Nytt år, men våran vinnande laguppställning i Panelen ändrar vi inte på. Följande fråga skickade vi till våra experter från läktaren.

Futsalregler, fler reservbetonade manskap hos de större klubbarna, färre anmälda representationslag och överlag en ganska stabbig fotboll. 

Vad bör göras för att höja standarden på nästa års Östgöta Innefotboll Cup?

Daniel ”Lången” Andersson 

Först måste jag konstatera att vi Motalabor är lyckligt lottade att ha en turnering som Östgöta Fotbolls Cup på agendan varje år. Tycker inramning är underbar och fortfarande så anser jag att underhållsvärdet är högt. Sedan kan jag hålla med om att standarden på turneringen var sämre under detta år än tidigare så varför inte börja nu för att förändra tendensen till att ha känslan av att fotbollen blivit mer underhållande till nästa år. 

-Ta bort 6 frisparkar = en straff!! Att få ett ganska långt avbrott för att lägga en straff är irreterande hos publik och spelare och skapar tveksamma situationer i olika bedömningsnivåer hos domare.  

-Hörnor är i dagsläget det jag stör mig mest på, inget händer förutom att det blir en hög av spelare som antingen trampar på bollen eller står och håller i varandra. Varför inte skapa en sorts bandyhörna där man utgår från att motståndarlaget börjar stående på egen mållinje tills bollen sätts igång samt att bollen måste rullas snett bakåt för skott. Kanske en ide som går att utveckla där man får många avslut och intressanta skottlägen. 

-Sedan det viktigaste, att på något sätt lyckas bjuda in bättre lag högre upp i seriesytemet. Jag undrar verkligen om skaderisken är så mycket högre i innefotboll än ute ( detta tycks vara anledningen till frånvaro).  Det kanske kan vara så att man kan erbjuda en sorts skadestatistik för de klubbar som hävdar att de inte vågar ställa upp pga skaderisk. En rapport som visar antalet skador de senaste 3 åren och hur dessa skador sett ut.

Ju bättre lag desto bättre fotboll och turneringen skulle verkligen växa om man fick hit lag som Åtvidaberg, Jönköpings Södra och IFK Norrköping. Kanske kan man erbjuda en högre vinstsumma till dessa lag om man skulle vinna turneringen. 

Pelle Samuelsson
[email protected] 

Naturligtvis vill vi se alla Östergötlands bästa klubbar delta med deras bästa lag i Östgöta Innefotboll Cup, publiken vill det, arrangörerna vill det och de övriga lagen som deltar vill det. De bästa lagen i länet (ÅFF, Norrköping och Sylvia) verkar dock inte alls vara intresserae av turneringen trots att det är kval till SM. Varför? De hävdar att det inte stämmer in i deras träningsupplägg och att skaderisken är för stor. Vad gäller skaderisken är det lite av en myt, självklart passar inte alla spelare för inomhusspel och de ska naturligtvis inte spela, men det är max en handfull spelare i varje trupp. På finaldagen i årets turnering var det dessutom inte någon allvarlig skada. Vad gäller träningsupplägget så kan det inte störa nämnvärt eftersom det är dryga tre månader kvar till seriestart. Man hinner med försäsong ändå.  

Vad dessa klubbar inte verkar förstå är vilket gyllene tillfälle det är att visa upp sig för en stor lokal fotbollspublik vilket kommer att skapa intresse för laget även för den ordinarie säsongen. Men klubbarna verkar ha tappat kopplingen till det lokala och den tendensen syns inom allt som ÅFF och Peking gör. Ett annat exempel är spelarförvärv, Jingblad är i USA på spelarjakt och ÅFF letar brassar istället för att börja med att söka av närområdet på spelare.  

Arrangörerna bör naturligtvis föra en dialog med klubbarna för att få dem att komma, kanske ska man låta vissa lag gå in i turneringen på finaldagen för att locka hit dem, säg från division 1 och uppåt. Dessutom bör ÖFF (och även SvFF) hjälpa till att ta hit de bästa lagen i Östergötland, ett SM-kval där fjolårets fyra bästa klubbar inte deltar (jag räknar inte ÅFF :s tipselit lag) kan knappast ge SM status. Jag ser en likhet till Östgötacupen där de större lagen ofta åker med sina b-lag till de mindre klubbarna. Vad man glömmer är att det är årets match hos de mindre klubbarna, där det både för spelare, ledare och publik kan vara det största som hänt på flera år eller under en hel karriär. 

