutspurt av Champions League och var den avgörande faktorn som förde Milanolaget till en ny europatitel. Bäst i världens särklassigt största sport är ett tungt argument för att få plats på en sådan här lista.

6. FLOYD MAYWEATHER JR

Den otroligt snabbe och elegante boxaren hade sitt bästa år i karriären och visade än en gång att han just nu är den främste boxaren på planeten. Poängbesegrade i maj Oscar De La Hoya och följde upp det genom att i december knocka den dittills obesegrade britten Ricky Hatton. Är nu uppe i 39 raka proffssegrar.

7. CRISTIANO RONALDO

Den vindsnabbe Madeirasonen hade en period under våren då han var närmast omöjlig att stoppa. Dessutom är han en bollartist utan dess like. Få spelare kan göra de tekniska nummer Ronaldo gör i hög fart, och man får inte heller glömma bort att portugisen fortfarande endast är 22 år gammal.

8. BRYAN HABANA

Med all respekt för Jonny Wilkinson, Percy Montgomery och Felipe Contepomi, rugby-VM:s bäste spelare var 24-årige Bryan Habana. Med sin snabbhet och sitt mod var han nyckeln till sydafrikanernas världsmästartitel och Habana spelade även en avgörande roll i Super 14 där han avgjorde finalen för sitt Vodacom Bulls.

9. KENENISA BEKELE

Borträknad ett drygt varv före mål i VM-finalen på 10.000 meter, men sedan visade Bekele världen att han fortfarande är långdistanslöpningens härskare. Etiopiens störste idrottsstjärna plockade ner alla kenyaner och landsmän, svarade för ett sanslöst slutvarv, och tog en mycket välförtjänt guldmedalj.

10. KIMI RÄIKKÖNEN

Läget såg ett tag hopplöst ut, men medan Lewis Hamilton och Fernando Alonso istället verkade koncentrera sig på att bråka med varandra lyckades finländaren, via en makalös avslutning, ta sig förbi McLaren-Mercedes-duon och lägga beslag på Formel 1-titeln med tidernas minsta marginal.

Jag har inte glömt bort er: Lebron James, Rafael Nadal, Lionel Messi, Didier Drogba, Joe Calzalghe, Asafa Powell, Jonny Wilkinson, Aksel Lund Svindal, Jeremy Wariner och Bernard Lagat...

Vi står inför ett hektiskt sportår 2008. Höjdpunkterna är ju självklart EM i fotboll samt OS i Beijing, men redan på nyårsdagens förmiddag startades försäsongsträningen med en historisk NHL match mellan Pittsburgh och Buffalo halvliggandes i TV-soffan.

NHL har ju under de senaste åren genomgått en förändring, med striktare regler for att underlätta för stjärnorna och öka underhållningsvärdet. På nyårsdagen spelades "the NHL Winter Classic" mellan Buffalo-Pittsburgh på uterink inför en rekordstor publik, med storstjärnan Sidney Crosby på isen, och meterologer redo i studion för att ge oss väder-prognoser i periodpauserna. De tuffa yttre förhållandena med snö, kyla, vind och dålig is vid sargen gav inte något större underhållningsvärde, men jag tycker ändå om att NHL gör något för att skapa intresse för en sport med stora problem. Givetvis är detta ett "publicity stunt" för att chock-starta alla ishockey hjärtan som har hamnat i stillestånd, men det är tveksamt om detta kommer att göra gemene man mer intresserad. Ishockey är en underbar sport - men den är också väldigt liten. Det är väl i stort sett bara folk i Kanada, Sverige, och Finland som bryr sig? Att den bästa ligan och de bästa spelarna till störst del återfinns i (ointressanta) USA är tragiskt för sporten.

Nu ska jag inte bara spy galla över en sport som jag i grund och botten älskar och den sport som jag tycker var den roligaste, av alla som jag prövat, att uttöva. Ishockeyn är nog inte döende, men min känsla är att intresset har svalnat dramatiskt de senaste 10 åren. Eller är det bara jag som känner så? Hur ser det ut i Motala t.ex? Finns intresset? Förhoppningsvis ökas intresset bland våra ungdomar i och med framgångar som OS- och VM-guld, och kanske framförallt framgångar i junior-VM. Jag hoppas det, för ishockey är ett svenskt kulturarv som måste bevaras!