Framåt, stolta SSK.

Stor grabb.
Står upp när dom andra faller.

Få lag berör mig så emotionellt som anrika SSK. Alla som följer Text-Tv sid 358 förstår då att man i dessa dagar lever i uppförsbacke. Nu är situationen ingalunda främmande för oss Telgetokar. Ända sedan det senaste SM-guldet har laget i våra hjärtan låtit oss pendla mellan hopp och förtvivlan.

Att köra tur och retur en mörk vinterkväll upp till BOB-hallen och se gamla guldhjältar som Conny Jansson och Jonas Heed få stryk mot Kumla Hockey toppar väl inte listan över höjdpunkterna från 90-talet.

När man visar sin kärleks färger och stolt berättar att man är SSK:are, möts man inte sällan av ett förvånat ansiktsuttryck och i brist på respekt ett överlägset flin.

Hur överlever man då med ett S på bröstet om man inte heter Clark i förnamn?

Under dystra tabelläsningar i dagar som dessa blir jag liksom alla andra SSK:are väldigt nostalgiska och minns den störste genom tiderna - Anders Eldebrink. Aldrig har jag sett en idrottsman utföra sitt kunnande så elegant som Kung Elde. Att så fullständigt dominera i byte efter byte med sin överlägsna spelförståelse och höga blick var ren hockeypoesi. Med speltid sällan under 30 minuter per match vittnar om Kung Eldes betydelse för laget. En "rightare" med blytungt slagskott och med fantastiska ledaregenskaper. Den dagen vi återigen tar SM-guld, så är jag övertygad om att Kung Elde står i båset.

Scaniarinken är nog världens ände när det alltsomoftast glesar tomt mellan bänkraderna. Men när trycket är som bäst, så finns det få arenor i Sverige som står upp för sitt lag som Templet. Bara tanken på att vid sista Play Off matchen mot Brynäs på mitten av 90-talet vara en av de 7000 i publiken som vrålade "Vi skall tillbaka" innan första nedsläpp, knottrar huden än idag.

Att i samma match få uppleva stadens stora hjälte Kung Elde hyllas på sitt känslofyllda ärovarv slår allt jag upplevt som supporter.

En del av er kanske undrar om ändå inte Burken är stadens största stolthet, men ända sedan förra hösten när Björn Borg inför uppradade SSK spelare och en helt oförstående Kung Elde i båset drog på sig en LHC tröja i Cloetta Center, så är BB inte välkommen till Kringelstaden längre.

Det kommer att resas en staty i gråtunga Södertälje centrum. Utanför Kringlan kommer en 3 meter hög(utan klampar) staty stoltsera med ett präktigt S i guld på bröstet. Jag behöver väl knappast nämna att siffran på ryggen kommer att vara nr 2.

[email protected]


Kommentarer:
Postat av: Calle

Stolt var ordet.

Jag minns Matchen.

Kan nog inte riktigt förstå hur jäkla stort det var för dig, men oj vilken stämning!

Lycka till och hoppas ni håller er kvar i högsta serien.

2006-01-29 @ 22:39:14
Postat av: Captain Morgan

Jag tycker det är på tiden med en diskution ang. Zlatan och Freddies vara eller inte vara..?
Vad tycker ni har vi problem med våra världsstjärnor?

2006-01-30 @ 17:50:12
Postat av: Calle

Det är ett intressant ämne.

Jag skulle dock vilja hänvisa till Taktiktavlan 2 där vi tar upp olika ämnen och diskuterar "fritt".

Jag ser inte kopplingen mellan SSK och Freddie.

2006-01-30 @ 21:34:30
Postat av: E.Ström

Tänkte bara höra om Nicko kan bekräfta eller dementera en undersökning som gjorts bland SSK-fans angående den mest populäre genom tiderna? Enligt sägen ska Patrik Ross ha vunnit den med skyhöga siffror. Kan förväxla klubbar bara?

Mannen med egentryckta "släpp loss-Patrik Ross"t-shirts måste annars vara den mest mytomspunna mannen som huserat i landets islador.. På dessa lite mer hockeyfrälsta breddgrader hör man legender man inte kan annat än gapskratta åt. En Johnny Rödlund-talang med milslångt mer humor o karaktär!

2006-02-05 @ 18:30:38
Postat av: Calle

Erik>>

Även nere i Jönköpong är Ross en levande legend. Jag jagade T-shirten i Scaniarinken inför Brynäsmatchen.

Du minns Nicko?

2006-02-05 @ 22:17:25
Postat av: Nicko

Ross är/var en fantastiskt mytomspunnen lirare. Känd för att sticka ut hakan i alla väder och retade gallfeber på de flesta, givetvis hatad hos motståndarfansen.

Kan bjuda på en självupplevd Rossanekdot.

Träningsmatch borta mot LHC, båda lagen härjade då i serien under Elitserien. På den tiden stod White Lions på ena långsidan och för dagen öste dom glåpord över nämnde Ross. Själv satt jag på andra sidan rätt nära ena tekningscirkeln. Följande scenario utspelar sig vid en tekning i offensiv zon för SSK.

Precis innan domaren släpper pucken, vrålar en överförfriskad LHCsupporter två bänkrader ner ngt mindre genomtänkt mot Ross. Ross vänder sig om och pekar på mannen och säger.

- Nu blir det mål.

SSK vinner tekningen, pucken till Ross som drar två man, smeker iväg en passning till en medspelare som rakar in pucken i stort sett öppen bur. Givetvis tar Ross en omväg till bänken genom att åka mot mannen igen, nu med ett lagom uppretande och lätt överlägset flin.

En klassiker, minst sagt.

2006-02-05 @ 23:03:40
Postat av: E.Ström

Då bjuder jag igen med en historia från just Jönköping i begynnelsen av Ross karriär:

Jönköpings största talang genom tiderna är 15år och ska göra sin första träning me A-laget. Tränaren säger att "vi har med en kille som är femton år idag han kanske vill presentera sig själv", varpå nämde Ross ställer sig bredvid taktiktavlan och tar ton,
-"Ok jag heter Patrik Ross,(peker senare ut området som på hockeyspråk kallas slottet) och häremellan är jag bäst i Sverige"

Innan bilolyckan där han paja båda benen och den smått otroliga klubban som skar rätt igenom ljumsken var han kung...

2006-02-06 @ 16:54:43
Postat av: Captain Morgan

För vissa ja...Men min hjälte är Magnus Roupè!

2006-02-06 @ 17:00:19
Postat av: Nicko

Cap. M:

Du överraskar föga med att nominera "sargräven".

2006-02-06 @ 21:58:00

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits