Den Svenska klubbfotbollens formsvacka.
Den här typen av frågor är aldrig enkla att besvara, men jag tror att det finns ett par orsaker som är lite större än de övriga. Det största av alla problem tror jag bottnar i att allsvenskan är alldeles för jämn. De mindre allsvenska klubbarna har inte alls lika stor respekt för de större, på samma sätt som de hade ett antal år tillbaka i tiden. Detta innebär att man inte är villiga att släppa sina talanger och tongivande spelare på samma sätt som under till exempel IFK Göteborgs storhetstid, och kontentan av detta blir därför att stortalangerna inte hamnar i samma klubbar.
I dagsläget har alla allsvenska klubbar, utom möjligen Landskrona, Gefle, Sundsvall och Assyriska, någon eller till och med några spelare som skulle gå direkt in i regerande svenska mästarlaget Malmö FF:s startelva. Och med de skador och sjukdomar man drabbats av den senaste tiden skulle Landskronas Kevin Amuneke tveklöst ta en plats i Prahls förstaelva.
Att allsvenskan är jämn och oviss har givetvis sin charm, men samtidigt medför denna utveckling att storklubbarnas väg till Europatoppen blir allt längre. Och frågan är om detta i längden är bra för svensk fotboll.
Storklubbarna har inte tillräckligt mycket pengar och ligger inte på en tillräckligt hög nivå sportsligt, för att småklubbarna inte ska kunna nobba deras bud. När Göteborg var som bäst på 90-talet hade man plockat till sig en spelare av Jimmy Dixons kaliber på nolltid, medan dagens Malmö FF, trots alla Zlatan- och Rosenbergmiljoner verkar ha enorma problem att kunna signa honom. Häckens representanter ser inte sig själva som någon klubb som bara ska erbjuda storklubbarna talanger utan vill vara med och utmana på allvar. I Häckens fall givetvis på grund av Gothia Cup-miljoner, men ändå.
Fredrik Lundqvist gick till utlandet utan att gå via en toppklubb, Mikael Nilsson lämnade visserligen ett Halmstad som låg överst i tabellen under sommaruppehållet, men inte heller Halmstad kan räknas som en storklubb. Landskrona har förklarat att man inte tänker sälja Kevin Amuneke till någon annan allsvensk klubb, och Häcken har visat samma förhandlingsmetod när det gäller Dioh Williams.
När nu dessutom både Elfsborg och Helsingborg fått in externa finansiärer som bidrar med stora summor kan även de vara med och slåss om guldet några år framöver.
Man kan diskutera vad som är rättvist och inte, men vad jag har förstått så får alla klubbar lika mycket pengar av inkomsterna från PPV och Canal +, och det går enligt mitt tycke att diskutera det rättvisa i. Om klubbar som Hammarby, IFK Göteborg, Djurgården, Malmö FF och AIK (nästa år) drar betydligt mer tittare till dessa sändningar bör man väl också få en större del av kakan än de klubbar som knappt lockar några tittare alls.
I de stora fotbollsländerna får klubbarna själva förhandla fram sina tv-avtal och det kanske kan vara en rimlig lösning även inom den svenska fotbollen.
Men är det verkligen så långt till det europeiska mittskiktet som Malmö FF visade i matchen mot Thun?
Däremot måste man kunna prestera bättre än man gjorde mot Thun, och den insatsen finns det inget som helst försvar för. Malmö har också haft för höga förväntningar på sina hemvändare, vilket både varit lite logiskt och en aning naivt. Daniel Andersson har varit genomgående bra i år, i synnerhet under våren. Yksel Osmanovski har stått för en rad ofattbart svaga insatser, och Anders Anderssons inledande matcher efter ankomsten till Sverige har varit genomgående bedrövliga. Och Patrik Andersson har ju varit skadad i stort sett hela året.
Markus Rosenbergs snabbhet och rörlighet saknas (även om Marcus Pode försöker), och frågan är om man kanske missade en plats i slutspelet när man inte signade Fredrik Berglund i somras. Med ”Bella” i laget hade man förmodligen kunnat vinna hemmamötet med ett par mål, och det var ju i första mötet som man egentligen spelade bort sig.
Att MFF inte lyckades gå vidare känns riktigt, riktigt tråkigt, och då gillar jag egentligen inte Malmö FF något nämnvärt. Men Sverige behöver få ut lag i Europa snarast möjligt, och självklart är en gruppspelsplats i Champion´s League något som skulle gynna den svenska fotbollen rejält.
