Inför matchen i Belfast handlade allt om Zlatan. Även jag trissade upp mig själv och trodde verkligen att allt skulle ordna sig. Slutresultatet vet vi och det lät som om allt var Zlatans fel. Eftersnacket innehöll Ibras namn i varje mening och intervjufråga. Men sist jag kollade stadgarna för lagidrott så kan inte en spelare lastas för en förlust.

Eller är det så enkelt att Ibra lurat Micke Nilsson att han är en ny Maicon och att Edman fått order på skånska att egentligen är högerfotad. OK, mer saker vi kan skylla på Zlatan? Isakssons Grobelaarstil, Mellberg och Hanssons kommunikationsbrist, Alexanderssons internationella steg, Daniels midjepass, Ljungbergs internationella steg, Svenssons alibipress, Hyséns afasi och TV-producentens otimade repriser. Då så, ingen fara på Råsundakontoret, eller?

Roger Ljung - fighting face.

VÄNSTERBACK

1. Roger Ljung (100%)

Motivering: Lite av doldisen från startelvan i USA-VM. Ljung var alltid stabil utan att glänsa och tillhör den kategorin spelare som i stort sett aldrig gjort en dålig match. Utlandsproffs i fem klubbar i fyra europeiska länder under en rad lyckade proffsår. Och vem minns inte ledningsmålet i VM-premiären mot Kamerun? Har efter karriären satsat vidare som spelaragent och är Sveriges klart mest framgångsrika aktör på den marknaden.

Landskamper: 59

Övriga meriter: VM-brons 1994, EM-brons 1992, Svenska dagbladets bragdmedalj 1994.

Då är bandystaden Uppsala återigen i väntans tider inför helgens stundande SM-finaler. Denna gång är staden lite extra pyntad i orange, detta i form av flaggor och andra dekorationer med syftet att påminna om att det faktiskt är SM-final nummer 100 som denna helg ska avgöras. Just för hundra år sedan spelades finalen i Gävle där IFK Uppsala slog hemmalaget IFK Gävle. Numer håller man som bekant till på Studenternas idrottsplats när det i en rafflande drabbning ska avgöras vilka som kan titulera sig svenska mästare i bandy.

Lagen i årets final är precis som förra året suveränerna Edsbyn (med tre raka guld bakom sig) mot den eviga tvåan Hammarby (med inte mindre än fem finalförluster på 2000-talet). Detta är två lag som naturligtvis känner varandra utan och innan men också två lag som aldrig tidigare haft så skilda förutsättningar månaderna innan finalen. Edsbyn har som vanligt (om än med något fler bekymmer än tidigare år) trummat på och visat prov på mycket stor bandy, inte minst i sista semifinalen mot Sandviken. Man har sin trygghet i ett spel som man vunnit med förr och där tränarna Ola Johansson och Franco Bergman har spelarnas allra största respekt. Hammarbys säsong har däremot varit allt annat än en dans på vallmo. Sent ut på is och sen dröjde det inte länge innan de ekonomiska problemen blev en stor mediafråga. Faktum var att konkursen inte var alls långt borta. Läste vidare i Svenska Dagbladet i dagarna där Kalle Spjuth berättade hur det gick till innan lagets träningar denna säsong. Spelarna gick och väntade på ett sms där det stod var dagens träning skulle äga rum. Skilda världar kan man tycka men det är just här jag finner en av de anledningar som gör att jag tror vi kommer få se en skrällseger på söndag.

För under tränare Lillis Jonssons ledning har Bajen format en otrolig lagkänsla där ungdomlig entusiasm tyckts blandats med en ''vi mot alla''-känsla som på slutet fått laget att spela mycket bra och semi-serien mot VSK var väldigt imponerande. Sen har laget också med Andreas Eskhult, nämnde Kalle Spjuth och Jesper Eriksson spelare med en ruggig spetsteknik som kan avgöra alla matcher.

Då var han äntligen tillbaka - Zlatan. Ett land med lika många invånare som en europeiskt huvudstad, klarar sig inte utan sin bästa fotbollsspelare.

Ända sedan han klädde i himmelsblått och tandställning har han glänst mest av alla. Fysiken, tekniken, mentaliteten (läs, tron och viljan att bli bäst i världen) och kärleken till bollen och spelet var redan då något alldeles extra.

Jag tar det igen. Fotboll är ett rollspel. Att då som pyttenation inte ha tillgång till en spelare med Zlatans spetskompetens är förödande. Visst, svensk husmanskost är gott, men vad vore livet utan det där lilla extra på lördagskvällen. Zlatan är kryddan som gör vårat landslag starkare och som skapar magsår hos våra motståndare.

Att det fortfarande finns belackare som tycker att han måste upp till bevis är en gåta. Det är väl samma personer som är uppväxta och förtryckta av jantelagen och som tycker att sporten var mer rekorderlig under Dackes tid.

OK,  Zlatan är en buffel som inte bryr sig mer om sina fans som drabbas i slutändan av hans bojkott av svensk media. Här borde han visa mer känsla och räkna lite längre. Men jag bryr mig inte om det. Så länge han saknar motsvarighet på den här planeten, so fine.

Förmågan att lura motståndare 1v1 till och med från stillastående och samtidigt ha fysik att forcera försvar med mittbackar som ryggsäck i modern toppfotboll. Är egenskaper som är helt makalösa att beskåda och förlåter allt.

Hade inte Lagerbäck löst det här, så hoppas jag att Lagrell agerat. Hade det krävt pappa Sefik som förbundskapten hade jag köpt det. Nåja.

Avslutningsvis. Zlatan är allt annat än korkad. Han vet att han har chans på det finaste priset som finns, då måste han visa upp sig i landslagströjan. Speciellt när Inter åkt ur CL.

Nu vill jag att förbundet förklarar varför Henke nobbar den gulblåa tröjan. För visst finns det mer bakom hans enkla ursäkt att han är för gammal?

Så länge får vi nöja oss med Zlatan och Elmander. Det kommer bli grymt det med.

Zlatanist - javisst.

Ytterligare en match i en högstaserie i Sverige har spelats med en rad tråkiga incidenter som följd. Bråken efter hockeymatchen mellan Linköping och Djurgården urartade fullständigt och störelsemomenten var flera, båda på och utanför arenan.

Vem som bär ansvaret för tråkigheterna är något som nu diskuteras flitigt på diverse forum på Internet, liksom hur man ska få bukt med dessa problem i framtiden. Vissa inlägg jag läst är både kreativa och nyanserade, medan andra är totalt patetiska. Som vanligt när samhällsfrågor diskuteras över Internet.

Helt klart är dock att båda klubbarnas så kallade supportrar i allra högsta grad bidrog till tråkigheterna i fredags kväll. LHC´s falangs provocerande på nätet inför matchen, kontra stockholmarnas försök att få till slagväxlingar med motståndarfansen under hela fredagen. Båda sidors agerande är givetvis olyckliga orsaker till att det blev som det blev.

Men för att se helheten måste man även fråga sig andra saker som är högst relevanta i sammanhanget. Cloetta Center byggdes för bara några år sedan. Hur kan man vara så naiva att man har lagt klacksektionerna på samma kortsida? Och hur kan arrangörerna, trots vetskapen om att matchen i fredags var en högriskmatch av sällan skådat slag i hockeysverige, ändå placera vanliga åskådare mellan supportergrupperna? Detta är för mig en gåta.

Många som utrycker sig i forumen nämner att klubbarna borde få betala, våra skattepengar bör gå till något annat? Självklart anser varje normal människa att skattepengar kan användas, eller åtminstone borde kunna användas, till bättre saker än att tillkalla extrapoliser och ersätta sönderslagna busshållsplatser vid Resecentrum i Linköping. Men de människor som hela tiden tjatar om detta ser inte till någon helhet.

För hur ofta tackar dessa människor Staten för att skattepengar till idrotten räddar många unga problembarn från gatorna, vilket i sin tur sparar samhället stora pengar i ett längre perspektiv, eftersom dessa skulle kunna kosta enorma summor om de istället fortsatte leva rövare på gatorna. Långsökt? Inte alls. Bara en ren och skär sanning som fler borde ta till sig.

Vissa Linköpingsbor verkar anse att det bara var Djurgårdare som bar skulden till alla bråk i fredags, med kommentarer om att det inte uppstått några bråk när andra klubbar besökt Cloetta Center i år. Men resonemanget faller en aning då det mig veterligen inte hänt några större incidenter när Djurgården spelat i andra städer. Att det urartade när just dessa två klubbar möttes var ingen som helst slump, och idioter finns i båda lägren.

Jag gillar varken Linköping eller Djurgården, är inte alls lika intresserad av ishockey som jag är av många andra sporter. Men problemet, som egentligen knappt har funnits inom ishockeyn sedan Globen byggdes, är nu på väg tillbaka med stormsteg. Fotbollsfirmorna har inspirerat vissa klickar av de hockeyintresserade som går igång på våld och förstörelse, och tyvärr ser denna grupp idioter ut att öka, i alla fall på kort sikt.

Fotbollsklubbarna har länge bearbetat Staten för att få till lagändringar. Ändringar som i så fall skulle innebära att personer som är avstängda från ett idrottsarrangemang ska kunna straffas om de bryter mot sitt besöksförbud, förslagsvis med långa fängelsestraff som följd. Något som i alla fall diskuteras bland de klubbrepresentanter som vill skärpa lagen. Men så länge myndigheterna motarbetar klubbarna har jag svårt att se hur problemen på idrottsarenorna kan försvinna.

Idrotten är en del av samhället både i med- och motgång. När Sverige gläder oss med OS-guld i ishockey och alla i vårt blågula land firar detta är det aldrig något snack om de skattepengar som gått till ishockeyn och lagt grunden för framgångarna. Men när vissa dårar bråkar på matcherna så ska det däremot nämnas och gnällas på att skattepengar ska betala notan.