Ingen allsvensk klass, men steg mot nytt kontrakt
Jag vet inte om någon allsvensk klass visades på Motala isstadion. Det är tveksamt. Men IFK Motala tog i alla fall ett steg på vägen mot att hänga kvar i bandyallsvenskan.
6-4 (4-2) mot bottenkonkurrenten Tillberga var pliktskyldigt och långt ifrån imponerande.
Det var verkligen med abstinens man tog bilen ned till isstadion den här fredagskvällen. Det har varit ett stort tomtum utan seriebandy under VM-uppehållet, speciellt med tanke på det dramatiska läge i botten som IFK hamnat i. Dessutom var det för första gången den här säsongen en härlig vinterkväll och med långkalsonger på och med knarr under skorna traskade jag under järnvägen och upp mot ståplats. Det var ju ändå Motalaidrottens bollsportstolthet som skulle försöka hålla näsan över vattenytan ytterligare en stund.
Trots det prekära läget för ortens flaggskepp och trots vädjanden i lokalpress från IFK:s egna spelare vägrade dock publiken att sluta upp. 534 åskådare på plats, en pinsam siffra och nu fanns inget dåligt väder att skylla på. Motalaborna bryr sig tydligen inte om sitt anrika allsvenska bandylag.
När matchen väl började märktes det att de blåvita spelarna agerade med ”nerverna utanpå tröjorna” som det brukar heta på sportspråk. Riktigt ängsligt, nervöst och stundtals också tafatt. Tillbergas tränare Johan Olsson, som fyller 43 år i år, gjorde comeback som back och den gamle svenske mästaren från VSK visade Västeråslaget vägen genom att smälla in 1-0 på hörna.
IFK kom dock i gång och en svag avslutning på halvleken av Tillberga förvandlade siffrorna till halvtidssiffrorna 4-2 i hemmafavör. Johan Jansson, nyförvärvet från Derby i Linköping, gjorde sitt första mål i IFK-tröjan och även Lars Bryngelsson (långskott), Konstantin Emelyanov och Patrik Spångberg kunde näta.
Av någon outgrundlig anledning fortsatte dock inte IFK-dominansen efter pausen, utan hemmalaget avvaktade och spelade på resultatet. Det straffade sig förstås och vips var Tillberga i kapp till 4-4. Bortalaget hade även bud på ledningsmål i det läget.
Men avslutningen gick i dur för IFK Motala. Veteranen Johan Olsson, som gjort en bra comeback, schabblade i slutminuterna och drällde med bollen när hela Tillberga var i anfall. IFK:s Konstantin Emelyanov kontrade blixtsnabbt och fälldes i straffområdet, med straff som följd. Det nervpillret klarade IFK:s veteran Mattias Sjöholm. 36-årige ytterhalven Sjöholm klippte in straffen i nättaket till 5-4.
- Nånstans ska ju bollen sitta, flinade Sjöholm efter att ha intervjuats av Radio Östergötlands Bo Olsson. Sjöholm var också inblandad i avgörande 6-4 på övertid. Ett enhandstennisslag rensade upp en lyra som snappades upp av snabbe Pär Fahlén. Fahlén spelade snett inåt bakåt till anfallaren Jonas Eriksson som inte kunde undgå att göra mål. Ett bra slut för IFK alltså. Men som helhet lämnades ändå många frågetecken. Radions Bo Olsson, som sett samtliga IFK:s hemmamatcher i vinter, rynkade på näsan och ifrågasatte lagets taktiska kunnande. - Är inte Håkan Rohlén (IFK-tränaren) duktig på det? frågade sig bandyvännen Olsson bekymrat. Jag tyckte det mest tydliga var bristen på självförtroende. Det måste varit det som fegheten i början av andra halvlek var förklaringen till.
Nu har laget fått lite andrum, men med fyra svåra matcher kvar skiljer ändå bara tre poäng till nedflyttningsplats. Dessutom är det inte alls säkert att IFK, som nu ligger på kvalplats, klarar ett kval när nu allsvenskan ska bantas till 14 lag. Kvalet blir svårare än tidigare år.
Ett hårt jobb återstår om Motala ska ha kvar ett lag i högsta serien i en bollsport med status. Men jag vet inte om det egentligen är något att hetsa upp sig för. Motalaborna verkar ändå ha glömt den förening som gav staden det fantastiska SM-guldet 1987.