Vad gäller Motalalagen tycker jag att det är konstigt att man inte har lite högre kvalitet på spelet. Många lag har tränare från Motala som kan turneringen, förstår värdet av den och vet hur man ska spela. Dessutom verkar många lag spela minst en turnering innan cupen börjar, något jag tror är ett måste för att kunna lyckas. Kanske har man inte riktigt tagit till sig de nya reglerna vilka innebär att man måste spela lite annorlunda. Kristberg är dock som vanligt i täten när det gäller taktiska grepp. Man kan tycka vad man vill om man-man markering över hela planen men det är spännande med olika spelsätt och man-man spelet får helt klart en ökad effekt när målvakten är satt ur spel. Detta är ett steg mot mer utpräglat futsalspel. Andra intressanta tendenser var Zeros sidledspassningar framför mål, ett måste om man spelar med handbollsmål samt MAIF s höga press vilket tvingar fram ett tidigt djupledspass med högre felprocent.  

En skillnad mot tidigare år är att division 6 lagen numera går rakt in i turneringen utan kval. Detta drar naturligtvis ner kvaliteten på spelet, alla grupper innehöll i år minst ett lag som fick ordentligt med stryk i samtliga sina matcher. För några år sedan försvann dessa lag i kvalspelet. Man kan sätta gränsen till att lagen ska tillhöra division 5 för att slippa kvala och anpassa antalet grupper efter detta. 

Futsal reglerna är jag fortfarande tveksam till, i alla fall för en cup av den här karaktären där lokala lag med utomhusspelare möts. Five-a-side är en bättre anpassning av utomhusfotboll till inomhusspel. Jag förstår att svenska fotbollsförbundet inte kan blunda när futsal är UEFA standard för inomhusspel men för en turnering som denna är det döden. För hur länge kan de tillåta dispens för speltid och målstorlek? För att futsal ska fungera krävs nog att spelare satsar mer på heltid åt att spela inomhus. Finns det utrymme för den sporten i Sverige och i Motala?  

Jens Bollius
[email protected] 

Först vill jag säga att jag tycker Östgöta Innefotboll Cup är något av det roligaste som går att uppleva i idrottsväg. Inte bara för underhållningen det ofta bjuds på, utan för att man träffar så mycket folk man känner på läktaren. Det är rena klassträffen eller släktträffen och då tänker jag bara på det positiva med dessa fenomen.

Det kändes speciellt för mig i år att vara tillbaka i Sporthallen. Jag har ju missat turneringen i fem år när jag varit på Gotland och undersökt idrotten där.

Nu var det ett mycket kärt återseende. Som mötesplats vill jag därför konstatera att turneringen fortsätter hålla högsta klass. Och jag tror faktiskt att det är en stor orsak till att så många tillbringar så många timmar på träbänkarna och går fram och tillbaka till cafeterian. Just vimlet är stort, det överträffar med råge en hemvändarkväll på krogen som till exempel Statts annandagsbal. Innefotbollen är bättre.

När det gäller publiken såg man annars att den minskat jämfört med åren på 90-talet. Under herrslutspelet i år var det inte alls så knökfullt som det var då. Nu fanns det gott om tomma platser, särskilt på ståplats. Men jag antar att det här beror på att damerna har en egen finaldag numera. Då sprids finalpubliken över flera dagar och det är möjligt att det är bättre att göra så.

Spelmässigt var det här också ett steg nedåt jämfört med för tio år sedan. Men då ska vi komma ihåg att det snudd på är omöjligt att matcha ett sånt hemmalag som Maif hade i mitten av 90-talet. Ett Maif med Thomas Andersson, Jonas Lönn och Mattias Gustavsson i spetsen var fruktansvärt bra inomhus. Minns att Maif pressade IFK Norrköping till sudden death ett år och minns att Maif till och med lirade om SM-medaljerna ett år i Baltiska hallen i Malmö. Vem kan glömma när TV-sporten zoomade in Timpas schackrutor i håret i inledningen av nyhetssändningen.

Så vi måste komma ihåg att Östgöta Innefotboll Cup har oerhört mycket att leva upp till om det ska bli lika hett som förr. Det kanske inte ens går att kräva.

De bästa utespelarna någonsin jag sett i turneringen är nämnda Lönn och Gustavsson.

Timpas får ursäkta, men den bästa målvakten jag sett i sporthallen är faktiskt Niklas Bergman när han ett år förde LSW till slutseger. Bättre reaktionsförmåga är svårt att få än Bergman hade då.

I årets turnering var det tre spelare jag tyckte det lyste extra om.