Hellre ett toppskikt som med jämna mellanrum får ta emot lag som Barcelona, Manchester United och Milan, än 14 lag på samma poäng inför den allsvenska slutomgången…
Till sist, det skulle nog gå att plocka ihop ett konkurrenskraftigt lag till europaspel bland de allsvenska lagens spelarmaterial. Eller vad sägs om följande trupp:
Målvakter: Bengt Andersson, Ante Covic
Försvarare: Max von Schlebrügge, Petúr Marteinsson, Teddy Lucic, Jimmy Dixon, Jon-Inge Höiland, Joseph Elanga, Tommy Jönsson, Andreas Jakobsson
Mittfältare/Anfallare: Johan Arneng, Tobias Hysén, Mattias Jonsson, Daniel Andersson, Björn Runström, Jari Litmanen, Afonso Alves, Niclas Alexandersson, Atiba Hutchinson, Stefan Selakovic, Anders Svensson, Dioh Williams
Då hade Thun fått större bekymmer…
[email protected]
Hur kan du ta med Elanga? Det jag har sett av den här mannen är rent utsagt, patetiskt. Inte ett rätt i placeringarna, brytningarna eller kommunikationen. Men visst, han har säkert haft några bra matcher. Jag ska även tillägga att Svensk fotboll inte är någonting som tilltalar mig, däremot Engelsk. Mmm.
Martin det är inte så att du möjligtvis håller på Hammarby????
En mer partiskt inlägg får man leta efter....
På vilket sätt är mitt inlägg partiskt?
Att jag belyser att bredden är för stor i Sverige, vilket i sin tur innebär att topplagen inte är tillräckligt starka för att hänga med i de europeiska cuperna?
Att jag tycker att allsvenskans främste spelare de senaste fem omgångarna, Max von Schlebrügge, bör vara med i ett allsvenskt all-star-team?
Att jag tycker att de lag som drar skyhögt mycket mer tv-tittare också ska få mer betalt när de visas i tv? Är inte det ren logik?
Hur som helst. Alla stora europeiska ligor har ett toppskikt bestående av ett par, tre, ibland fyra lag. Det är ren fakta.
Juventus och Milan har dominerat den italienska fotbollen totalt sedan början av 90-talet.
Barcelona och Real Madrid är, även om Valencia, Depor och Atletico stuckit upp några år, fullständigt överlägsna i Spanien.
PSV, Ajax och Feyenoord styr och ställer i Holland.
Porto, Benfica och Sporting har inte släppt ifrån sig många ligatitlar i Portugal.
Något av Manchester United och Arsenal har i stort sett vunnit ligaguld sedan Premier League startade.
Praglagen dominerar fullständigt i Tjeckien. Liksom Club Brügge och Anderlecht i Belgien.
Bayern München vinner allt som oftast Bundesliga. Åtminstone vart annat år i snitt. Dortmund är det lag som främst utmanat med ett par ligatitlar som facit.
För att inte tala om Skottland där Celtic och Rangers är näst intill sjukt överlägsna.
Rosenborg dominerar i Norge, är det tolv eller 13 ligaguld på raken?
En liknande tendens kan vi även se i Danmark där FC Köpenhamn och Bröndby börjar rycka ifrån.
Enda undantaget har varit Frankrike som haft en hel del olika vinnare under den senaste tioårsperioden. Å andra sidan har de nog knappast haft ett bättre lag än vad Lyon i dagsläget är, åtminstone inte sedan Marseilles glansdagar. Och detta på grund av att Lyon vunnit tre raka ligaguld och fått värdefull rutin från spel i Europa.
Vad blir kontentan? Jo givetvis att det krävs kontinuerligt spel i Europa för att lyckas internationellt.
Och hur når man det? Jo, genom att vinna några ligatitlar på raken, eller åtminstone se till att ta UEFA-cupplats varje år.
Göteborg nådde stora framgångar i mitten på 90-talet, lyckades vinna några år i rad och köpa ihop det bästa av de allsvenska spelare som passade in i modellen. Hade vi haft sju olika vinnare 1990-96 hade aldrig blåvitt haft några större framgångar i Europa. Nu var man på hösten 1994 ett av europas absolut främsta lag, vilket i dagsläget känns svårt att riktigt förstå.