Som bandyvän skulle jag dock faktiskt gråta en skvätt om det trista inträffade. IFK Motala har varit i allsvenskan sedan 1979 och det skulle bli tomt om det inte fortsatte vara så. Jag tror att hela Motala som stad skulle förlora självförtroende om bandyn inte fanns där.
Må det inte hända.
Jens Bollius
[email protected]
PS1: Många idrottsexperter jag pratat med är inte alls förvånade över att IFK först kan vara bara sekunder från spel i elitserien (minns dramatiken i Lidköping i 4-4-avslutningen mot Villa) och sedan under prestera i nedflyttningsserien i allsvenskan. Helt naturlig lagpsykologi att gå ned sig efter att ha varit så nära, menar man. Broberg drabbades till exempel för en liknande grej för ett par år sedan. Broberg redde ut det då, men gör IFK det nu?
PS2: Jag hälsade på gamle Motalabon och IFK-spelaren Jarno Väkiparta efter matchen. Den finske världsmästaren från Västerås har nu ”varvat ned” något med spel i Tillberga. Väkiparta lever ett tryggt liv med sin familj i Västerås och både han och frugan har jobb. Jarno berättade också att lillebrorsan Janne, som också spelade i IFK en gång i tiden, flyttat hem till Björneborg där han bildat familj.
Tyvarr verkar det ju som om bandyn ar pa vag att do ut. Daligt intresse och besvarlig ekonomi for klubbarna ar ju allt man hor i media. Vad ska man gora for att locka folk? Forst och framst far man nog inse att man inte kan lagga matcher pa tider som sammantraffar med intressant idrott pa TV (nar det har gatt sa langt att TV lockar mer an live idrott sa har det gatt langt!). Vadret har ju varit en ursakt for publik-bortfallet, men om det nu var "riktigt bandy-vader" senaste och anda daligt med publik vet jag inte vad som ar fel... Kvaliteten verkar ha sjunkit, men det har den val gjort i Allsvenskan (fotboll) ocksa? Anda har man battre publiksnitt an for 10 ar sedan. Ishockeyn har val ocksa gatt tillbaka (pa alla plan)? Nej, jag tror nog vi far skylla pa den globala uppvarmning och alla koldioxider varlden pumpar ut, for det verkar som vaxthus effekten har paverkat vart intresse for vinter-idrotter...
Att intresset har minskat för bandy i Motala har säkerligen många skäl, och jag är långt ifrån säker på att jag har rätt i mina analyser, men det finns några saker som jag är säker på har påverkat publikbortfallet.
Först och främst den sportsliga biten. När var IFK i Elitserien senast? Ganska länge sedan nu och i en stad som tidigare varit bortskämd med framgångar måste man nog höja sig ett snäpp för att locka dit marginalåskådarna.
Nästa sak går på sätt och vis ihop med den första. Visserligen finns det en del egna produkter i truppen, men de största profilerna från Motala spelar idag i andra klubbar. Anders Bruun i Västerås, Henrik Hagberg i Sandviken och Patrik Hellman i Villa/lidköping. Lägg därtill Stefan Erixon, Hammarby, som även om han kom till IFK från Gamleby, ändå fick sitt genombrott i Motalaklubben. Fyra spelare som förutom att höja den sportsliga kvalitéten även skulle vara bra ansikten utåt för klubben.
Vissa kommentarer i tidningen kan jag också garantera varit negativa för Blåvitt. Att säga att "vi inte var tillräckligt laddade" efter en förlust i en jätteviktig match skapar både funderingar och ilska hos folk som i alla år betalat inträde till Isstadion och stöttat laget i vått och torrt. Hörde att flera personer ur det äldre gardet, supportrar som i stort sätt sett varenda hemmamatch sedan sent 70-tal, tröttnat på de svaga inställningarna och det fruktansvärt dåliga spel som IFK åstadkommit efter nyår. Och sagt att de inte ska gå till Isstadion något mer framöver. Illavarslande i så fall.
Thomas var inne på spelschemat och här tycker jag också att det blivit lite konstigt ibland. Många har klagat på fredagsmatcherna, men att lägga premiären en lördag eftermiddag, mitt under helgen då väldigt många har fullt upp med planering inför kvällen eller är bortresta, är i mina ögon totalkorkat. Vet inte om det fanns någon annan anledning som gjorde att man flyttade fram matchen en dag, men om det inte fanns det förstår jag ingenting.
Thomas har också rätt i det här med tv. Förr spelade man alltid 13.15 på söndagar och det tycker jag var en perfekt tid. Man kan inte bortse från att många av de som går på bandyn är allmänt idrottsintresserade och att lägga matcherna 17.00, samtidigt som det nästan varje vecka visas en toppmatch från Premier League, är jag övertygad om är ett misstag om man vill ha publik på matcherna.