- Zeros målvakt Mika Harju glömmer man inte efter den straff han slog i slutspelsgruppmatchen mot Smedby. Han måttade stenhårt, målvakten slängde sig i ett av hörnen och Harju chippade in bollen löst i andra hörnet. Det var bara att ställa sig upp och buga inför en stor artist. Hoppas Harju visar samma självförtroende utomhus i sommar. Då blir det roligt på Z-parken.

- Största artisten som utespelare hittade jag i Linghems Daniel Asplund som klack-cykelsparkade in ett mål i semifinalen mot Rynninge. Det krävs bra teknik för en sån grej och jag förstår att Asplund nu ska testspela med Linköpings FF.

- Genomgående bäste utespelare var annars slutsegrande Rynninges lagkapten Daniel Jansson som också fick avgöra med sitt 2-1-mål i finalförlängningen mot Zeros. Jansson visade att det inte bara är snabba skott i futsal inomhus, utan att ett vinnarlag också behöver en ledare och härförare på banan.

Sammantaget måste jag faktiskt ge 2007 års Östgöta Innefotboll Cup godkänt.
- Publikmässigt får den fyra av fem i betyg.
- Arrangörsmässigt ger jag Borens IK en femma av fem i betyg, kanske tack vare den fantastiska knattematchen innan finalen. Vilka rysningar man fick när barnen sprang in!

- Spelmässigt ger jag cupen en trea, inte mer när flera bra herrlag som kommit tidigare nu inte dök upp.

Det betyder alltså att det är den sportsliga biten som Borens IK bör jobba mest med. Det tror jag görs genom marknadsföring och flitigare brevskrivande och telefonringningar.

Det ska inte ändras något i upplägget av cupen, det tycker jag är suveränt. Men jag tror på mer reklamutskick till klubbar. Har till exempel Stockholmsområdet bearbetats ordentligt? Det bör också knytas mer kontakter i klubbar runt om i mellan-Sverige och det bör läggas tid på att ringa runt till rätt personer tidigt under året. Då kan deltagande A-lag bli fler och standarden på cupen kan höjas igen.

Jag minns när jag själv jobbade på Mjölby AI:s kansli i början av 90-talet. Jag skickade då ut inbjudningshäften om MAI:s juniorsommarcup till samtliga klubbar som hade juniorlag i stor-Stockholm. Det blev ett stort gensvar och MAI fördubblade antalet lag i juniorcupen det året.

Jag tror säkert att många lag skulle kunna tänka sig en utflykt till Motala om Östgöta Innefotboll Cup bara marknadsförs rätt och berättas om. Fast om långväga lag ska komma kanske det inte får vara så många dagar mellan gruppspel och finalspel. Det kan vara ett dilemma.

Hur som helst längtar jag redan till 2008 års turnering, då Maif ska försöka ta tillbaka pokalen. Kanske som nyblivet division I-lag.

Med tre ord vill jag slutligen beskriva Östgöta Innefotboll Cup:

En riktig höjdare.

Läs mer om Panelen och fråga#1 här

[email protected]

Sommaren 2005 röstade C.S.U fram tidernas världslag. Det blev en stor succé och ett projekt som nog var bland det roligaste vi gjort. Nu är det dags igen, fast den här gången gäller det en nationell variant. Vi har röstat fram en drömelva, bestående av de bästa svenska spelarna vi har sett spela.  

För att vara aktuell för den svenska drömelvan ska man ha varit aktiv på elitnivå 1990 eller senare. För att inte hamna i en rättsprocess med SvFF utgick vi från det traditionella 4-4-2.  

Att jämföra dessa otroliga spelare kan tyckas omöjligt, för vad väger egentligen tyngst?  

-  Vissa har 20-åriga landslagskarriärer bakom sig, medan vissa knappt funnits i 20 år.
-  En del har vunnit Champions League, andra har inte ens tagit Lilla Silvret.
-  Är en klackande skåning verkligen bättre än en norrländsk evighetsmaskin?
-  Var det svårare/lättare 1990 än det är idag?
- Kan man övertyga under en enda säsong och ändå ta sig in bland de bästa....
-  ....eller krävs det att man levererar år ut och år in?
-   Är det bättre att vara bonde i ett stjärnlag, än stjärna i ett bondlag? 

Som sagt, mycket har vägts in men nu återstår bara en del frågor. Hur många Gnagare är givna? Kommer hela laget bestå av nuvarande ”expertkommentatorer”? Och framförallt vem av Leif Engqvist och Peter ”Erra” Eriksson kunde leverera från sin vänsterkant både på hemma- och bortaplan? 

Sist men inte helt ointressant. Hur skulle detta lag mäta sig med C.S.U's världslag?

Imorgon är det iallafall dags, först ut är stjärntecknet mellan stolparna.

[email protected]