Jag lyssnade/tittade på ett danskt fotbollsmagasin på danska TV3 härom veckan, där man diskuterade FCK:s och Bröndbys dominans i den danska SAS-ligan. Alla var överrens om att utvecklingen i längden trots allt var bra. Om FCK och Bröndby etablerar sig i Europa kommer det in en hel del pengar i dansk fotboll. Dessa kommer då användas till att köpa upp de mindre lagens bra spelare och ger i sin tur dessa klubbar fina och välkomna ekonomiska bidrag.
Rosenborgs europamiljoner är en av orsakerna till att det idag är mycket pengar i omlopp i den norska fotbollen. Man har haft råd att bjuda över tjugo miljoner för vissa talanger och på så vis gett småklubbarna bra betalt.
Samma system borde kunna fungera i Sverige. I ligor som Holland, Spanien, Tyskland och Italien slussas de mindre klubbarnas stjärnor uppåt och hamnar till slut i topplagen, där de sedan förädlas. I Italien kan det vara ändstation för spelaren, medan det i ligor som Holland och Portugal kan vara en språngbräda ut till europas toppskikt.
Jag menar inte att de sämre lagen i allsvenskan ska skicka iväg första bästa talang till storstadsklubbarna, absolut inte, men ska vi kunna hävda oss internationellt måste några lag i Sverige rycka. Så enkelt är det.
Och i dagsläget är det inte Hammarby, utan Malmö FF, Djurgården och IFK Göteborg som har bäst förutsättningar att göra det.
Om vi lägger undan bokföring för ett tag och koncentrerar oss på två andra saker som bidrar till att glappet till Europa ökar.
Domarnas olika syn på regelboken. Så fort vi åker över gränsen så blir vi lika överrumplade varje gång över vad domaren tillåter i form av hårt men oftast rent spel.
Sen har vi den funktionella tekniken hos våra faktiskt helavlönade fotbollsproffs. Ta bara en sån sak som igångsättande av boll vid inkast. Jag är helt övertygad om att statistiken visar att man blir av med bollen minst 7 av 10 ggr, dels på grund av för dåligt inkast och dels på för dålig mottagning.
Jag haller definitivt med om foregaende skrivare... Att domarna ar olika chockar alldeles for manga spelare - de borde vara tillrackligt bra for att kunna anpassa sig snabbt. Det storsta problemet ar dock tekniken. Svenska spelare kan knappt sla en 10 meters pass ordentligt (eller kasta inkast och ta emot..) och det tar for lang tid att fa ordning pa bollen. Vad det beror pa kan man ju diskutera; en del skyller pa planerna. Det koper inte jag atminstone. Tekniska ungdomar har i regel inte fatt chanser tidigare. I Sverige ska man vara stor och stark och kunna lopa mycket - raka motsatsen till vad bolltrollare vill gora (de vill ju ha bollen vid fotterna och trixa!). Som tur ar sa har ju detta andrats de senaste aren. Zlatan ar ju ett exempel, om an overdrivet eftersom han ar sa otroligt grym. Men bakom honom kommer en mer teknisk generation och om fotbollsverige kan integrera dessa bolltalanger med de traditionella styrkorna i svensk fotboll tror jag att vi kan havda oss bra i fortsattningen. Att svenska klubblag inte gar bra langre i Europa tror jag enbart har att gora med att det ar sa manga bra lirare som lamnar Sverige for utlandska klubbar. Nar IFK Goteborg var bra var ju halva deras lag landslagsspelare. Vad har vi nu? Ett par tre allsvenska spelare i truppen? For tio ar sedan fanns det sakert inte mer an 20 svenska proffs i andra lander... For att fa dessa spelare att stanna maste nivan hojas - om vi borjar med lonerna sa kommer kvaliteten efter. Ett forslag skulle kanske vara lite mera formanliga skatteregler...............
Det med domarnivån håller jag absolut med om. I dagsläget är det av de allsvenska domarna endast Peter Fröjdfeldt som håller en passande nivå.
Men det jag menar i mina inlägg är att när ett lag rycker ifrån, som i Göteborgs fall i början på 90-talet, så blir det genast ganska logiskt för hemvändarna att välja just den klubben eftersom de kan matcha lönekraven bättre än övriga klubbar och dessutom erbjuda en finare sportslig utmaning.