Segern igår mot Boltic var skön och ett tecken på att IFK är alldeles för bra för att åka ur i år. Men värre under har skett i idrottsvärlden och jag hoppas verkligen att IFK skärper till sig i de nästkommande matcherna och fixar kontraktet, och det tror jag nog ändå att man gör.
Men om bandyn har någon framtid i Motala under ett längre perspektiv är jag däremot oerhört tveksam till. Frågan är väl tyvärr om sporten har någon framtid överhuvudtaget...
Jag tycker Martin har rätt i mycket. Speldagarna, framför allt. Jag tycker det ska till goda skäl till att flytta från onsdagar kl 19 och söndagar kl 13.15. Det hattas för mycket där.
Sen saknas det profiler, det håller jag med om. Vem vet till exempel vem Jonas Eriksson, lagets skyttekung, är? Det saknas också en spektakulär målvakt, som Poppen på 80-talet och Dennis på 90-talet.
En hemvändarkampanj vore förstås bra, som på 90-talet när Palle Sandell, Thomas Påhlsson och Stefan Ekberg plockades tillbaka efter utflykter.
Men ekonomin finns inte nu, det skulle ju kosta att få hem grabbar som Bruun och Hagberg.
IFK var ju till exempel chanslöst mot Sandvikens bud när Hagberg var i valet och kvalet i somras.
Publikbortfallet i år lär ju inte heller stärka upp klubbens ekonomi inför kommande säsonger.
Som bandyvän är det tungt att tvingas konstatera att IFK:s bandylag inte alls längre har kvar sin tidigare status i Motala.
Efter segrarna mot Tillberga och Boltic nu har IFK en riktigt god chans att hänga kvar. Men vad händer sedan?
Det lär också krävas ett hallbygge om IFK ska hänga med i eliten in i 2010-talet. Där krävs ett tungt beslut från kommunalt håll och inte heller den processen mår bra av att det är så dåliga publiksiffror kring IFK:s nedflyttningsstrid.
Politikerna behöver se att Motalaborna bryr sig om sitt IFK och just nu gör Motalaborna inte det särskilt mycket. Tyvärr.
Japp, nu skiter vi i bandyn. Kanske kan vi bli bra i minigolf?
Låser mig fast lite vid Martins fjärde stycke för på avstånd så är de framförallt det som man hört varit både störande och som jag själv tycker mycket upprörande.
Under grundserien spelades en hel del mycket viktiga streckmatcher som förlorades. Man tillät sig också förnedras uppe på Zinkensdamm då målskillnaden fortfarande var guld värd. Allt sånt händer i idrott men kritiska röster har pekat på att en som man tyckt lättsamhet och saknad av jävlaranamma har funnits. Strofen "vi var inte tillräckligt laddade" är förvisso en förklaring men en oerhört förbryllande sådan, det är väl ändå absoluta elitnivå som bedrivs..?
Det hela rimmar också dåligt när visioner om en hall presenteras i MTVT bredvid en tabell som vittnar om att IFK snart kan vara ur högsta serien och ovan nämnda förklaringar till förluster.
Nu ser det i alla fall ut som laget skrapat mod under VM-uppehållet och det svänger snabbt i bandy, snart kan publiken få se slutspelsbandy i en ev åttondelsfinal.
Jag hoppas att de blå spelar med ödmjukheten i behåll de kommande matcherna och att det också mottas av publiken som då kanske kan tillta något.
Ny seger i kväll, 8-1 mot Örebro SK, gör ju saken
bättre för IFK. Efter tre raka segrar kan laget inte längre åka ur direkt. Men kvalspöket nedåt finns där fortfarande.
Jag tror dock att det nu blir kval till slutspel för IFK i stället. Eftersom jumbon Ljusdal väntar i sista omgången.
Och teoretiskt kan ju laget vinna SM-guld...
Men om laget går till en åttondel och där gör bra
ifrån sig är ju gott nog.
Det viktigaste tror jag är att nå fyrsiffriga
publiksiffror igen.
Men det är svårt efter en räcka dåliga insatser
tidigare.
Lika fantastisk som en bra bandymatch kan vara, lika trist är dålig bandy att se.
Det är bred spännvidd där.
Själv är jag mest ledsen för att jag tvingas jobba när IFK möter mitt favoritlag Broberg på fredag. Man får följa det hela på text-tv:s målbevakning...