När vi inte har det fördelas ex-proffsen till olika klubbar, vilket bidrar till en jämnare serie och givetvis också en svagare topp. Hade MFF fått förstärkningar i form av Andreas Jakobsson, Teddy Lucic, Anders Svensson och Mattias Jonsson kanske man hade klarat sig bättre mot Thun. Det positiva med bredden är att den gör allsvenskan mer intressant, medan det negativa är att vi får svårare att hävda oss internationellt. Vad man tycker är viktigast är givetvis ett individuellt val.
Serieledande Djurgården åkte ur UEFA Cup-kvalet, medan Halmstad, som just nu ligger på kvalplats, klarade sig vidare. Visserligen mötte stockholmarna ett något bättre lag, men ändå. Jag tror inte att allsvenskan är fullt så dålig som vissa påstår, men däremot är toppen väldigt svag och botten förhållandevis stark.
Och på tal om skatterna. Att Danmark erbjuder spelarna artistskatt medan man inte gör det i Sverige är så vitt jag kan förstå ett brott mot EU:s konkurrensregler. Tror att Bosse Lundqvist har tagit upp detta för diskussion.
Om cirkusartister kan få skattelättnader i form av artistskatt bör rimligtvis även idrottsmän kunna få det. Sedan kan man ju diskutera om det är rätt gentemot det övriga samhället, men det är ju en helt annan fråga.
Om det danska skatte-systemet ar olagligt bevisar det ju bara hur dumt reglerna ar. Men att svenskar klagar och vill hoja de danska skatterna ar ju enbart pinsamt... Sen ar det ju inte sa att det ar orattvist mot andra i samhallet att man gor pa detta viset - det ar skatterna i sig som ar orattvisa: ar det ratt att svenskar ska behova jobba fran Januari till Juli, Augusti bara for att betala av vad man ar "skyldig" staten??? Na, skatterna maste sankas i alla industrier - inklusive for idrottsman - for att Sverige ska kunna konkurrera annu mera pa olika plan. Folk i andra lander skrattar at oss for att vara stjarnor flyttar till utomlands for att komma undan skatten. Vi borde skammas for att vi tvingar dom.....
Det beror ju på hur man ser på saken. Ta Christian Olsson till exempel. Killen får sin friidrottsutbildning från statliga pengar under hela sin ungdom, men kan inte betala tillbaka detta till staten när han väl börjar tjäna pengar på sin idrott utan flyttar då istället till Monaco.
Var finns moralen då? Det går bra att leva med systemet när man inte har så mycket pengar, men så fort man blir rik gör man allt för att komma härifrån. Inget klockrent agerande enligt mig, även om jag i övrigt gillar Christian Olsson.
När det gäller de danska skattereglerna kontra de svenska klagar ju inte Lundqvist på att de har lägre statlig skatt i Danmark. Han klagar ju på att de danska fotbollsklubbarna använder sig av artistskatten, vilket gör att konkurrensen blir orättvis.
Till sist: Oavsett om man tycker att skatterna är för höga i Sverige eller inte, så är det en helt annan fråga om en fotbollsspelare bör få skatta mindre än till exempel en verkstadsarbetare eller en sjuksköterska.
Och i den frågan är jag tveksam, även om jag älskar fotboll...
Det stora problemet ar ju just att folk lever pa systemet! Att ha ett system som gor folk beroende av staten ar inte nyttigt - och det ar dar problemet ligger.
Angaende Christian Olsson sa har jag ingen aning om hur hans utbildning har blivit finansierad, men jag ar saker pa att han har kommit dit han har kommit pga allt slit och hart arbete han och hans tranare lagt ner.
Svenska klubbar har ocksa anvant sig av artistskatt.
Oftast nar folk borjar skylla pa att konkurrensen ar orattvis sa betyder det att den personen/klubben/foretaget inte ar tillrackligt bra for att konkurrera och vill skaffa sig SJALV fordelar fran systemet.
Ska fotbollsspelare skatta mindre an verkstadsarbetare etc? Nej. Alla ska skatta lika LITE. Att ha 40% arbetsgivaravgifter ar ju helt idiotiskt - det ar inte lustigt att vi har hog arbetsloshet. Lagre skatter ger mer pengar i fickan, mer pengar i fickan ger mer konsumption, mer konsumption ger fler jobb... Sa enkelt ar det.